söndag 20 januari 2013

Konsten att fylla år - på mitt sätt

Om alla helger kunde vara som den här så skulle jag gott tänka mig att fylla fyrtio några gånger till.

Bio med likasinnade entusiaster. Mat och umgänge med människor jag tycker om. Mycket lugn och ro och egentid och så fortsatt fika och umgänge med människor som betyder mycket för mig. 

Just nu känner jag mig på bra humör och funderar bara över hur jag ska kunna behålla den där känslan av lugn och glädje. Att ha gjort ett val att ha en lugn, bra helg och att ha lyckats med det fyller mig med tillförsikt. Det är möjligt att ta kontroll på ett bra sätt. (Visserligen underlättar det om sambon då tar kökstjänsten ...)

Det är nog lite som med trädgården. Bara det finns en grundstruktur att stötta sig mot så kan det finnas olika delar. Några med mer ordning, några med lite mer bångstyrigt innehåll och några rent nyttiga delar. Det gäller bara att hitta ett sätt att ta sig an de där delarna i olika delar och uppskatta dem för det de är.

I år ska jag lägga mer fokus på mig själv och mitt välmående och där ingår att människor och katter kring mig också ska må bra. Jag har förhoppningar om att även trädgården kommer att dra nytta av detta eftersom trädgårdsarbete är bland det bästa som finns för att pigga upp mig. Mina Garden Girl-brallor kommer att slitas på även i år!


Med smultron från Askeby
Njuter av solen
Min nya fina skyddsängel

lördag 19 januari 2013

På gränsen till ... Vadå?

Inte är det på gränsen till nervsammanbrott i alla fall!

Det där med år är egentligen inte mycket jag tänker på dagligdags. Efter gymnasietiden så har det nog mycket sällan betytt så mycket med år men det är klart att det här med fyrtio kanske borde vara lite speciellt. Det blir nog vad jag gör det till. Jag är tacksam för det jag har och för de människor  och katter som finns i min närhet. Jag är så lyckligt lottad på många sätt.

En kick i rätt riktning är helt klart min födelsedagspresent. En crosstrainer! Klockren. Den är riktigt fin, smidig och redan invigd. Den får bo i vardagsrummet tills vi har fått in lite rutiner. En fin investering i ett fortsatt bra liv.

Att ta tillvara på varje dag och göra någonting bra av den ur mitt perspektiv utifrån mina förutsättningar är en plan. Jag behöver nog påminna mig själv då och då bara. Förhoppningsvis påverkar de val jag gör även människor i min närhet på ett positivt sätt .



torsdag 17 januari 2013

Ge hjärnan en chans

"Är det någon som vill ha en hjärna? Så gott som oanvänd" Repliken är hämtad från en av sketcherna Galenskaparna gjorde i sin show "Cyklar". Hela föreställningen och just den där repliken har fastnat i mitt minne och av någon konstig anledning använder jag den ofta. Konstig för att det känns som om min hjärna är allt annat än oanvänd just nu. Den går på högvarv hela tiden fast ändå på lite av ett sidospår och utan att vara intrimmad på fokus och struktur. Lovar dock att jag jobbar på det - jobbar på att ta en sak i taget.

Efter tips från uppmärksamma kollegor tittade jag idag på Vetenskapens värld och det första programmet av tre om just hjärnan. Det var intressant, roligt och lite irriterande. Jag blev stärkt i min strävan att försöka fokusera på en sak i taget. Just det där som är så svårt i mitt jobb där många kräver min hjälp och uppmärksamhet samtidigt och där jag själv låter mig distraheras allt för ofta.

Imorgon är en ny dag med nya möjligheter att utföra stordåd :-) Må det bli en dag av fokus!



tisdag 15 januari 2013

Wienernougat - en länk i livet

Juletid har alltid varit chokladaskarnas tid. När jag var yngre var det kungligheter som prydde askarna och skänkte lite extra glans åt chokladen. Från min tidiga tonårstid minns jag särskilt en ask där locket var silvrigt och pryddes av en bild av en världskarta modell äldre. Otroligt vackert.

Gräddnougat var nog en favorit men med tiden har jag kommit att uppskatta mörkare choklad och jag är nu allätare - mycket praktiskt för då behöver jag inte stressa med att äta marsipan och olika likörer. 

Som jag minns det var besök hos farmor och farfar förknippade med Wienernougat, Romerska bågar eller en ask Noblesse. För några dagar sedan smaskades det på den här julens sista chokladask och då var det just Wienernougat vi kalasade på sambon och jag. Kände ett styng av saknad men mindes min lilla farmor med glädje.


Även farfars blomma är en länk till tider som varit


lördag 12 januari 2013

Kattfredag

Jag undrar ofta hur våra katters dagar ser ut nu på vintern och vi inte är hemma. Undrar om de verkligen sover hela tiden. 


Våra katter är otroligt sociala och ska vara med så fort vi gör någonting. Om det så är matlagning, snöskottning, snickrande eller hängning av tvätt så är de på plats och kollar in vad som ske. Gärna trampar de mitt bland skruvar och städredskap. Rensar vi ogräs så leker de gärna bland grönskan. Även våra tålmodiga grannar vittnar om sällskap vid pyssel i landen. Att leka med ogräs är tydligen populärt. Katterna gillar helt enkelt att vara med där det händer. 

Eftersom  vi saknar varje uns av energi  fredagen kommer  är det inte så underligt att även katterna intar någon typ av fredagskoma när vi gör det. De får sina ryck och springer runt och jagar varandra som tokar men så vips kan det vara intensiv sömn på programmet. Jag upphör inte att fascineras av dem.


onsdag 9 januari 2013

Emmerdale

När det gäller en del saker är min sambo och jag väldigt olika. När det gäller inställningen till Emmerdale - Hem till gården blir det extra tydligt. Serien har funnits med hela mitt liv och då menar jag verkligen hela eftersom den började sändas i England på hösten året innan jag föddes. Sambon säger att jag nog är närmare 80 än 40 med tanke på min passion för serien. När jag blir överlycklig över mina traderafynd så skrattar han bara och fattar absolut ingenting. Den där inställningen möter man lite varstans med som tur är finns det andra som delar mitt intresse. Skönt med människor som förstår.


tisdag 8 januari 2013

Från gran till vandrande pinne

När granen börjar anta såna här former är budskapet rätt tydligt. Väntar vi längre med att befria den från tillvaron i vardagsrummet kommer vi att ha vandrande pinnar överallt ...

måndag 7 januari 2013

Nollad och utmattad

Att jag överhuvud taget skulle nå ner till det där efterlängtade nollstrecket är helt otroligt. I tre dagar har jag klurat, tänkt, knattrat och scrollat. Helt slut är bara  förnamnet och ändå känner jag mig alldeles för pigg för att gå och lägga mig direkt. Det blir till att försöka varva ner lite först. Inte helt fel att göra det eftersom det fanns behov lite här och där att städa i ordning bland alla papper och filtar jag strött omkring mig hela helgen. Dessutom uppskattar  ju sambon att få några frukostmackor med sig när han åker till jobbet.

Servicen idag har varit kanon. Min käre sambo har servat med kaffe, choklad, matlagning, sladdar och rätt mycket kattvakt. Toppen. 

Imorgon startar jobbet igen. Morgondagen skulle få ägnas åt just omdömesskrivande men den behövs för min del till förberedelse och lite rensande band papper som dräller på fel ställen så kompensera mig för den här intensiva tiden får jag göra någon annan dag

Jag tror jag lyckades hålla fanan högt in i det sista. Om det är något som är konstigt är det tack och lov inte några svårigheter att rätta till det. Eleverna  är bra på att säga till om de inte fattar. 

Det är nu det mer handfasta arbetet startar - arbetet med att leda in och guida alla på en väg som leder dem mot målen där framme. En arbetsam väg men också en rolig och spännande väg. 

Allt utvärderande, bedömande och dokumenterande gör mitt arbete tungt och tidsödande. Tid och energi jag skulle vilja lägga på planering av spännande och roliga projekt måste läggas på formalia. Ibland undrar jag hur jag orkar. Ibland gör jag det inte - orkar alltså ...

Tur att de där eleverna finns så att mitt och alla mina kollegors jobb också blir världens bästa jobb! 

Vårterminen - here I come!



lördag 5 januari 2013

Melodikrysset - en musikalisk frågelek

Så länge jag kan minnas har det lösts Melodikryss varje lördag. I början var det nog bara ett och annat svar jag kunde bidra med men med stigande ålder har jag nu nått så långt att det är jag som får hjälpa mamsen. Det hör till lördagstraditionerna att krysset ska lösas innan dagen och helgen kan ta fart ordentligt. När de sista tonerna klingat ut efter snabbgenomgången ljuder en telefonsignal antingen i Åtvid eller i Motala. Då måste vi stämma av så att allt är klart på båda håll.

Krysset har genom åren lösts via mobil, via dåliga radiomottagare, ute i trädgården, i bilar, på bussar men allra oftast i samband med sena frukostar eller andra förmiddagsbestyr. Ständigt får man hyssja på någon som stör just när ledtråden läses upp ... Här hemma får jag då och då tampas med lillkatten om vem som ska ha pennan ... Det är också populärt att lägga sig ovanpå tidningen. Ibland glömmer jag bort mig alldeles och fastnar med något helt annat eller rör till det så det är tur att det finns snabbgenomgångar. I en föränderlig tid är det skönt med något som består. Hoppas Eldeman håller på länge, länge. Han har en kul blandning mellan gammalt och nytt - mellan stenkakor och vad nu det senaste i digital väg kan heta. Det är inte alltid musik jag lyssnar på dagligdags men det är lite fint att få en fläkt av musik som flytt eller att få höra en märklig finsk version av ABBA. Det ger perspektiv på tillvaron.

Singha under 2011 - kunde ha varit idag ...



Undanflykter eller Saved by the Hjortfamilj


Om det funnes medaljer att få för att vara bra på att skjuta upp saker så torde jag vara självskriven som kandidat. Jag har i dagar cirklat kring uppgiften att skriva ner omdömen till alla mina elever. Tankarna har hela december funnits där och än skjutit som spjut genom både lill- och storhjärna än tråcklat sig runt och ställt till oreda. Så gäller det att förbereda sig - minutiöst. Alla papper ska vara på plats. Jag ska sitta bekvämt och se till att ha stöd för armar, rygg och nacke. Filtar ska fram, katter ska flyttas, brasan ska tändas och tilltugg ska på plats. När allt det där är klart är det säkert så att jag blir hungrig igen eller så är det något annat som måste fixas. Ja, ni hör - det är inte effektiviteten personifierad som tar sig an sina arbetsuppgifter här. 

Men nu brinner det i knutarna och jag vet vilken tid jag tar på mig så det är bara att sätta igång. Att skriva är en uppgift som kräver en hel del tankemöda så det är mest det som tar tid. Målet är att vara tydlig utan att överarbeta och att se till att ge rättvis återkoppling som också ska hjälpa eleverna framåt. Det är ett viktigt arbete och ungdomarna har en rättighet att få veta vad de behöver arbeta med. Min förhoppning är att de ska ta till sig av det jag skriver. Listan minskar allteftersom men inte i den takt jag skulle önska.

När man så tagit paus för kaffe och choklad och känner att det är dags för en ny paus så kommer hjortmarodörerna och visar upp sig i trädgården. Trots att jag också kan ondgöra mig över förstörda rabatter så tycker jag nog att de är riktigt tjusiga i alla fall. Det är fascinerande på något sätt att leva nära naturen.

fredag 4 januari 2013

Brädspel på Duvedal

I serien konstiga spel jag aldrig trodde jag skulle spela kom så igår turen till ett hundspel -Champion. Det gick ut på att föda upp hundar och att lyckas på utställningar samtidigt som man slingrade sig fram på en bana där man försökte undvika avgifter för extra mat, avelsresor i Europa och valpsjuka. Jag lyckades få fram en boxer som blev champion men fick se mig slagen av pappa med 40 poäng. Hans champion var en cocker spaniel. Mamma var något förgrymmad eftersom hon satsat hårt på cockrarna. Både hon och brorsan (som länge satt med en ensam tax) led hårt av valpsjukan och var bitvis helt utan hundar.

Det är inte ofta vi träffas hela familjen - lite konstigt eftersom det bara är brorsan och jag - men nu hade vi några mysiga timmar ihop. Att sedan spelet var lite märkligt spelade mindre roll. Det är viktigt att vara rädd om det man har.


onsdag 2 januari 2013

Passivitet och tidsförskjutning

När det blir ett lite längre avbrott från jobbet inträder ofta den stora passiviteten. Det är som om all sömnbrist och inre stress ska repareras på en gång. Då blir det som en rejäl kortslutning och orken kommer tillbaka ungefär varannan dag - om jag har tur. Dock i små doser. 

I takt med intåget i arbetslivet har jag de senaste 15 åren fått ändra mig från att ha varit kvälls- och nattmänniska till att gå upp tidigt. Nu inte lika tidigt som sambon men ändå betydligt tidigare än önskat. Detta har också inneburit att kvällarna inte har kunnat bli så sena heller. När så ledigheten nalkas sker en för mig ganska stor förändring. Sena kvällar blir till sena morgnar och mattiderna ska vi inte prata om. Dags att börja vrida tillbaka lite så att jag har en chans att orka med nästa vecka när allt drar igång igen med buller och bång.

Ett mål jag ständigt strävar mot är balans. DET är svårt. Det vore bra om det inte gick åt så mycket energi under skolåret att jag var tvungen att ägna veckovis av ledigheten åt att försöka återfinna balansen. Något jag för övrigt inte gör i alla fall. Nåja - jag gör så gott jag kan och det är väl värt något.

Jag får jobba vidare på det där. Att skriva hjälper till att strukturera tankarna lite och så lär jag mig om teknik på samma gång. Multitasking på ett sätt som ger betydligt mer energi än det tar. 


Katterna har brådis

En av de få äldre grandekorationer jag har.
När jag kom ner i morse för att äta frukost var det tydligt att katterna haft lattjolajban. Granen lutade betänkligt. Nog för att katters tidsuppfattning är lite sisådär men det är ett tag kvar tills tjugondag Knut 'tvingar' ut granen. Kanske ville de bara hjälpa matte med att skynda på våren lite. I så fall uppskattas det även om det är sådär lagom roligt att sopa barr efter några rusher där de två vildarna jagat varandra och genat under granen. 

Människodefinition: julprydnad
Kattdefinition: leksak













För att vara vilda galningar till katter så har de annars skött det här med julprydnader på ett fint sätt. ETT riktigt offer har vi haft men med tanke på rapporter från andra hem med katter så måste det ses som ett positivt resultat. 

tisdag 1 januari 2013

Dagens uppdrag utfört

Den stackars vissnade chilin är nu förpassad till soporna men som dagsuppdrag var det lite för ynkligt tom för en nyårsdag så jag har drygat ut med lite matlagning och tvättsortering. Jag försåg mig också med en famn av trädgårdstidningar och har börjat klottra ner lite tankar inför trädgårdssäsongen. Det känns kul att i vår och sommar kunna ägna tid åt annat än att hacka i lerjord vilket jag gjorde 2012.

Det kan vara bra att påminnas om hur det faktiskt såg ut för att känna att det har gått framåt. 




Blå himmel, smältande snö och doftande pioner

Inte utan att det känns som en bra start på det nya året när himlen är blå och snömängden ute kring poolen minskat betydligt sedan igår. Det är så man vill ut och påta i jorden på direkten. Jag tillåter mig själv att drömma lite. Det får jag.

Trädgården ska vara ett sånt där lagom ordnat kaos. Inte förvildat och ovårdat men lite ostyrigt kaos. Nytta ska blandas med grönska och blommor. Drömmar om vackra liljor störs i och för sig av hungriga hjortar men skam den som ger sig.

Planering och ökad struktur är årets ledord för att få hela tillvaron att kännas mindre stressig. I många olika sammanhang stressar jag ofta runt utan en plan vilket resulterar i att mycket lite hinns med. Det jag tar mig an blir halvgjort och cirkeln blir till flera halvdana ovaler i stället för en prydlig helhet. Ett visst mått av kaos är ok men inte när jag lider av det själv. Detta gäller även trädgården. Just nu är det bara vissna tofsar här och där under snön och fläderbusken har återigen fått dela med sig av sina kvistar till hungriga gäster men om några månader ...

Drömmandet ska ske ihop med mina Allt om trädgård - vilka världar människor skapar. Tur jag har livlig fantasi och kan njuta av bilder som vore de från min egen trädgård. Om jag sluter ögonen och tänker på sommaren kan jag nästan framkalla doften av pionerna när den är som mest intensiv.


Det mest handfasta på odlingsfronten idag blir troligen att jag tar tag i att slänga det lilla skrumpnande skottet som skulle blivit en chiliplanta. Jag förstår inte varför den lilla sorgliga resten har fått samsas i miniväxthuset med de två små plantor som det faktiskt finns hopp för. Lättja ... separationsångest ... eller så är det bara dumt. Ut med det gamla bara ... nu är det 2013.