En av mina allra bästa vänner bloggar om parfymdofter och om uppbyggnaden av parfymens olika delar. Det är som poesi att läsa om alla essenser och doftkombinationer. Hon har verkligen näsa för det. Lägg därtill en skrivande talang så har du en njutbar blogg som tilltalar många sinnen. Läs den här.
I det senaste inlägget berör hon ämnet doftminnen och det sätter fart på en del tankar hos mig. Att känna dofter får mig att resa i tiden.
Dofter av luktsudd drar mig tillbaka till lågstadietiden. Vi samlade, bytte och luktade. Suddade gjorde vi inte så mycket. Nybryggt kaffe minner om somrar på landet eller barndomens tillställningar hos mor- och farföräldrar. Själv drack jag då saft i extra stora glas men det var mysiga tider när alla var glada och hade tid med varandra. Numera dricker jag själv kaffe och nu associerar jag doften med en stunds vila och trevlig samvaro samtidigt som jag tänker på människor jag inte längre kan dela kaffetåren med. Doften av pappkartong i frysen leder mig till de nalleglassar brorsan och jag fick av mormor. Vaniljglasspinnar överdragna med tunn choklad. Genom dofterna lever människor kvar hos mig. Doftminnen är oerhört starka och drar igång en tankeverksamhet som hos mig startar i positiva minnen men även gör mig lite ledsen ibland.
Doften av nybakta bullar är oslagbar. Brorsan brukade raka i sig en hel plåt med nygräddade snäckor när vi båda bodde hemma. Han hade också den egenheten att gilla frysta bullar. Måste undersöka om så fortfarande är fallet. En puttrande god gryta eller doften av ett riktigt gott vin är inte heller att leka med. Alla är de associerade med härliga smakupplevelser.
När sommaren närmar sig drar min längtan igång efter att sticka näsan i en blommande pion. Vilken doft att längta efter. En känsla jag återkommer till - igen och igen.
Nu går vi raskt mot tider där julens dofter tar över - apelsiner, nejlikor, pepparkakor och glögg. Farmors cederpepparkakor och goda bröd kommer jag aldrig att få till på samma sätt så dessa dofter finns bara lagrade i minnet. Tröstar mig med köpekakor och kryddbröd i stället.
Även dofter av mindre angenäma slag kan av mig associeras med trevliga upplevelser. Tunnelbanedoften förknippar jag så starkt med trevliga reseupplevelser att jag inte har så svårt att bortse från det obestridliga faktum att den är riktigt obehaglig. Hemsk rent av! Blöt hund och katt lär inte vara en doft som särdeles många människor uppskattar. Själv tycker jag att den är något som på ett positivt sätt förknippas med alla de yrväder vi haft under årens lopp och därför inte är något jag tänker på som obehagligt. Ett sista exempel får vara ost. Jag älskar ostar av alla de slag men är samtidigt den första att medge att det finns ostar vars doft nog egentligen ska betecknas som stank. Underligt att något som prövar ens doftsinne så starkt kan vara en sådan njutning för smaksinnet.
Hur som helst är dofter något som påverkar oss i olika riktningar - doftsinnet är ett sinne att vårda för att skapa länkar och nät i tillvaron.
 |
| Kaffetår vid Farfarsstugan i Övralid |
