torsdag 20 februari 2014

Schlager in my heart

Jag vill tro att jag har ett ganska brett register när det gäller musik jag kan uppskatta. Det finns alltid någon gång i stort sett all musik kan passa. I vissa sammanhang är det bara en sorts musik som är helt rätt. Slappa hemma eller storröjning ställer olika krav.  Glad popmusik när det är partaj. Vacker klassisk musik när man bara vill njuta. Skön jazz när jag vill känna skön inställning till livet.Vilken känsla att rocka loss på någon av arenorna av modell större till hjältar som Ozzy, Kiss eller Iron Maiden. DET har varit häftiga möten för en tjej vars bas och ingång till musikens värld har varit schlagern.

Säga vad man vill om schlager men den har en mycket speciell plats i mitt hjärta. Hur skulle den inte kunna ha det. Jag var tio år när Carola slog igenom med buller och bång och därefter smattrade det på med allsköns schlagerlåtar och artister. Schlagermusiken är både trall- och dansvänlig och mestadels lättsmält. För mig representerar den också en trygg barndom. Jag blir glad! Musiken har ätit sig in i mitt inre och jag kan nog nynna med i ett stort antal av de bidrag som var med mellan 83-92. Program spelades in och blandband komponerades. Jag kan inte påstå att det är några djupa kompositioner som har en avgörande betydelse för mänskligheten men nog fyllde den sitt syfte. Musiken är klämkäck med obligatorisk tonartshöjning, texterna är lagom tramsiga och artisternas kläder och frisyrer speglar tiden mode. Oförargligt.

På senare år har det varit lite av ett vågspel att titta på spektaklen. Roliga inslag med glimten i ögat har blandats med bottennapp. Mitt engagemang har (med stigande ålder) mattats något. Kanske har jag också blivit något mer kritisk. Dock är hjärtat öppet och jag dömer inte så hårt. Jag tar det inte på så stort allvar längre och det är ganska skönt.

Jag uppskattar lite glitter, glamour och musikglädje men det är nästan plågsamt att se hur en del artister slår knut på sig själva med utsmyckningar. Lika lite som en dålig film blir bra bara för att den visas på en gigantisk TV så blir inte en riktigt dålig låt och ett tveksamt framförande bättre för att man tar i med kläder, ljus och blingbling.

Mixen av genrer är lite charmig även om även den känns tillrättalagd. Jag kan tycka att det är kul att få möjligheten att vidga mina vyer något - synd bara att det inte direkt får mig intresserad.

Jag fortsätter min musikaliska resa på andra sätt - Spotify och Youtube kombinerat med tips från vänner och elever blir tillsammans med LP-skivor, blandband och CD-skivor en bred musikalisk värld av leva i. Schlagerfrossa kan jag ägna mig åt i väl valda mängder tack vare tekniken. Det bockar och bugar jag för i sann schlageravslutningsposestil.

Herreys 1984 (klassiskt)  
Bobbysocks (glädje)
Carola 1983  Carola 1991 (!)
Johnny Logan 1987
Céline Dion 1988 (pipa utan motstycke)
Sofia Källgren 1990 (skumma dojjor på dansarna )

Listan kan göras lång, lång men en schlager får ju bara vara tre minuter så ett sånt här inlägg måste också begränsas.