söndag 1 juli 2018

Road trip - den andra dagen


 Att ge sig ut på en morgonjogg/powerwalk är ett angenämt sätt för att utforska en ny närmiljö. När vädret och omgivningarna är så inbjudande som kring Torkel Jonsgård i Sibbarp är det inte svårt att komma upp ur sängen och dra på sig joggingskorna. Den där konditionen är det ju si och så med men jag kämpar på så sakteliga. Jag tänker fortsätta leva i illusionen att jag flyger fram på lätta steg. Lite motion och vackra vyer får jag på köpet.

Ena stigen hit och andra hagen dit - mer komplicerat än så behöver det inte vara.  Vilken härlig plats att leva på. Jag förstår att ägarna trivs. Åtminstone sommartid. Jag är glad att jag valde den här platsen att åka till och jag återvänder gärna. 






Bland åkrar och skog





På väg tillbaka till mitt B & B

Fåren i hagen gick det ingen nöd på

Väl tillbaka från min runda språkade jag med Mats som fixade med frukosten. Han tipsade om deras träningslada. Den ville jag såklart kolla in. Lite annat än vårt lilla träningsrum i källaren. De brukar ha en del träningsgrupper där men klockan sju en vanlig onsdag var jag alldeles ensam. Jag testade en del grejer men jag var rätt sugen på frukost så det blev inte en så lång stund.



Rosa hantlar


Det fanns en hel lada med träningsgrejer




Frukosten var förnämlig. Prydligt upplagt i kylen och bara att ta för sig. Brödet var alldeles nybakat. Det var ett annat par på plats och damen i sällskapet och jag frukosterade ihop och hade en trivsam stund i morgonsolen. Människor som gillar katter är generellt trevliga ;-) Jag var tom tvungen att "ta omgång" på frullen.

Den mysiga innergården som badade i sol när jag skulle äta frukost



Porslinet <3


Det blev inget GeKå:s igen. Jag tog i stället sikte på Värnamo via lite alternativa vägar. Samma GPS som ständigt tar mig till Ullared (... fast jag inte ens ska dit ...) visade sig vara riktigt bra på att ta mig därifrån också.
Stannade till för att fota landskapet

Passade på att svänga in på Skeppshults fabriksförsäljning. Har många gånger passerat men nu fick butiken besök. Det vara bara jag därinne men jag lyckades vara tydlig med min närvaro i och med att GPS:en i telefonen högt och tydligt talade om att den hade tappat sin GPS-signal. Det väckte munter min hos tjejen som jobbade där. Fick bjuda på den men för säkerhets skull drog jag av volymen. 

Klart jag shoppade lite här med!



När man fortsätter på något alternativa vägar kan det hända att man hamnar i Käringanäs. Inte en plats jag riktigt kan rekommendera men namnet var kul. Det var några hus och de satt faktiskt en liten tant framför ett av dem. Hon tittade synnerligen misstänksamt på mig när jag sakta rullade förbi i min lilla röda fara. Kanske var det hennes näs där jag kom och inkräktade ...

Metropolen ...

Mitt huvudmål med den här resan var att hälsa på min bror och hans familj utanför Värnamo. Onsdag lunch var jag så där. Sillunch (testade en ny variant - mitt nya, modiga jag vet tydligen inga gränser ...) och en hel massa skönt häng med fasters lille älskling. Jag fick även äran att köra åkgräsklippare. Det har jag aldrig haft möjligheten eller ens tanken på att göra så när Martin frågade sa jag instinktivt "JA!".  Jag blev biten direkt och det slutade med att jag klippte hela deras gräsmatta. Lycklig som en kalv på grönbete svängde jag runt, backade, startade om, höjde och sänkte klippmekanismen och duckade för gungor och buskar. Att det kunde vara så kul! Klar hinklistegrej som jag snott lite från sidan från min man. Han skulle bra gärna vilja ha en åkgräsklippare hit till Violvägen. DET kommer inte att ske men jag tar mig gärna en svängom hos brorsan igen.


OMG så kul! Fullt fokus!

Lille Konrad är en solstråle med bus och nyfikenhet i blick. Härligt att få leka lite med honom. Vi grävde i sandlådan och byggde kaktorn. När vi senare såg på fotbollen var han måttligt intresserad och ville hellre se på Babblarna. Faster försökte ha ett snack om att det var en historisk händelse med så stor seger bla bla bla men jag är tveksam om det gick fram helt och hållet ...

Sandlådehäng



Lilleman i sin nya, fina zebrakeps.



Dagen avslutades med en cykeltur till en närliggande sjö. En vacker plats att vara på och en vacker sjö att årets första dopp i. Laddning för själen. 



Jag kom inte många meter på min väg hem till Åtvid innan jag blev tvungen att stanna för att försöka ta in solen som började gå ner bakom träden. En dag som startade med solens uppgång bland de Halländska åkrarna skulle givetvis avlutas med stil. Bilder kan inte göra scenen rättvisa men den finns lagrad i mitt inre.

Solnedgång i Värnamo

En annan plats jag länge velat stanna på är Brahehus. Jag har passerat några gånger när solen går ner över Vättern och det är magi varje gång. Nu stannade jag till och gick över (eller snarast under eftersom det är tunnlar) till ruinen. Wow, bara wow!








Runt ettsnåret på natten var jag hemma igen efter min 40-timmarsresa. Fylld av intryck och känslor som efter en tvåveckorstur. Det enkla är för mig det märkvärdiga. Att ta in hur livet är. Att göra det bästa av det som blir. Att prata med människor - kända och okända.Att låta bli att prata med någon och bara lita till sig själv.  Att svänga till höger i stället för till vänster. Att låta saker ta den tid som krävs.