lördag 13 februari 2021

Bysjön runt i oktober

En tidig höstdag när vi fick välja plats för vår fortbildning valde jag att ta en tur runt sjön. I lurarna hade jag poddar om skola och språk och i handen hade jag min kamera. Idag har Åtvid bjudit på sol och strålande vinterväder men jag kan ändå inte låta bli att längta lite till varmare tider. Tänk att jag bor här <3





















































onsdag 23 december 2020

Möte med min farmor


Vissa dagar vill man sova extra länge och stanna kvar en stund i drömmarnas värld. I morse var det just en sådan morgon. Jag drömmer ofta väldigt detaljerade och realistiska drömmar. Ibland är det otäcka mardrömmar men nu på morgontimmarna var det någonting helt annat. Jag drömde att jag träffade min farmor. Hon har varit död i över 18 år. De sista åren blev hon och vi andra runt omkring starkt drabbade av att hon insjuknade i Alzheimers. Det var sorgligt att se henne att försvinna ifrån oss. Hon var där men ändå så långt borta. Att höra henne själv prata om hur hon inte fick ordning på tankarna var hjärtskärande. I min dröm var hon fortfarande sjuk och på ett vårdhem men det glimtade till av närvaro och jag hade en otroligt fin stund ihop henne och två fantastiska sjuksköterskor. Corona fanns där men det var som en fristad på hennes rum och vi kunde mötas. Jag blev så glad för jag saknar henne så mycket. 


Min farmor har påverkat mitt liv på många sätt. Hennes starka tro och engagemang inom kyrkan vet jag var komplicerat för hennes egna barn men det var inget jag märkte av särskilt mycket när jag växte upp. För mig var hon trygghet och omtanke. Hon tog tag i saker, virkade, bakade bröd och fantastiska pepparkakor. Hon lärde mig att äta svamp och bjöd in i köket så att man fick lägga upp kakor till fikat på fina fat. Vi plockade blommor och fyllde små vaser på somrarna ute på deras lantställe. Hennes tjoande som lät ända ut i skogen när det var dags att äta kan jag fortfarande höra i mina tankar. 


Det smärtar mig att tänka på att hon inte längre finns här utan är så långt borta. Samtidigt finns hon i mitt hjärta och det är lätt att plocka fram mina minnen och fina känslor. 


Mitt undermedvetna påverkades nog starkt av att jag såg på en film igår kväll. “Noel” - där det övernaturliga blandades med jultankar och en prövande vardag. Det var en alzheimersjuk kvinna med i filmen och hon liksom min farmor i drömmen fick ögonblick av klarhet och det var så fantastiskt fint. Min hjärna processade väl detta under natten och det ledde mig till mitt fina "möte" i morse.


Det tar tid att processa upplevelser som skakar om ens liv. Ibland många, många år. Jag är inte rädd för att vara i det jobbiga och vara ledsen så länge jag inte fastnar i det. Livet pågår på många plan samtidigt. Vi är inte endimensionella. Sorgen och glädjen slingrar sig kring varandra. Vissa dagar är det mer av en utmaning att välja glädjen men idag gör jag det med farmor vid min sida. Bakbunken ska fram och när jag stansar ut mina pepparkakor ska jag tänka på henne <3


                  Farmor på min student -92

  Jag, farmor och farfar på min kusin Emmas konfirmation - 91

söndag 12 april 2020

Kyrkogården – en plats för eftertanke

Om man tänker bort att kyrkogårdar handlar om döden så tycker jag att de är otroligt vackra platser att ströva omkring på. Ofta ligger de naturskönt och det är ett lugn och en känsla av eftertanke som sprider sig när man kommer innanför grindar, murar eller vad som nu markerar ingången.

Jag har nu bott här i Åtvidaberg i mer än tio år och arbetat i kommunen i mer än det dubbla men ändå har jag bara varit någon enstaka gång på den nya kyrkogården. Idag skulle det ha varit mammas kusins födelsedag så jag tog en promenad till hennes grav för att sätta dit en bukett blommor. Det var en fin, ljus grav som jag lätt hittade.

Min vandring fortsatte runt och det blev till en sorglig  resa där döden blev så påtaglig. Där vilar stoftet av många människor jag råkat på och vars död påverkat mig på något sätt även om det inte varit människor i min absoluta närhet. Namn som väckte tankar och smärta då jag  mött delar av det sammanhang personerna under sin levnad verkat i. Unga människor som förolyckats eller fallit offer för sjukdom, människor som inte mäktat med livet och människor som fått ge vika efter långa, innehållsrika liv.  Många namn och betydligt fler än jag var beredd på att möta.

Vi har alla mist någon och minns dem på olika sätt. När jag tänker på människor jag träffat som jag inte längre kan träffa i detta liv så ser jag dem ofta i olika situationer där jag har positiva eller viktiga erfarenheter av dem. Det är som att ha små filmer att spela upp i tanken. Vissa är klädsamt blekta medan andra är skarpa i både kontur och färg. I de gravar jag passerade idag vilar människor som har lämnat efter sig sina egna filmer till sina anhöriga. Ett helt cinematek fyllt till brädden att hämta styrka och tröst i för den som finns kvar. Jag själv fick spela upp snuttar av korta möten, många där tankarna till stor del gick över till de anhöriga som lämnats kvar att leva vidare.

Idag är en vacker påskdag att ägna åt reflektion och vila en stund i ödmjukhet över att få vara en del av livet.



fredag 22 november 2019

Rik och tacksam

Jag är rik och tacksam. Livet (jag skyller sådär lite ospecifikt på det) har gett mig en och annan käftsmäll och några smällar i magen sådär så jag helt tappat luften. Ibland är det långtråkigt, oinspirerat och känns som det saknar mening. Jag har varit i den där lilla pölen på golvet och känt smärta så stark att den varit nära att förgöra mig. Ändå är mitt liv det bästa som finns.

Att få känna alla känslor ett liv har att bjuda på är en ynnest. Jag är inte rädd för att omfamna smärtan, bara rädd för att fastna i den. Det negativa som sorgen och smärtan har sin plats liksom ilskan och besvikelsen. Viktiga, livsnödvändiga att ta sig igenom men skönt när man får lägga dem åt sidan och vistas i det glada och positiva.

Det finns så mycket fint i mitt liv och det tänker jag ofta på. Där är det väldigt behagligt att vara. Jag är så tacksam för min familj. Min mamma och pappa som kämpar på med väldigt upptagna pensionärsliv. De har alltid tid för mig och de har alltid varit på min sida.  Skönt även som 46-åring att bli hämtad och skjutsad på.  Den grundtrygghet de båda gett mig är ovärderlig. ♥️

När jag träffade min man fick jag en familj på köpet. En riktig pangbonus kan man säga. En extra mamma och pappa och en extra syster. Det var öppna famnen från början,  något man inte alls kan ta för givet. Jag har fått följa fina tonåringar till ännu finare unga vuxna och en liten busig två-åring till cool tonårtjej. Det är en resa i sig. Vi har prövats under resor tillsammans och skapat många fina gemensamma minnen. ♥️


Min lillebror och hans fina familj. Brorsan har alltid varit så viktig för mig. Han spelade sin roll som jobbig brorsa i tonåren men när det bara var vi var vi de bästa vänner man kan vara. Mitt hjärta brast när han åkte till USA under gymnasiet.  När jag själv åkte iväg till Frankrike var det inte så farligt men att skicka lillebror många, många mil bort var svårt. Det är tungt att ha honom några timmar bort i Småland. Hans små gossar växer så fort och jag inser varje gång vi ses att jag behöver min bror så mycket ♥️


Mitt fina kompisgäng som hängt ihop i många, många år. Vi har fått stöta och blöta så mycket tillsammans. Vi har växt upp från ungdomar till unga vuxna (😜). Även om våra liv försiggår på skilda ställen så återkommer vi ständigt till varandra. Det är så självklart och så okomplicerat. Bara tanken på att de finns där ger mig stöd i vardagen. Fantastiska brudar som vet vem jag är och låter mig vara precis det. Vi är alla tacksamma för att vi har varandra. Ikväll blev ytterligare en sån påminnelse. ♥️

Mina arbetskamrater har jag tidigare skrivit om men de förtjänar hur många rader som helst. Det måste betyda något att jag varit på samma arbetsplats sedan 1998 (mer än att jag är lite feg, lite bekväm och trygghetstörstande ...).   Jag hoppas att många människor har det precis som jag på jobbet. Att de är omgivna av människor som bryr sig om, gillar att skämta och brinner för att göra ett bra jobb.   Att det där finns människor som plockar upp dig när du känner att du faller och att de tar hand om dig. Att människor vågar visa sig svaga, starka, förvirrade, frågande, frustrerade, famlande och inte minst fantastiska. Läraryrket är svårt och krävande. Ibland kvävande. Vi sitter inte på alla svar eller lösningar utan tar oss an svårigheterna, problemen och inte minst de kreativa idéerna tillsammans. Jag behöver inte söka mig till någon annan plats för att förstå att jag har det riktigt bra. Kollegor blir vänner och vips har man två fadderbarn att hålla koll på - vilket förtroende ♥️

De rackarungar jag mött under mina år har jag också skrivit om. Under en krävande och förvirrande tid i deras liv har vi ändå förmånen att få vara vid deras sida ett tag.  Om inte det är att vara rik så vet jag inte.  En tonårings register är inte att leka med. ♥️

Så har jag min fina man och våra två pälsbollar. Vår lilla familj som går sin egen väg. Jag tänker ofta på att jag är så glad att vi har varandra.  Vi är trötta efter långa arbetsdagar och kämpar på med att hitta energi. Katterna är ofta lika trötta ... ibland inte 😜 Matlådorna vittnar inte alltid om inspiration på topp men så samlar vi ihop krafterna och ordnar grillbuffé och ger livet guldkant.

Jag uppskattar att vara själv, att resa på egen hand och att själv få bestämma över min tid. Det är ett stort behov jag har. Men jag är oerhört tacksam över den rikedom som människorna i mitt liv är. Lottodragningarnas utfall är oftast på noll men jag får en vinstlott varje dag.