onsdag 20 augusti 2014

Skolstartstankar

För många är skolan en viktig plats. En plats för kunskap och möjlighet att gå vidare mot drömmar och mål man inte visste att man hade. En plats där man kan utvecklas, fråga, fråga om, göra och göra om med stöd av människor som vill en väl.

En skola erbjuder också ett socialt sammanhang. En plats att umgås, spegla sig i andra, skratta och gråta tillsammans. Somrar har sett olika ut. Begränsad ekonomi behöver inte betyda att man haft en torftig sommar. Kanske har det funnits tid att umgås, att se varandra och att vara tillsammans. Men när man träffas och jämför med andra kan det kanske sticka till i någons hjärta. Någon kan ha varit på äventyr i andra länder och besökt nya platser. Man får vara varsam med hur man ställer frågan om sommaren till eleverna. Jag tycker han fångar det på ett bra sätt så läs Kloka Micke Gunnarssons tankar.

Hur som helst så har vi alla en sommar full av erfarenheter i bagaget. Säkerligen både glada, härliga händelser och händelser vi helst hade sluppit vara med om.

På jobbet gör jag mitt bästa för att se mina elever. Ibland önskar jag att jag hade ett magiskt spö för att lösa upp knutar i ledsna hjärtan eller ändra på förutsättningar för en del elever. Ibland önskar jag det där spöet för egen del också. Vi är alla olika och har olika behov av umgänge. Det måste jag respektera men när man inte självvalt är ensam så skär det i en skolfrökens hjärta.

Jag är en person som gärna vill klara mig själv och jag har ett stort behov av att få vara för mig själv. Så jag kan förstå elever som är på samma sätt. Det jag innerligen hoppas är att de har någon som de kan anförtro sig åt, någon som lyssnar när tillvaron känns tung.

Den tacksamhet jag känner för att vara omringad av såna personer är stor. Människor som så självklart finns där, buffar på lite lagom och som bär mig. Jag önskar detta åt alla - liten som stor. Världen är en plats där vi alla måste hjälpas åt. Skolan är en del av världen och i det lilla  måste vi också hjälpa varandra, bära varandra lite grand.

Höstterminen 2014 har startat, jag hoppas det blir en bra höst - en höst där vi alla drar vårt lilla strå till stacken för att hjälpa och lyfta de människor som finns i vår närhet

måndag 18 augusti 2014

Min man - mitt allt

Den senaste tiden har jag verkligen insett att jag lever med mannen i mitt liv. När livet prövar en människa på tuffast tänkbara sätt, prövas hela ens väsen.

Vilken trygghet och gemenskap jag känner. Tillsammans klarar vi allt.

Göran, jag älskar dig!

torsdag 15 maj 2014

Åsiktsfrihet och tolerans

Jag tycker det är väldigt viktigt att alla har rätt till sina egna åsikter. Jag behöver inte gilla samma saker som alla andra och ingen annan behöver tycka precis som jag.

Det hindrar mig inte från att bli oerhört sorgsen inombords när människor visar en sån brist på genuin medmänsklighet.

I valtider blir jag återigen påmind om att det finns människor som jag trodde annat om som uttrycker de mest horribla åsikter. De verkar inte se längre än till sina egna nästippar. Otroligt att de är så många. Otroligt. Vad är det för mekanismer som driver dem? Vilken värld vill de leva i?

Samhällsproblem är svåra saker. I ekonomiskt trassliga tider (hur man definierar det varierar)  är det kanske så att man är sig själv närmast och har svårt att vara öppen och generös mot andra. Att sakna ekonomiska möjligheter har jag förståelse för men att sakna tolerans och känna medkänsla i sitt hjärta kan jag bara inte få ihop i mitt huvud. Jag är inte ensam om det.

Inget land kan lösa hela världens problem. Men varje land och alla individer kan försöka vara en del av att dra åt rätt håll. Elände, olyckor och katastrofer är en del av livet men vi behöver inte spä på med att göra det värre genom att se ner på varandra.

Var och en har rätt till sina åsikter men när dessa åsikter går ut på att trycka ner andra så är man ute på väldigt hal is.

Ta reda på hur världen ser ut, sätt dig själv i någon annans skor, se världen ur andras perspektiv. Se på film, läs böcker,  läs på seriösa sidor på nätet. Har du problem med källkritik så hjälper jag dig gärna. Du får uttala dig men vänta tills du har skapat dig en nyanserad bild. Din skyldighet som medmänniska och röstberättigad är att ta reda på fakta.

Se individen och döm ingen på förhand. Vi har det här livet och den här tillvaron att ta vara på. Gör det på ett klokt sätt!


torsdag 8 maj 2014

Färdigutmanat men...

Mitt intensiva eller åtminstone dagliga (ska man räknas till flitig ska det nog skrivas om allt hela tiden...) bloggande den senast månaden har sitt ursprung i att man skulle utmana sig själv att göra något varje dag i trettio dagar. Ett sätt att hitta en god vana eller att bryta en dålig. Kanske just det som någon behöver för att ta sig i kragen och genomföra det där spännande projektet man fantiserat om. Jag gillar att skriva men har svårt att genomföra ett projekt eller en uppgift fullt ut. Framåt 70% är kurvan klart nedåtgående. Alltså var trettio dagars bloggande en bra och realistisk utmaning för mig. Inte så våghalsig precis men varför ska allt vara det.

Drömmar man inte tar tag i förblir drömmar. Sätter man upp ett mål och arbetar mot det så är chansen betydligt större att det blir som man önskar. Själv är jag dålig på att sätta ord på eller ens fundera över mina drömmar. Alltså har jag inte heller några vidare planer att följa. Dock är jag medveten om det och får ta konsekvenserna.

Projekt saknas det dock inte här hemma. Det kanske kan räknas som en sorts drömmar. Vi gör om och förändrar i vår egen takt för att vårt hus ska känna sig ompysslat och för att vi ska få det som vi vill. Det är en prioritering vi gör. Andra personer väljer andra sätt.

Att ha ett hem där jag trivs och en fantastisk person att dela mitt liv med är en ynnest. Att dela sitt liv med någon är en rätt hygglig utmaning :-)

Jag kommer att fortsätta skriva då och då. Tankar som kan bearbetas genom att bli til ord på en skärm råder det ingen brist på.

I natt somnar jag till ljudet av ett strilande regn som slår mot takfönstret. Lillkatten har lagt sig över mina ben och spinner förnöjt. Kanske drömmer även hon om framtida utmaningar. Trettio dagars jakt ligger nära till hands.


onsdag 7 maj 2014

Kaos är granne med skapande

Om en liten fluga på väggen skulle beskriva arbetsprocessen för såväl personal som elever i skolan skulle det ibland bli en ganska märklig läsning.

När eleverna arbetar gäller det ganska ofta att ha is i magen och att låta processen ha sin gång. Speciellt om det handlar om att arbeta i grupp. När det gäller vissa elevgrupper har man en lite bättre känsla redan från början men även i andra grupper blir det oftast ett resultat utöver vad man förväntat sig. Man pustar under processens gång. Både en och två gånger. Som lärare behöver man tålamod och inre lugn i stora doser.

Även bland oss vuxna är processen minst lika spännande att studera. Kreativt kaos är ganska nära sanningen. Har vi en uppgift lyckas vi alltsom oftast lösa den med gemensamma krafter. Flugan på väggen har nog tuppat av utav pur utmattning någonstans halvvägs. Allt händer på en gång men så har vi lyckats värka ur oss en plan och fördelat uppgifter. Även här gäller det att vara lite cool och att ha tålamod.

I skolan arbetar vi under en ständig press. Att inte hinna med alla uppgifter på det sätt vi vill är frustrerande. Känslan av att vara helt färdig infinner sig aldrig och det kan vara mer eller mindre irriterande. Då kan det gå hett till i diskussionen. Om man har fokus på rätt saker kan konstruktivt klagande leda till bra resultat. Det gäller bara att ta tillvara på varandras styrkor.

Jag har mängder med egenskaper som kan vara irriterande för andra. Lite trögtänkt och rätt rörig. Ibland pratar jag för mycket och med stresståligheten har det gått utför. Jag inbillar mig ändå att den som ger mig lite tid kan uppskatta mig som kollega och att jag kan ha en del att bidra med. Får jag en del ostörd tid så kan det till och med hända att jag är effektiv. Ur mitt eget kaos kan det komma ett gott resultat.

Om nu den där stackars flugan kvicknar till så kan den få höra såväl kloka elever som lärare. Människor som tillsammans skapat ordning och resultat ur det som en stund tidigare var ett enda myller av ostrukturerade problem som svävade omkring utan lösningar.

tisdag 6 maj 2014

Bussresor för alla

Är bussresor bara något för den äldre generationen? Jag tror inte det. Det tror inte heller min blivande makes systerson Oscar. Som del av ett projektarbete på universitetet reser han runt i Europa och skriver om sina upplevelser. Följ hans konto på Instagram "Bussaventyreteuropa" och #bussaventyreteuropa.

Bussresor är något för alla. Liten som stor, gammal som ung. Ensam, par eller ett sällskap. Det är ett bra sätt att ta sig runt och få ett handplockat och utprövat program med aktiviteter och sevärdheter. Vilken lyx. Tror säkert att det ändå finns utrymme för oplanerade möten och situationer. Har man rest mycket kan man uppskatta att bli ompysslad och är man mindre resvan kan en ordnad resa vara en bra start och en inspiration till vidare utfärder.

Jag har tågluffat, åkt buss, tunnelbana, flugit och cyklat många mil. Även åkt långt med bil. Det är smidigt med bil då man kan styra själv över tider och platser. Tåg tar dig från plats till plats och det är något rogivande med tågvagnarnas dunkande mot rälsen. Cykling är bra för kortare sträckor. (Jag har en gång cyklat 28 mil Motala-Skövde ToR men det gör jag inte om). Bussresor är smidiga då de oftast tar dig rätt in i smeten. Under resans gång kan du få all upptänklig information och få se mycket som ligger längs en klurigt uttänkt väg. Biljetter är förbokade och det kan bli en smidig upplevelse.

Följ #bussaventyreteuropa på Instagram för aktuella tips och tankar under två veckor. Kanske får just du inspiration till en resa.

måndag 5 maj 2014

Engagemang

Jag är glad att jag är en människa med närhet till mina känslor. Att bry sig, att känna glädje och sorg. Det är inte alltid helt lätt men motsatsen vore otänkbar.

I skolans värld kan det vara ganska tufft. Det har tagit tid att inte ta saker alltför personligt. Tonåren är en tuff tid och högt upp på tonåringen lista står det att de ska testa vuxenvärlden och dess gränser (läs: pröva oss till vansinne). Man lär sig att välja sina strider.

Som lärare har man inte bara barnen att kämpa med. Ibland är problemen större med de vuxna. Att ungdomarna tar ut sina frustrationer på oss är vi beredda på. När föräldrars frustrationer går ut över oss som rena påhopp så blir vi både ledsna och uppgivna. Vi i skolan har barnens bästa i fokus och försöker göra vad vi kan med de resurser vi har. Vi är dock inga magiker.

De allra flesta jag har träffat på är med på mina tankar om att vi är ett lag kring varje elev. Föräldrar, lärare och eleven själv. Alla måste dra åt samma håll för att det ska bli bra. Alla problem kan inte lösas ens tillsammans men vi kan hitta en gemensam riktning och komma överens om vad som gäller. Arbetet blir då så mycket enklare för alla. Energin är för värdefull för att slösas i helt fel riktning.

När man känner ett engagemang för sitt arbete är det extra motigt med bakslag. Det kan vara så frustrerande när man ser vägen till lösning men inte lyckas få eleven på banan av olika skäl. Jag kan inte göra elevens jobb. Teachers teach och learners learn.

Det är svårt att låta bli att engagera sig.  Jag vill att det ska gå bra för mina elever och att de ska göra sina egna förmågor rättvisa. Vi skrattar, gråter en skvätt, tröstar, skäller, förundras,  lyssnar, pratar, skriver, läser och tänker. Under högstadietiden är det mycket som händer och det gäller ofta att ta sig tid att bara finnas där. En verklig person som bara lyssnar är mycket värd.

Jag återkommer ofta till att man ska bry sig om och försöka göra sitt bästa för att stötta andra. En stor del av mitt jobb går ut på det. En annan stor del är naturligtvis ämneskunskaper av olika slag men resonemang kring det får vänta till ett annat inlägg.

söndag 4 maj 2014

Stackars Sid

Vi har ett äppelträd som ser ut precis som Sid i Ice Age. Följaktligen har då trädet fått namnet Sid - med namnskylt och allt.

När vi flyttade hit var trädet rätt vildvuxet och såg minst sagt eländigt ut. Vi fick höra något om en motorsåg ... Det blev en del omvårdnad och andra året fick vi hur mycket frukt som helst. Riktig goda och vackra grönröda äpplen. Inga blev mer förvånade än vi.

Man kan tycka att trädet då i belöning skulle få lite mer omsorger och gulligull. Icke. Vi hade grävare här och då blev åtminstone halva rotsystemet rätt tilltufsat. Det straffar sig tämligen omgående. Nu har vi ett halvt träd som lever och en andra halva som redan passerat till andra sidan. Inte är det vackert inte.

Stackars Sid. Som tack för det där året då skörden var fantastisk får trädet stå där i hörnet och se lite deppigt ut ett tag till. Kanske får det en kompis en dag.

Sid från förra året

Ett träd av rang behöver ett namn





lördag 3 maj 2014

Maska är ingen höjdare

Vilket projekt man än tar sig an så är det sällan man kan slingra sig ur förarbetet. När det gäller målning är det där förarbetet ingen höjdare - tvärtom faktiskt. Tvätta, slipa, tvätta igen. Sedan ska man maska med en himla massa tejp eftersom man har vitrinrutor. Har man tur får man hjälp av en tejptokig katt. Just maskningen idag var extremt trist, så då behövde jag alla små glada tillrop för att inte ge upp halvvägs.


En annan tråkig del i "projekt köksrenovering" är att plocka tillbaka och organisera porslin och matvaror. Det blir skönt när vi kommer så långt att allt kan hamna på rätt plats men bara tanken på att plocka tillbaka allt får mig att pusta. Jag som tycker det är tillräckligt jobbigt att tömma diskmaskinen. Att fylla den och att diska för hand är ok, men att tömma den... 

Vi har alla våra egenheter. 

fredag 2 maj 2014

Beda min vän

Idag har jag hängt med en kär gammal vän. Ser inte mycket ut för världen och är för sig själv kanske aningen tråkig, lite slätstruken. Men har man nu hittat en variant man gillar och trivs med till vardags så är inte jag den som gör något överilat.

Beda har funnits med sedan vi flyttade in och är här för att stanna. Alldeles lagom grå och i god form trots att det inte kan ha varit särskilt kul att ha varit instängd sedan några år tillbaka.

Idag var det resten av köket som skulle iklädas Bedas diskreta grå nyans. Jag är ingen expert på att måla men jag kämpade på. Pensel och roller i hand och huvudet på sned uppe under taket. Efter två omgångar blev det fint. Beda levererar.


torsdag 1 maj 2014

Den som städar hon finner

I ett försök att hålla dammet på avstånd baxade jag upp dammsugaren på övervåningen och skulle "ta ett tag". Det finns några ställen där dammråttorna gärna håller till så jag började med att flytta en kista i sovrummet.

Det första jag finner är en alldeles vanlig mus. Synnerligen stendöd. Det var jag inte beredd på alls. Lillkatten skumma beteende den arla Valborgsmässomorgonen fick helt plötsligt sin förklaring. Hon lät som en tok och hade slagsmål med mattan. Det hon i själva verket ville var att få tag i sin leksak som hon petat iväg till oåtkomlighet.

Jag är mest glad att vi fann den gynnaren så snabbt. Tur att man är en sån pedant när det gäller städning ;-)

onsdag 30 april 2014

Valborgsväta

Vad är det med denna dag? Hur vädret än varit tidigare i april så är det nästan som om någon har lagt in en stående order om en skvätt regn någon gång under Valborgsmässoafton.

I egenskap av lärare tycker jag att det är ganska bra med regn och lite kyla. Jag vill inbilla mig att det i någon mån får ungdomarna att ta det lite lugnare och hålla sig ifrån potentiellt elände. Å andra sidan uppmuntrar fint väder så många fler till att röra sig utomhus. Valborg kan då få bli precis en sådär mysig tillställning som man vill att ett välkomnande av våren ska bli.

De här två utarbetade stackarna på vår adress kommer nog inte ställa till något elände ikväll i alla fall. Det är en lågoddsare att snarkningar drar igång tidigt. Kostar på att vara 40+. Tror det var bättre gry i folk förr ;-)

tisdag 29 april 2014

Återhämtning

På darrande ben styrde jag min champagnefärgade gamla Bettan till jobbet. En lång dag tog sin början och det blev en bra dag. En dag då jag kände energin komma tillbaka.

Arbetet i skolan kräver oftast en stor dos energi men idag hade jag inte mycket av den varan att bjuda på. Idag passade det i stället bra att få tillbaka lite av det jag investerat. Kollegor som lockade till skratt, elever som gjorde finfina insatser och trevliga samtal med besökare och föräldrar var alla delar som bidrog till att ge mig kraft.

Smaskiga muffins som eleverna hade bakat kan också ha varit en bidragande orsak :-)




måndag 28 april 2014

Mothugg

Efter gårdagens match med ogräset gick jag på pumpen fullständigt. Besparar eventuella läsare detaljerna. Hur som helst så var det en sorglig stackare som fick inta sängläge under eftermiddag och kväll. Så småningom kunde några vikarieinstruktioner knattras ner så att jag därefter kunde koppla bort arbetet. Det är så det fungerar i skolans värld - eleverna är där och lektionerna fortgår, även om jag inte är på plats.

Idag har jag ägnat dagen åt vila och att äta det jag har kunnat pilla i mig för att återfå energi. Förunderligt hur matt man kan bli så snabbt. Åt andra håller tar det längre tid. Nu har jag bara en envis huvudvärk att kämpa med. Tror minsann jag släcker lampan snart.

Har man nu utmanat sig själv att skriva inlägg under 30 dagar så får man vackert göra det även om det just nu saknas inspiration. Människorna bakom Netflix saknar i alla fall inte inspiration för två av deras originalserier har hållit mig sällskap - Säsong två av House of Cards samt Orange Is the New Black. Dessutom har jag sett på den brittiska kriminalserien Vera. Jag gillar dem alla tre och rekommenderar dem varmt.

söndag 27 april 2014

Jakten på plantorna

Sol ute och det bara knakar av tidig växtkraft. De goda kämpar på men de onda har lärt sig att det gäller att ha försprång. Maskrosorna och jag för en ojämn kamp. Ett par säckar brukar försvinna för min hand men det kan nog ingen tro. Hur som helst så är det en principsak att inte lägga sig platt och bara ge upp.

När det gäller rabatter har man åtminstone en lite bättre chans att styra upp eländet. Med räfsan i högsta hugg försöker jag identifiera vad som är vad. Hyfsa till det så mycket jag orkar. Min batalj med jordgubbslandet blir av ett tuffare slag då gräset fullkomligt tagit över där. Stackars jordgubbsplantor. Jag hämtar energi, laddar med verktyg och fokus. Nu ska gräset få sig en match.

lördag 26 april 2014

Man kan väl ändra sig...

När det gäller renovering så är min kära sambo och jag oftast överens. Jag drivs inte av några starka principer eller orealistiska drömmar. Sambon har bra blick och får han bara lite tid på sig så är han en problemlösare av rang.

Vi brukar ha lite svårt att bestämma oss från första början men när vi väl är på rulle kan besluten fattas snabbt.

Idag när vi åkte in till Bauhaus var vi säkra på vad vi skulle ha för köksvägg. Då det vi (efter stor vånda) beslutat oss för visade sig vara slutsålt, lyckades vi på någon minut göra helt om och bestämma oss för ett annat alternativ. Och båda var vi nöjda :-).

Det är ganska skönt att inte vara så principfast när det gäller renovering. Alltid något för när det gäller andra saker kan jag vara synnerligen avigt inställd till alternativa lösningar.


fredag 25 april 2014

Perspektiv - allt annat än light

Idag känns alla mina egna problem så små, så små.

Jag fick förmånen att se en föreställning där barn och ungdomar från slumområdet Dandora i utkanten av Nairobi, Kenya har delat med sig av barns erfarenheter därifrån. Det var viktigt och gripande. Efteråt var jag alldeles matt.

Genom mitt engagemang inom Amnesty har jag fått ta del av många olika berättelser från platser runtom i världen. Jag har läst och sett mycket om olika livsvillkor och trodde att jag var lite förberedd. Ändå eller kanske just därför gick det här rakt in i hjärtat och återigen kändes maktlösheten så påtaglig. Det finns många goda krafter som gör vad de kan för att hjälpa men de behöver allt stöd de kan få.

Efter föreställningen var jag tvungen att tacka ungdomarna för att de delade med sig av sina erfarenheter och för att de gav våra elever möjligheter att få perspektiv på sin egen tillvaro. Tårarna rann och kramar utbyttes. Att sedan gå iväg och samla ihop sig för att ha lektion om mer världsliga saker kändes nästintill overkligt då mina tankar och känslor var någon helt annanstans.

Skrivandet är ett bra sätt att bearbeta olika jobbiga saker. Tankar som snurrar runt fångas upp och sätts på plats genom tangenttrycken. Det brukar fungera i de flesta fall. Är jag arg ger det distans och en viss bearbetning och är jag ledsen kan jag få perspektiv och ibland se konstruktiva lösningar.

Att genom film, teater, böcker och möten få lära sig om andra människors liv och förutsättningar är en fantastisk möjlighet. Jag tycker också att det är en skyldighet att ta till sig av den information som finns tillgänglig. Jag själv kanske inte kan göra så mycket för att påverka men jag kan åtminstone känna en viss ödmjukhet och tacksamhet för det liv jag lever.


torsdag 24 april 2014

Separationsångest - light

Ångest är ett starkt ord. Starka ord ska man vara försiktig med så jag slänger in ett litet light för att lätta upp det något.  Speciellt då det rör sig om separation från något så fiktivt som en TV-serie.

När jag har följt karaktärer under en längre tid kan jag inte låta bli att bli engagerad. Jag har gråtit och skrattat med dem. Jag har blivit förbannad och förundrad över deras handlingar och jag har följt deras öden och utveckling. Då man står där vid vägs ände finns det ingen återvändo. Är det slut så är det slut.

Ungefär samtidigt som jag började arbeta på Alléskolan formades en speciell relation mellan mig och Per-Anders Fogelströms Stockholmssvit. Mot slutet av serien grät jag. Alla människor och släkter jag följt under så många år skulle nu lämna mig. Jag har två olika upplagor i mina bokhyllor och det känns i alla fall tryggt. Det är som att de finns kvar hos mig lite grand i alla fall.

Nu har jag bara slutet kvar av Breaking Bad. Jag har en känsla åt vilket håll det barkar men kan inte vara säker på något. Säkert är i alla fall att jag kommer att sakna de där galningarna.  Inte på samma sätt som jag saknar Henning, Lotten och Håkan men tomt kommer det att bli.

När vanliga serier och böcker tar slut så är själva grundbulten till min fiktiva trygghet i alla fall kvar. Hem till gården - Emmerdale <3 Där händer det grejer! Varje gång. Intrigen är tät och det där med te och mys är bara att glömma. Snarare te och trassel ...

onsdag 23 april 2014

Samarbete

"Kan själv"  har varit mina ledord. Jag har ett stort behov av att vara för mig själv och vill göra saker i min egen takt och gärna på mitt eget sätt. Men med åren har jag blivit klokare och vågar släppa in andra lite mer. Det känns bra.

På jobbet har jag inga problem att be om hjälp när jag står inför klurigheter angående hur jag ska hantera olika situationer. Vi är många som kan hjälpas åt. Problemen är snarast att det inte alltid finns självklara lösningar.

Idag hade vi ett riktigt bra samarbete i ämneslaget. Några timmar då vi ostörda kunde fokusera på en gemensam uppgift. Att gemensamt få stöta och blöta tankar och tolkningar var precis vad vi behövde för att lösa uppgiften. Om man tillsammans tar sig an arbetet med öppet och lösningsfokuserat sinne kan mycket bli uträttat. Det tar en del tid i anspråk men det är väl värt det.

I ett arbetslag, ett ämneslag eller i ett kompisgäng har man olika styrkor och svagheter. Om man identifierar dessa och lyfter varandra kan man lyckas med mycket.

När man hamnar i en situation där man är totalt utan makt att påverka, kan man ändå finna styrka i att hantera den tillsammans med andra. Under det här året har jag fått lära mig mycket om samarbete. Jag har varit en liten del, men likväl en del som försökt göra vad jag har kunnat. Mitt mål är bli ännu bättre.




tisdag 22 april 2014

Ineffektivitetsursäkt

Här har ni henne. Tjejen med världens längsta ställtid. Ursäkternas mästare. Jag blir så trött på mig själv. När jag väl kommer igång och får vara ostörd eller är under riktig press kan jag få mycket gjort men nu går det trögt.

Idag har jag en beroendeframkallande ursäkt - Breaking Bad. Jag börjar nu närma mig slutet av serien och är helt fast. Det är värre än de droger det handlar om. Bara ett avsnitt till ... Det är fascinerande hur man bara dras in i en serie. Den här är onekligen speciell och bitvis ganska äcklig och brutal men samtidigt så otroligt snygg. Skådespelarinsatserna, fotot, vinklarna, att låta scener få ta tid, replikerna - allt är välgjort.

När den här serien har nått sitt slut är det andra säsongen av House of Cards som gäller innan det blir totalt genrebyte. Planen är att jag då ska grotta ner mig i tidigt, brittiskt 1900-tal. Det gäller att ha en viss bredd ;-)


måndag 21 april 2014

Trouble in Paradise

Bor man i hus har man inga sysselsättningsproblem. Ofta kommer akuta problem i gäng. De smyger sig på när man inte ont anande njuter av livet som villaägare (co-owner med banken). Små problem som belysning som gjort sitt blandas med trilskande värmepump och andra mystiska läckage.

Prövande för två husägare som  startade livet här på Violvägen med hundraårsregnet här i Åtvid. Var man med så minns man eländet. Alla änglar hade samlats för konferens just ovanför Åtvidaberg och roade sig med att tömma tunnor med vatten rakt ner under en timma. Naturfenomen är märkliga upplevelser. Vi följde raskt upp med två vargavintrar där det var så löjligt mycket snö att man mest ville lipa mitt uppe i allt skottade. Jag funderade rätt mycket på om det skulle vara sådär hela tiden att bo i hus.

Jag kan ibland stressa upp mig i onödan. Dumt. Det bästa sättet att angripa problem är att lösa dem ett i taget och att göra det lugnt och metodiskt.  Det gäller också att inse vilka problem jag kan lösa på egen hand, vilka problem min händige sambo kan lösa och vilka problem som kräver specialistkompetens. Däremellan ska man alltid unna sig en fika på altanen. Trassel eller inte, kan man njuta av sitt eget paradis så ska man.

Nu är en expert inringd, några mail skickade om annat strul, lampor är bytta och poolvattnet verkar ok - dock kallt än så länge. Penséer är återigen planterade - får se om någon hare eller hjort varit framme under natten igen och rivit upp dem. Det smakar förmodligen smaskens med nyplanterat. Köket är fortfarande kaos men luckorna är tvättade och nu kan vi börja måla lite. Små steg framåt är steg i rätt riktning.

Imorgon är det full fart på jobbet igen. Tiden till sommarlov och avslutning känns knapp men det är bara att ta en sak i taget. Stressen kommer objuden men jag ska försöka hålla den borta. Trädgårdsarbetet får mig att rensa hjärnan lite och att ladda om. Maskrosorna kan jag bara "hötta" åt lite men det finns mycket annat att sätta kratta och sekatör i. Växtkraften är otrolig!




söndag 20 april 2014

Små frön blir till plantor

Nu börjar det verkligen röra på sig på såfronten. Fröna har tagit sig och blivit till små, fina plantor. Bäst kraft verkar det vara i en chili lemon. Persiljan och basilikan är jag också nöjd med såhär långt. Det ska bli spännande att se hur det kommer att arta sig under sommaren. Några små rackare har redan flyttat ut i miniväxthuset och idag tror jag nog att resten också får börja husera därute. Mitt i allt kökskaos här hemma är det inte helt optimalt att ha små plantor på tillväxt överallt.

Precis som jag bestämde med mig själv så satte jag inte tomatfrön. Det har bara blivit elände med det för min del. Jag ska ladda några år till ... Däremot har jag just inhandlat några fina halvvuxna plantor så jag hoppas att jag ska lyckas ta hand om dem lite vettigt i alla fall. Det är så gott med en alldeles mogen, solvarm tomat.

Penséer och violer finns det i överflöd just nu och ett gäng har även hamnat hos mig. Idag fick de flesta hitta sin plats i krukor och rabatt. Genast ser hela uteplatsen så mycket somrigare ut. Att poolens vatten fortfarande håller alldeles för få grader för att jag ens ska komma på tanken att bada blir en bisak i sammanhanget. Här gäller det att skapa en mental mysplats till att börja med.

Efter ytterligare en dag med i stort sett bara uteaktiviteter lär jag återigen somna ovaggad. Det är härligt både för kropp och själ att få dona i trädgården. Det finns tusen saker att göra men jag låter det inte stressa mig särskilt mycket. jag påtar lite här och så lite där och så får det duga som det är. En trädgård måste få vara lite som den vill. För mig är den en plats för återhämtning och en plats för liv.








lördag 19 april 2014

Myggor

Nu är de verkligen på G de attans små rackarna. Precis som vi så gillar de att komma in på kvällen. Hänga lite i vardagsrummet och vid sängdags surrar de på. Under nätterna sover de nog inte,  i alla fall inte innan de attackerat mig på minst ett dussin olika ställen.

Nu är det jag som ska rota fram alla typer av myggmedel vi har i huset. Jag ger mig inte utan kamp! (Förmodligen inte myggan heller ;-) )

fredag 18 april 2014

Goseplädar, gosetröjor och gosesockor

Jag har alltid varit lite frusen av mig. Sockor, varma tröjor och filtar är något jag gärna köper och har i överflöd här hemma. Även om det inte direkt är kallt så är det så skönt att krypa ner i soffan och dra en gosig filt över benen.

Filtantalet här hemma står inte alls i proportion till antalet användare. Sambon hör inte till de frusnas skara precis men katterna, som i sig själva är vandrande kaminer, gillar att ligga både på och under filtar.


Morgonmys på mattes arm.




Ibland delar de filt - i det här fallet delade de även med mig 

Lillkatten Singha är väldigt bestämd när det gäller det mesta och ytterligare ett snäpp när det gäller filtar. Hon vill helst att man sitter i soffan med uppdragna knän och med filten över. Ur hennes perspektiv blir det då en perfekt grotta.

Jag har en särskild låda för gosesockor och jag använder dem flitigt. En uppskattad julklapp var ett par ulliga gosetofflor. De är synnerligen välanvända. Då vi saknar golvvärme kan det tydligen bli lite kyligt på golvet här hemma. Inte något jag själv noterar speciellt eftersom jag oftast hasar omkring i varma fotbeklädnader.

Ett av mina fynd i Ullared var en lång, varm huvtröja som mer är som en klänning. Den är som gjord för att mysa i när man känner sig lite frusen. Jag har min egenhändigt stickade "Skärgårdsdoktorn-tröja", några ärvda tröjor från sambon och ett okänt antal vanliga huvtröjor varav några med teddyludd. På jobbet hänger en tjock fleecetröja och oavsett vad jag har på mig så ingår nästan alltid en kofta av något slag.

För mig är det hög mysfaktor att krypa under en filt och se på film eller läsa en bok. Har jag sedan tänt en brasa så är det bara att ta fram lyxstämpeln. Bättre än så blir det inte.

Nu ser jag fram emot varmare tider och solens energigivande strålar. Fina sommardagar är också en lyx att längta till. Men även varma sommardagar k a n sluta med svalare väder. Framåt kvällarna kan det vara skönt med en värmande gosig pläd och en och annan stickad socka. Härligt för en som älskar sina filtar <3

torsdag 17 april 2014

Pysselkväll i Bestorp

Under nästan 16 år har vi träffats i pysselgänget. Konstellationen har förändrats något under åren men de senaste 14 åren har vi nog varit samma glada kvintett.

I början gjorde vi faktiskt det namnet säger. Vi målade, limmade, klippte, slöjdade, böjde ståltråd och var allmänt fiffiga. Men ju mer vi har lärt känna varandra desto mer snack har det blivit och desto mer ost har vi lassat in. Så pyssekväll är lite missvisande. Tror säkert att fler tjejgäng kan känna igen sig ;-)

Varannan vecka träffas vi hemma hos varandra och fikar enligt en modell som vuxit fram under årens lopp. Ost och oliver är obligatoriskt. Sedan dricker vi te. Alltid te. Det har blivit lite av en sport att hitta nya tesorter.

Jag tycker det är häftigt att vi har setts så länge och så ofta. Mycket har hänt genom åren i våra respektive liv men sammanslutningen och vänskapen har bestått.

Avslutar våra träffar gör vi alltid med något sött. Idag blev det glass i stora lass och mandelägg. Om två veckor blir det nya godsaker och andra ostar :-)


onsdag 16 april 2014

Shoppingfrosseri

Någon gång per år anammar jag ett tämligen osunt beteende. Åker många mil, oftast i bil, med en lista som är nästan lika lång som kvittot jag får med mig ut.

Väl på plats är det bara glada miner och fullt med nöjda kunder. Ett och annat barn kan ha några synpunkter och någon kan ses lätt böjd över sin vagn för att pusta ut lite.

Ullared och då främst huvudattraktionen Gekås är en fascinerande plats. Första gången jag åkte dit hade jag ingen aning om vad som väntade mig. Tv-serien skulle inte börja sändas förrän några veckor senare så det bilder jag hade var helt från min fantasi. Det var tryggt att ha två rutinerade rävar med mig då.

Närmsta liknelsen var nog en gigantisk finlandsbåt. En tax free butik med massor av folk och då och då efterlysningar i högtalarsystemet. Just alla meddelanden från kundtjänst om borttappade vagnar och bortsprungna barn upplevde jag som nästintill exotiskt. Det tog inte lång stund innan jag kände mig på rätt plats. Vagnen fylldes metodiskt. Efter att ha betalat blev vi alla tre förvånande över våra respektive slutsummor. Det blev då en vända till :-)

Idag är det dags igen. Fyra laddade töser styr kosan åt västkusten med listorna i högsta hugg. En är "ullaredrookie" så det ska bli spännande att se vad hon tycker. Jag själv har mycket att spana efter. Misstänker att jag kommer att hitta en hel del av intresse. Jag har bara köpt bra saker. Eller vänta... ett mindre genomtänkt köp har det blivit. Det var nog den allra första gången. En alldeles fluffig och gosig och väldigt rosa rattmuff. Jag klarade inte av att få den på plats på ratten och G vägrade hårdnackat att hjälpa mig. Jag fortsätter fråga med jämna mellanrum men svaret är ständigt detsamma. Nu vet jag inte ens var jag har den. Lika bra det kanske.




tisdag 15 april 2014

Påskafint och fina minnen

Matbordet var tills i morse en förvaringsplats. Verktyg, såpa, växter, köksprylar, katter och slippapper samlades i en enda röra. Viss stress uppstod då inför hur påskpyntandet skulle lösas.

Metodisk och målmedveten omflyttning var lösningen. Det är ofta lösningen här hemma. Då kan det dessutom ske märkliga saker som att prylar hittar till rätt plats ;-) Eftersom "rätt plats" just nu saknas för ganska många saker, fick det bli "mindre fel" plats i stället.

För att hitta rätt städfokus är det bara en sak som gäller - Carola. Första och andra skivan brukar göra susen. Nu blev det Steg för steg från 1984 följt av Niklas Strömstedt från -90. Avslutade sedan med flickfavoriten Paul Rein från -86.  Minns så väl när jag fick hans autograf efter en liten konsert i Folkets park i Motala. Det var -87 i juni. På baksidan av autografen har jag skrivit att jag sa till honom att jag tyckte att han var bra och att han tackade, log och gav mig en kram. "Vilket smile ". Drömde mig bort där ett tag... Jag kan inte precis känna igen mig i Foooers, Beliebers eller Directioners men visst var det kul med alla konserter i folkparkerna. Visst var även jag lite smygkär i de där bandmedlemmarna. Sådär kär som det hör tonåren till.

Resultatet blev i alla fall att bordet tömdes och lite påskpynt kunde få komma fram. Punkartuppen,  småhäxorna och så en och annan liten gul kyckling. Det ska nog bli påsk i år med.



måndag 14 april 2014

Fläktens sista resa

Strålande sol ute så det kanske var lite taskigt att låta fläkten färdas i kofferten. Resan gick i alla fall lugnt och säkert till Korshults återvinningsstation. Väl där var det med synnerligen lätta steg som jag såg till att den hamnade i sällskap med en stor, trygg tvättmaskin.

Några meter bort fick sedan kakelskärvorna samsas i en container tillsammans med en av de märkligaste soffor jag sett. Helt ullig. Den hade säkert levt i ett tonårsrum eller i en replokal. En man slängde några gulliga prydnadslamm. Han försäkrade mig om att han hade nog med riktiga lamm hemma.


Det känns alltid lika skönt när man varit iväg med ett lass. En rivstart på vårstädningen! 




söndag 13 april 2014

Ut med eländet

Äntligen, äntligen åkte den ner. Tingesten som är grunden till att vi nu lever i kökskaos. Trots första hjälpen och nya reservdelar blev det inte så vidare värst mycket bättre. Imorgon är det jag som ger den en sista skjuts - till Korshult.

Hej då köksfläkten, vi ses aldrig mer!

lördag 12 april 2014

Ingen återvändo

Nu är vi på gång med köket. Idag åkte luckorna ner och kaklet har blivit till mosaik. Allt tar tid men jag tycker vi kan vara stolta över dagens insats. Risken är att det är två ledbrutna stackare som vaknar imorgon bitti och att arbetet avstannar totalt men jag hoppas på att nattvilan istället skänker nya krafter. Mycket, mycket kvar att göra.


Stöket i köket gjorde att det fick bli premiärbesök på Yuniq - vår nya thairestaurang här i Åtvid. Riktigt, riktigt gott. Rekommenderas.

Kattstackarna här hemma är konfunderade. Allt är i en enda röra och man kommer inte fram där man brukar. Dessutom hamras det hej vilt. De inser dock fördelarna med luckfritt och har passat på att besöka samtliga skåp som vanligtvis är stängda för dem.
Saga
Singha




fredag 11 april 2014

Solenergi

Tänk vad energin kan återvända när man begåvas med lite sol. Dagen började så grått och kylslaget men så hände det något när det var dags att gå hem från jobbet. Det kan ha hänt tidigare men då var jag helt omedveten om det då jag under dagen mest rörde mig mellan lektioner och påskgodiset på lärarrummet.


Solen bröt igenom moln och regndroppar och värmde riktigt ordentligt. Det var som om den stundande påskledigheten ville visa sig från sin bästa sida. En bra start kan väga upp det mesta.

Jag kände lust att grilla och att få påta lite här och där i trädgården. Humöret åkte upp ett par snäpp och jag kan ha tagit några danssteg över skolgården. Det kändes inte ens jobbigt att åka till Ica och handla. Väl där visade det sig att den goda saltgurkan var tillbaka. Den vita. Provsmakardamen försäkrade mig om att det var ett säkert vårtecken. Jag shoppade naturligtvis.

Vi får se vad veckan har att bjuda på vädermässigt. Det finns sysslor att stå i både ute och inne så det lär inte gå någon nöd på mig. Regntunnan är dock full så det vore helt ok om änglarna skulle kunna hålla tätt däruppe.

torsdag 10 april 2014

Kökskaos

Det är ett naturfenomen, en kraft man inte rår på, något som styr ens liv utan att man kan göra det minsta för att förhindra det. Jag tar väl i lite men det är så det känns när "rockadernas tid" återigen gör entré på Violvägen.

Nu är det köket som ska få sig en omgång. Annan färg på de väggar som inte redan bytt skepnad och på luckor, nytt kakel och nya vitvaror. Det får ta den tid det tar bara det går framåt lite grand varje dag. Vi har gjort en plan och vi hjälps åt. Om Anders bara visste vilken makt han har över oss - ja, han Arga snickaren alltså. Vi har suttit bänkade vid hans program sedan vi blev husägare. Just nu skulle han nog klaga lite på vårt tempo. Underligt hur snabbt man vänjer sig vid att ha en stor kyl i vardagsrummet och att leta efter degbunkar och matlådor på övervåningen. En bra sak med att ha kökspryttlarna utspridda är att man blir varse vilka saker man verkligen använder sig av ofta. Kanske kan det vara så att någon enstaka onödig pryl inte letar sig tillbaka till sin plats i köket utan kan få flytta hemifrån.

I helgen hoppas jag att vi ändå får projektet att gå framåt några snäpp. Jag har inga akuta skolsaker att stå i utan kan lägga upp den kommande veckan lite som jag vill. Då är det skönt att fokusera på praktikaliteter. Slipa är inte något som hör till mina favoritsysselsättningar men allt hänger på ett schysst förarbete. "Gör om - gör rätt" blir det annars! Mycket slipande blir det ...

Nu ska min stackars kropp få vila från datorn och knattrande för idag. Mina torsdagar är den enda dag när jag har tid att verkligen sätta mig med dokumentation, föräldrakontakter och bedömning. Det innebär mycket arbete vid datorn vilket leder till trött nacke och trött sinne. Den stress man dessutom känner över att bara ha hunnit med en bråkdel av det man borde gör sitt till för spända muskler.

Väl hemma är det så skönt att då kunna gå ut i köket  och hämta sig en kopp nybryggt kaffe ... förutsatt att man hittar både filter och kaffe. Har man riktig tur kan man även lokalisera en kopp att dricka ur också. Härligt med kökskaos!



onsdag 9 april 2014

Språk - en rikedom

Idag var det ombytta roller. Jag sökte upp femteklassare på deras hemmaplan.

Det handlade om språk och om vikten av att lära sig ett nytt språk. Min kärlek till språk har fört mig till mitt yrkesval och därför ligger det mig varmt om hjärtat. Att ha språkkunskaper är att få tillgång till nya världar och kulturer. Att göra sig förstådd och att kunna förstå är en stor glädje oavsett vilket språk man använder sig av.

Femmorna ska snart besluta sig för vilket språk de vill tampas med den närmaste fyra åren och det är många tankar som bubblar runt. Många är exalterade och spända och vår utmaning ligger alltid i att hålla kvar dem hela vägen ut. Vi vill att de ska kämpa på även när det kommer att kännas lite motigt. Vi vill att de ska kämpa ännu mer när det känns ännu mer motigt.

Nyckeln till att lära sig håller de i själva; det kan bli så bra med vilja och målmedvetenhet. En bra start och en god grund är en förutsättning för att hela tiden känna att man bygger på kunskaperna.

Barn har så mycket att berätta och en sån kraft i sig. Använder de den klokt kan de gå hur långt som helst. Det är häftigt att arbeta med barn och ungdomar. Vi har inga spåkulor om hur deras framtid kommer att se ut men många av dem delade idag med sig av sina drömmar och framtidsplaner. De har inte träffat mig förut och ändå möttes jag av en sån otrolig spontanitet. Det bådar gott inför hösten då  franskan verkar få en grupp nya entusiaster som ska tampas med nasalljud, snygga r och alla extra e som inte hörs.

Att lära sig språk är en utmaning men en riktigt kul och nyttig utmaning. Grattis till alla som tar sig an den!

tisdag 8 april 2014

Majblommor

Idag har vi haft besök av fyra femteklassare som har tagit sig an uppdraget att sälja majblommor. Jag tycker det är en bra grej där de stora vinnarna är barnen. De barn som säljer och får behålla en mindre del av pengarna, klassen eller skolan som säljer men framför allt de barn som bor i familjer med en så tuff ekonomisk situation att man t ex inte kan skaffa glasögon till sina barn. Att köpa en liten blomma kostar bara en tjuga och det är ett enkelt sätt att vara en del av att arbeta mot barnfattigdomen i Sverige.

Vi köpte från den första som kom hit så det var några besvikna små nyllen som fick gå härifrån utan att ha minskat försäljningslagret. Jag hoppas de kämpar på och att alla som träffar någon som säljer blommorna under de två veckor som försäljningen pågår tar fram en tjuga och stöttar årets insamling.

Läser mer om Majblomman gör du på deras hemsida -http://www.majblomman.se/.

Förutom att du stöttar barnen på olika sätt så är blomman riktigt tjusig och passar snyggt till vårkläderna. Se nu till att du har en tjuga redo när barnen kommer till dig!

Lite suddig men naggande god - Årets majblomma.



måndag 7 april 2014

TED inspirerar till små projekt ... och kanske större

TED-talks är någonting jag verkligen rekommenderar till alla att lyssna på. Det finns korta filmade föreläsningar rörande en hel mängd olika ämnen. De jag har lyssnat på har varit riktiga "tankevändor". Det är häftigt att det finns så mycket kunskap att ta för sig av och ta till sig av därute på nätet. Helt gratis dessutom. Det tar bara en liten stund av din tid och så ett öppet sinne. Tänk så många kloka människor som delar med sig av sina tankar och erfarenheter.

Häromdagen stötte jag på det här ämnet. Prova något nytt i 30 dagar. Det går ut på (om du nu inte följt länken och själv lyssnat) att man under 30 dagar i följd ska utmana sig själv att göra något man länge velat men inte kommit sig för med. Tolkningen kan vara fri, tycker jag. Min spontana reaktion var nog att jag skulle ta tag i det där med träningen men så insåg jag att det ändå inte skulle gå att hålla.

Matt Cutts som berättade om sina tankar hade en rad stora och lite galna projekt men det behöver inte alls vara något världsomvälvande. Det viktigaste är att man försöker och prioriterar det man bestämt sig för. 30 dagar borde inte vara supersvårt. Kanske grundlägger man en ny god vana eller så blir det så att man faktiskt slutför ett påbörjat projekt.

Jag tycker om att skriva. Det blir inga speciellt bra eller prisvinnande texter precis men det är roligt och terapeutiskt att formulera sina tankar i skrift. Eleverna får ständigt höra att det är viktigt att skriva mycket och regelbundet för att bli bättre. Nu ska jag utmana mig själv att skriva ett inlägg här på bloggen varje dag under 30 dagar.

I en tid när våren ska tas emot och köket renoveras kan det säkert bli en utmaning ... Kanske är det just skrivande jag behöver för att varva ner.

På återläsande!


onsdag 2 april 2014

Alla kan göra något

Vi kan inte be om ursäkt för att många av oss här i Sverige har det bra. Däremot skadar det inte att känna lite ödmjukhet och att då och då dela med oss lite även till människor vi ännu inte känner. Några kronor till någon vars situation är så desperat att man vädjar till sina medmänniskor om ekonomiskt stöd eller en slant i Frälsningsarméns gryta i juletid är inget svårt sätt att stötta.

Jag kan inte påstå att jag gör så väldigt många insatser men jag försöker verka i rätt riktning. Mitt engagemang i Amnesty sträcker sig bakåt till mitten av tonårstiden. Efter många, många år i en grupp är jag nu mer av vanlig medlem men mitt hjärta brinner ändå för att alla människor ska bli väl behandlade. Mänskliga rättigheter är inte någonting man kan ta för givet. Det är någonting vi måste kämpa för. Varje dag!

Andra engagemang har under åren rört sig kring både djur och miljö. Kring juletid brukar jag göra en samlad insats och sätta in pengar till en rad olika konton. Det finns så många organisationer och engagerade människor som ger både tid och kraft för att göra världen lite bättre. Mina slantar kan där vara ett litet stöd på vägen. Jag har visat mig vara rätt usel på att själv samla in pengar men på andra sidan bössan är det lättare.

Jag blev så glad häromdagen under ett samtal med en kollega. Hon berättade hur hon samtalade om dessa saker med sin dotter. Tänk om alla kunde förmedla samma tolerans och omtanke om andra till sina barn eller andra barn och ungdomar de möter. Alla kan inte göra allt men alla kan göra något. Kanske hittar du ett nytt sätt att engagera dig här nedan. Jag själv ska engagera mig i SOS Barnbyar.

Amnesty - skriv brev och gör din röst hörd i kampen för mänskliga rättigheter i hela världen. Med artighet och målmedvetenhet kan många människors röster tillsammans göra skillnad. Har du en liten stund över kan du underteckna ett brev direkt i datorn och har du lite mer tid kan du skriva egna brev eller kanske rent av gå med i en grupp.

Giving people - förmedla mat, sprid värme och omtanke genom denna facebook-baserade hjälporganisation. Giving People är ett nätverk med förgreningar i stora delar av Sverige vars syfte är att ge kortsiktig, akut hjälp till barnfamiljer som av olika anledningar inte får tillvaron att gå ihop.

Cancerfonden - alla känner vi någon som drabbats av denna fega, fega sjukdom. Dina kronor till Cancerfondens konto är ett litet steg på vägen mot bättre och bättre behandlingsmetoder.

Sveriges Dövas Riksförbund - att inte höra ordentligt är en anledning till att känna ett utanförskap. SDR arbetar för ökad delaktighet och tillgänglighet för människor med olika grad av hörselnedsättning.

Fadderbarn - vi som har några kronor över kan dela med oss till barn som har det tufft. Det finns många olika organisationer som arbetar med dessa frågor. Genom SOS Barnbyar och deras projekt kan du hjälpa barn på plats och ge dem möjligheter att få ett drägligt liv.

Den dag vi slutar bry oss om andra människor är vi illa ute så jag skickar en varm kram till alla som bryr sig om och ser sina medmänniskor.




fredag 14 mars 2014

Vårsådd, förkylning och att inse sina begränsningar

Jag har alltid sett mig själv som en ganska frisk människa. Inte för att jag är någon hurtbulle eller speciellt nyttig när det gäller min kost men jag brukar inte vara sjuk. Jag brukar i alla fall inte vara så risig att jag är hemma från jobbet. Tror minsann att jag fick en släng av ålderdomlig klokhet den här veckan för nu är jag i alla fall hemma och försöker kurera det här eländet till segdragen förkylning. När man minst av allt anar det så kan de här rackarna till sjukdomsbaselusker gå samman och attackera med förnyad styrka.

Jag gör mitt bästa för att koppla av. Det går sådär för en kontrollmänniska som jag men tack vare Drive och delade dokument kan jag lägga mig i elevernas arbete sådär lite lagom. Det handlar om balans.

Vårvädret utanför rutan piggar i alla fall upp och den första vårsådden börjar titta upp. Krasse och ärtskott är två pålitliga favoriter. Chilifrön från chilispecialisten Markus i Bjärred ska nu förvandlas till små plantor som förhoppningsvis får vackra små frukter. Förra årets basilika (fick kanonfrön från min snälla granne) har kämpat på under vintern och nu ska jag försöka få de små skotten att rota sig. Det brukar fungera så jag hoppas det gör det i år med.
Förra årets basilika ska få lite extra boost för att leva vidare


Ärtskott är en riktig favorit - enklare än jag trodde att fixa själv

Chilifröna lever vidare i små plantor - tackar kussens Markus för att ha försett mig med ett gäng

I år har jag lovat mig själv att inte ge mig på att driva upp tomater från frön. Jag har inte rätta touchen där - inte ännu i alla fall. Jag köper några trevliga plantor i alla fall för då brukar jag lyckas få smaka en och annan solvarm tomat. 

Det gäller att tänja på gränser och ta sig ut ur sin "comfort zone" men det gäller också att inse sina begränsningar.




tisdag 11 mars 2014

Teknik, bilder och animoto

Jag tycker att det är spännande med teknik men om jag ska lära mig måste jag få ta det i egen takt. Det finns så många verktyg nu för att göra saker intressanta och för att visa bilder. Min nya telefon är väldigt initiativrik och kopplar ihop sig hej vilt med mina bilder som finns lagrade någonstans. Rätt vad det är så pluppar det fram en ny liten film som den har totat ihop. Tur att min fotobas inte innehåller några pinsamheter. Det är mest blommor och katter :-)

Nu när våren är på väg att kämpa sig fram så tänkte jag mig en liten motviktsvideo - mest för att jag råkade ha en mapp med höstbilder att tillgå när jag ville testa hur animoto.com fungerar. Jag ägnade en stunds irritation åt att inte få det att fungera på min mobil (flash är tydligen ännu inte en av mobbens kompisar) innan jag övergick åt att låta datorn göra jobbet.

Höst med hjälp av animoto

Nu går jag ut i vårsolen!

torsdag 20 februari 2014

Schlager in my heart

Jag vill tro att jag har ett ganska brett register när det gäller musik jag kan uppskatta. Det finns alltid någon gång i stort sett all musik kan passa. I vissa sammanhang är det bara en sorts musik som är helt rätt. Slappa hemma eller storröjning ställer olika krav.  Glad popmusik när det är partaj. Vacker klassisk musik när man bara vill njuta. Skön jazz när jag vill känna skön inställning till livet.Vilken känsla att rocka loss på någon av arenorna av modell större till hjältar som Ozzy, Kiss eller Iron Maiden. DET har varit häftiga möten för en tjej vars bas och ingång till musikens värld har varit schlagern.

Säga vad man vill om schlager men den har en mycket speciell plats i mitt hjärta. Hur skulle den inte kunna ha det. Jag var tio år när Carola slog igenom med buller och bång och därefter smattrade det på med allsköns schlagerlåtar och artister. Schlagermusiken är både trall- och dansvänlig och mestadels lättsmält. För mig representerar den också en trygg barndom. Jag blir glad! Musiken har ätit sig in i mitt inre och jag kan nog nynna med i ett stort antal av de bidrag som var med mellan 83-92. Program spelades in och blandband komponerades. Jag kan inte påstå att det är några djupa kompositioner som har en avgörande betydelse för mänskligheten men nog fyllde den sitt syfte. Musiken är klämkäck med obligatorisk tonartshöjning, texterna är lagom tramsiga och artisternas kläder och frisyrer speglar tiden mode. Oförargligt.

På senare år har det varit lite av ett vågspel att titta på spektaklen. Roliga inslag med glimten i ögat har blandats med bottennapp. Mitt engagemang har (med stigande ålder) mattats något. Kanske har jag också blivit något mer kritisk. Dock är hjärtat öppet och jag dömer inte så hårt. Jag tar det inte på så stort allvar längre och det är ganska skönt.

Jag uppskattar lite glitter, glamour och musikglädje men det är nästan plågsamt att se hur en del artister slår knut på sig själva med utsmyckningar. Lika lite som en dålig film blir bra bara för att den visas på en gigantisk TV så blir inte en riktigt dålig låt och ett tveksamt framförande bättre för att man tar i med kläder, ljus och blingbling.

Mixen av genrer är lite charmig även om även den känns tillrättalagd. Jag kan tycka att det är kul att få möjligheten att vidga mina vyer något - synd bara att det inte direkt får mig intresserad.

Jag fortsätter min musikaliska resa på andra sätt - Spotify och Youtube kombinerat med tips från vänner och elever blir tillsammans med LP-skivor, blandband och CD-skivor en bred musikalisk värld av leva i. Schlagerfrossa kan jag ägna mig åt i väl valda mängder tack vare tekniken. Det bockar och bugar jag för i sann schlageravslutningsposestil.

Herreys 1984 (klassiskt)  
Bobbysocks (glädje)
Carola 1983  Carola 1991 (!)
Johnny Logan 1987
Céline Dion 1988 (pipa utan motstycke)
Sofia Källgren 1990 (skumma dojjor på dansarna )

Listan kan göras lång, lång men en schlager får ju bara vara tre minuter så ett sånt här inlägg måste också begränsas.

lördag 4 januari 2014

2013 till handlingarna - ett år där känslorna har fått ta plats

Varje år bjuder på sina prövningar och svängningar. Händelser som blir till livserfarenheter. 2013 var inget undantag utan ett år som innebar att hela spektrumet av känslor fick komma fram. Det har hänt roliga, fantastiska saker och jag har skrattat så mycket. Det har också hänt riktigt tuffa saker som fått mig att vara både riktigt, riktigt arg och riktigt, riktigt ledsen. Skratt, sorg, glädje, besvikelse, förlåtelse, ilska, hopplöshet, hoppfullhet, lycka, nyfikenhet, oro, lugn, liv och död. Det har känts att jag lever!

När det blir för tufft får jag bryta ihop och komma igen. Omger jag mig med positiva synsätt och tar hjälp av rätt personers tankar och stöd så kan jag få perspektiv och göra det bästa i den stunden. Att låta tiden hjälpa till är också en viktig faktor för min del. Några andetag, en god natts sömn, lite tanketid. Det gäller i det lilla och i det stora. Vissa saker har jag inte kunnat påverka alls utan har bara fått hitta ett sätt att förhålla mig till.

Ilska är sällan konstruktivt och dessutom blir jag så förfärligt trött av att vara arg. Sorg dränerar också på energi. Det är inget farligt att känna jobbiga känslor och det är ingenting att vara rädd för. Det ger ytterligare en dimension till livet och hjälper mig att uppskatta det som är härligt och gott. Samtidigt är ilska och sorg inte något jag önskar någon.

Glädje och de positiva sidorna av livet är däremot något jag önskar alla. Att få (och ge) en komplimang, att få en oväntad hälsning från någon i vars liv jag är viktig, att överkomma en svårighet, att känna vårsolen i ansiktet, att få prata länge, länge med en vän eller att känna tacksamhet och ödmjukhet över livet. Jag har nog alltid försökt göra det bästa av nuet, även när det inte har gått som jag tänkt, men det senaste året har jag blivit än mer ödmjuk och det har gett mig verktyg att prioritera vad som är viktigt just för mig.

2014 ser ut att ha flera ljusglimtar i beredskap, både för egen del och för vänner till mig. Jag tar gärna ett år i positivitetens tecken. Omtanke, tillfrisknande, genomtänkta beslut och fortsatt uppskattande av livet är några ledord. Där ska även skratt och spontanitet få plats.

Stor kram till alla såhär några dagar in på det nya året!