Samma himmel här som där

Ibland händer det att man får en bok i sin hand, en sån där bok som tar tag i en från allra första sidan och sen fortsätter att röra om i själ och tanke. Idag fick jag låna ännu en sån bok. Vilken ynnest.

Titeln hittar snabbaste vägen in i märgen på mig och jag har redan börjat gråta två gånger trots att jag bara tagit mig till det allra första uppslaget. Jag är en väldigt känslig människa och just ord har en förmåga att väcka något i mig. De går liksom rakt in och drar igång alla tankar på en gång - ibland direkt till hjärtetrakten utan att processas av hjärnan.

Samma himmel här som där. Smaka på den titeln och försök sedan påstå att den inte får dig att reagera. Omöjligt.

Många, många människor har fattat att den här klotformade platsen vi bor på är samma för oss alla och att vi tillsammans måste ta tillvara på den och varsamt vårda varandra. Alltför många andra människor har tyvärr den vanföreställningen att det går att handskas med planeten och planetens invånare lite hur som helst och att alla tankar på hänsyn och omtanke är överflödiga och onödiga. Att vi delar planeten och har den till låns under våra korta år finns inte i deras bild av världen.

Vi delar samma himmel, samma luft och vatten och bara titeln gör att jag blir så smärtsamt påmind om det.

Tyska Britta Teckentrup har skrivit och illustrerat denna pärla vars engelska originaltitel är Under the same sky - fin den också men den svenska översättningen som Lena Sjöberg står för är ett strå vassare för mig.

……….

Nu, en stund senare har jag läst de korta men rörande texterna och nog fortsätter tårarna att trilla ner för mina kinder. Kloka och eftertänksamma ord berör oss oavsett ålder och ursprung.

Höstglöd eller snarare höstmörker

Jag är inte den snabbaste när det gäller vare sig aktuella inlägg (frågan är om mitt påbörjade inlägg om min fortsatta road trip från i somras någonsin kommer att publiceras) eller att fota i rätt tid. Ibland lyckas jag men jag är synnerligen ojämn. Höstens löv har nu sprakat så länge att de började ramla av innan jag masade mig ut på en liten fotopromenad. I eftermiddags blev det min morgonrunda runt Adelsnäs. Jag tröttnar aldrig på den turen. Oavsett årstid och hur ofta jag än går den (nu har det inte blivit så ofta tyvärr ...) tröttnar jag inte.

Njutit av färgprakten har jag dock hunnit göra ändå. Härligt när en årstid bjuder oss alla på en miljövänlig form av fyrverkeri. Jag kan inte se mig mätt på färgerna. Under mina promenader till jobbet har jag banat väg i lövhögarna och myst åt det prasslande ljudet av löv som virvlat runt.

Alla årstider har sin charm och när hösten kommer är det dags att ta fram både gosesockar och tjocktröja och krypa upp i soffan bland filtar och kuddar. Om jag kunde skulle jag stanna där till april och ägna mig åt läs- och filmmaraton. Nu kallar jobbet och även en del utflykter framöver så jag får klä mig efter väder och hålla i hatten så inte vinden ställer till något.

Då jag är gräsänka den här helgen känner jag mig inte så munter. Jag behöver verkligen tid att bara vara så det är egentligen inte synd om mig men jag tröstade mig ändå med att avbryta mitt köpstopp för en liten tur till Falerum. Klädhuset piggar alltid upp!  Främst var det nog vägen dit som fick mig på bättre humör. Det må vara en ganska smal väg där man får passa sig för vilt men den är ändå en fröjd för själen.

Femtio nyanser av gröt – nu firar jag guld

En medelålders kvinna med fäbless för klänningar kan spinna loss lite väl mycket ibland. Det finns ju så mycket som är fint – blommor, färger, långt, kort. Från gymnasietidens jeans och tröja med en moder som bönade och bad sin dotter att kanske någon enstaka gång ”klä sig lite kvinnligt”, har jag gått från fredagskjol till att trivas bra i såväl klänning som kjol. Garderoben är välfylld men ändå frestade sommarens reor mig inte bara en utan ett par gånger för mycket. Lägg därtill inköp av nya glasögon och besök hos tandläkare - nödvändiga utgifter men ändå... Då fick jag till sist dra i bromsen. Gränsen var nådd.

Har man gjort bort sig får man göra bot. Det är väl så sen gammalt och vem är jag att slippa undan. Det blev min ingång till grötprojektet. Skämtade lite i augusti om att det nog skulle bli gröt framöver för min del som straff. Men så spann det iväg och började leva sitt eget liv.

Min första tanke var nog havregrynsgröt med en klick sylt eller mos och en skvätt mjölk. För det är väl så man äter gröt. Lätt att konstatera att jag inte var så insatt i denna komplexitet grötätandet utgör.

Under de femtio dagar mina dagar har startat med olika former av gröt har jag också pratat väldigt mycket gröt med många i min närhet.  Glada tillrop i korridoren har varvats med kommentarer och meddelanden på facebook. Många har kommit med sina bidrag om vad just de har i sin gröt. Det är så olika vilka favoriter de har men alla är generösa med idéer. Gröten är ett kärt ämne för många.

Jag har testat olika  gryn och grynblandningar, kokat i kastrull och i mikron. jag har tom lagat gröt i ugnen. Olika sorters ”overnight oats” har fått hänga i min kyl och jag har blandat med yoghurt, kesella, grädde, havremjölk och vanlig mjölk. Toppat har jag gjort med nötter, russin, tranbär, aprikoser, äpplen, päron, plommon, apelsiner, hallon, granatäppelkärnor, röda vinbär, kokos, pumpafrön och solrosfrön. Sylt är ingen bristvara här hemma så diverse varianter har hamnat som smaksättare. En gnutta sötma ska inte underskattas – honung, farinsocker, vaniljsocker piffar upp grynen. Jag har också testat med en klick smör. Både kanel och ingefära har använts som kryddor att dofta över. Glöm för allt i världen inte salt till grynen om du ska laga till dem i kastrull eller mikro. Undvik dock ”Melkersaltning”! Måttlighet är en dygd. Den mest udda varianten var nog att blanda med chokladpulver och att därtill ha citrusmarmelad. Smakade mycket bättre än det låter.

En alldeles ny och synnerligen angenäm bekantskap var bircher müsli. Tack Schweiz (och Christer) för den! Gryn får dra i kylen över natten i något syrligt t ex äppeljuice. Sen blandar man med lite nötter och yoghurt och toppar med lite frukt – torkad eller färsk. Oändligt med variationsmöjligheter. Jag som är synnerligen förtjust i müsli snappade raskt upp möjligheterna med denna grötiga frukostmat.

Gröt i grunden ser sådär aptitligt ut men lite piff gjorde att jag drogs in och att detta kom att bli ett projekt både för gom och för öga. En färgglad start på dagen ska verkligen inte underskattas. Det är dessutom mättande och något man kan klura lite på tills nästa frukost. När jag under en helgresa skulle befinna mig på hotell tänkte jag att det skulle behöva bli ett uppehåll. Icke så på Radison Blu Metropol i Helsingborg. Där stod det gröt på menyn så det var bara att be snällt så ordnades det fram en tallrik toppad med blåbär. Jag såg ingen annan som bad om grynröran så det var bra att jag fick dem att vara på tå lite. Hotellets frukostbuffé erbjöd dessutom stora möjligheter till variation av topping.

Det jag har tyckt bäst om är att skära ner syrlig frukt som äpple och blanda det med torkade bär och lite nötter. Något sött på toppen har också höjt smaken. Inte sylt utan bara en gnutta farinsocker. Vill man lyxa till det extra passar en skvätt grädde alldeles utmärkt.

Som med ganska mycket är det gäller mig har det en tendens att gå till överdrift. Grötbyttan med alla gryner och torkade bär svämmade snart över men nu har jag en arsenal att ösa ur och kan ta det som passar mig för stunden. För fortsätta äta gröt kommer jag att göra även om det inte kommer att synas mer i mitt sociala flöde.

Under dessa veckor har jag kanske inspirerat och roat några, andra har säkert tröttnat och känt som om de skrollat fram i evighetens gröt ;-) Nu får ni inspirera er själva – jag kommer söka vidare efter varianter och arbeta med repriser av favoriter.

Leve grötfrullen!