fredag 18 september 2015

När kärleken slår till ...


Kärleken kan drabba en på olika sätt. Den här fredagen fick jag en bok jag förälskat mig i. Härligt att mötas av ett bokpaket i brevlådan när man kommer hem efter en intensiv vecka. Jag njöt i fulla drag av den första boken om Mademoiselle Oiseau och det fanns inget val när jag såg att uppföljaren fanns att beställa. En vacker bok som är som en sparesa för själen.



Jag har egentligen stränga förhållningsorder när det gäller bokinköp men ibland går det liksom inte att hejda mig.


Det händer då och då att jag blir alldeles överförtjust i någon mindre pryl och bara måste ha den. Den här fina trägrisen hittade jag i en affär i Torquay på Englands sydkust när jag arbetade som språkreseledare. Det fanns några stycken på en hylla men det var något speciellt med detta lilla tryne som talade till mig. Jag minns de där två somrarna med glädje. Intensivt och en hel del jobb men även många mysiga möten med ungdomar på väg ut i livet.








För den som har varit i Venedig är det inte precis någon överraskning att det finns glas, glas och återigen glas där. Mycket är likt varandra men den här lille rackaren stack ut. I en liten, liten affär hittade jag sommaren 2007 en farbror som gjorde denna och liknande små figurer. Han muttrade över massproduktionen och jag, jag blev förtjust i den här pyttelilla hunden. Ena tassen har nu fått sig en törn och jag noterade just att ena ögat har lossnat på stackaren. Trots detta har den en speciell plats i mitt hjärta. En liten symbol för en tuff tid i livet. Men jag och hunden kämpar vidare.




Vad är det som lockar? Kan det vara något magiskt med blicken - vilket försäljningstrick i så fall. Funkar alldeles för ofta på mig. Antagligen är det bara jag som ser det. Grodprinsen mötte min blick i Grebbestad och jag gav upp direkt. Jag gör gärna det. Under åren har jag lärt mig att det bara är dumt att försöka stå emot. Det är inte direkt några dyra saker med avbetalningsplaner och lån som lockar mig så då tycker jag det kan vara ok.







Uppfödd med Farbror Frippes skafferi och alla hans burkar så slår förälskelsen gärna till även är det gäller burkar - små som stora. Burkar har dessutom en funktion utöver att de är vackra att titta på. Små burkar är perfekta för kattgodis, stora burkar och lådor är både dekorativa och kan gömma det mesta.




Små saker kan bringa en lyckokänsla för att det är något med dem som påminner mig om något och för att jag blir glad över en form, en färg eller ett uttryck. Men de är ju ändå just bara det - saker.


Någon jag blev handlöst förälskad i vid första ögonkastet är vår katt Saga. Vi såg en annons med hennes bild och hade bestämt möte med hennes familj i Norrköping. Både Göran och jag sa till varandra att vi skulle titta och om det inte kändes bra så skulle vi låta bli att ta över henne. Det räckte med att dörren till lägenheten öppnades och vi såg hennes nyfikna lilla nylle för att vi skulle falla handlöst. Allt annat än att plocka med henne hem hade varit otänkbart. 




Lilla Singha eller vår lilla Pingis visste också hur man skulle få oss på fall. Yttepyttkattunge som hon var när vi först träffade henne, visade hon ändå upp en tuff och företagsam sida och hennes närvaro har inneburit så mycket kärlek. Många sköna slantar har vi fått dela med oss av till veterinären vid rivsår, ormbett och annat elände men hon ger så mycket tillbaka. Från första natten då hon kom hem till oss och låg tätt intill och spann högt så det var rakt omöjligt att sova.




Min bästa och mesta förälskelse är min man. Att just vi två skulle träffas. Blir man kär så blir man. Det var ju bara att slå till!