söndag 20 oktober 2019

Fame and music - till LP-skivans lov

Under min uppväxt var jag inte precis någon som stack ut. Det gjorde inte heller min musiksmak. Jag lyssnade på det som Melodifestivalen, Trackslistan och Bagen levererade och hängde så småningom i olika folkparker för att lyssna på de svenska artister som åkte runt i slutet av 80-talet. Jag köpte singlar i parti och minut, spelade in blandband och skrev av texter så jag uppskattade musik även om jag inte gick in på några djupare analyser. Jag känner mig trygg i musiken från 80- och det tidiga 90-talet men jag är nog en allätare om det är rätt tidpunkt och humöret synkar med tonerna.

1983 var ett stort år. Det var året då Carola gjorde stor succé med idel fullpoängare i melodifestivalen och hennes album Främling sålde som smör lika gult som den dress hon bar i tävlingen. Jag var tio år och fullkomligt uppslukades av hennes musik och både hennes första och andra skiva spelades om och om igen. Låttexterna lärde jag mig utantill och de sitter än idag. När jag är ensam hemma och ska städa är det dessa två skivor som spelas på högsta volym och då tar jag gärna i lite extra. De tummade exemplaren finns kvar i hyllan men nu har jag en särskild spotifylista som heter just "Städa med Carola"




1983 var även året när Nena släppte 99 Luftballons. En megahit som letade sig till lilla Motala och blev lite av en signaturlåt under mellanstadiet. Vi förstod nog inte absolut inte det allvarliga budskapet i texten då vi alla saknade kunskaper i tyska språket utan drogs nog bara med i melodin. På partyn hemma hos Päron minns jag en stackars soffa som anfölls av stora delen av klassen i takt till den intensiva refrängen.

Jag minns också mycket väl när pappa kom hem med skivan till mig. Han parkerade bilen ute på gatan och viftade med skivan på väg in. Jag har dock inget minne av att jag skulle ha bett om den så det måste ha varit pappas eget initiativ - bra jobbat. Jag lyssnade mycket på den men det var inte förrän dryga 20 år senare som jag började översätta texterna och fundera över vad de handlade om.







Även om vi hade haft lika många kanaler som idag hade TV-serien Fame säkert nått fram till mig. Jag älskade den. Förmodligen var det något med skolmiljön och all kreativitet på High School of Performing Arts. Serien är från början av 80-talet och jag fick flera kassettband med musiken från säsongerna. En LP-skiva har jag och den är välspelad. En riktigt fin låt därifrån är Beautiful Dreamer som karaktären Doris spelad av Valerie Landsburg sjunger till Brunos (Lee Curreri) musik. 




En fin parentes är att vi hade vår egen Bruno på min grundskola. Han heter numera Pelle Ankarberg men vi kallade honom för Pelle Piano då han var grym på piano redan då. Dessutom har han en kraftfull sångröst som berör. Här är ett exempel från hans sång i Disneyfilmen Tarzan. Annars sjunger han mycket gospel och för några år sedan var han i Åtvid och hade workshop och konsert med Joy Singers.





En annan favorit från den skivan är Songs - där sjunger Carlo Imperato (dramaeleven Danny) tillsammans med Erica Gimpel (danseleven Coco). Det är första spåret på B-sidan och jag har spelat det så mycket på repeat (Note to möjliga yngre läsare: på skivspelare fick man lyfta nålen och dra tillbaka skivarmen och kunde inte sköta det automatiskt eller med ett litet tryck) att skivan är nästintill utsliten. I serien var det yngsta Osmondbrodern Jimmy som sjöng.




                                               Introt till Fame och "Songs"






1985 släpptes den här självbetitlade skivan av Whitney Houston. Jag minns att jag var väldigt fascinerad av den oerhört vackra kvinnan på bilden men oj, oj, oj vilken röst vi fick möta. Att hon tog världen med storm är ett understatement av rang. Hit på hit på hit. Sorgligt att hennes livsöde blev så trasigt.




Två år efter succédebuten följde hon upp med skivan Whitney. Även den full av starka sånger bl a hennes version av I know him so well från musikalen Chess.



När jag gick i åttan släppte Thomas "Orup" Eriksson sin första soloskiva. Den hette Orup helt enkelt och var fylld av poplåtar som fastnade och som spelades om och om igen. Från Djursholm till Danvikstull är en av de allra finaste låtarna på skivan. Året därpå följde han upp med Orup 2 och där hittar man bl a klassikern Regn hos mig. Han är just nu rykande aktuell i Så mycket bättre och visar ständigt vilken begåvad artist han är. Eventuella yngre läsare kan känna till hans son Kid Eriksson från bandet Tjuvjakt. Han brås på sin far den unge mannen.






Mannen, myten, musiken. EN popskiva men vilken skiva. En säregen artist som kom, sågs och segrade och sen drog sig tillbaka. Jakob Hellmans skiva ... och stora havet blev en stor succé och den fortsätter leva sitt eget liv. Jag älskade sångerna men tyckte att hans musikvideor var lite konstiga. Även den här skivan har gått på repeat (note to eventuella yngre läsare: man fick vända på skivan för att höra andra hälften av låtarna) och jag har köpt den på CD och sen gjort lista på Spotify. Den har hållit måttet i 30 år och lär hålla lika länge till. Han har turnerat lite sporadiskt under åren men gör nu en större turné just med tanke på att skivan jubilerar. Linköping besöker han i början av december och det är mycket möjligt att jag återfinns i publiken där.









När jag fick skivan Roxettes debutplatta Pearls of Passion 1986 - kanske som julklapp (skivan släpptes i oktober och det var på den tiden man fortfarande kunde få vänta lite på saker ...) minns jag att jag tyckte att omslaget var så otroligt snyggt. Jag tycker fortfarande att det är ett riktigt fint foto på Per och Marie. Det vilade en känsla av gammal filmstjärneglamour över både omslag och skiva. I mitten av skivan var det stjärnor på ena sidan och ett filmstjärnepar på den andra. Mitt 13-åriga jag var alldeles förtjust. Det kan eventuellt ha varit så att min själ var gammal redan då ;-)




Två år senare släpptes Look sharp! och där fortsatte Roxette att flörta med filmstjärnelivet. Att lyssna på musiken samtidigt som man håller ett genomtänkt omslag som det här i sin hand skapar en helhetsupplevelse som gått förlorad idag. Det blir inte alls samma sak att googla fram bilder och texter samtidigt som man lyssnar på musiken. På den här skivan fick vi möta balladfavoriten Listen to your heart. Bara genom att skriva det här dras jag omedelbart tillbaka till folkparksdiskon och utekvällar på Statt och Baltzar där den ofta valdes ut att vara en av de få tryckare som spelades. Skulle man bli uppbjuden? Skulle man bjuda upp? Fann man sig med en önskad danspartner var det extra fint att låten var över fem minuter lång!










Ibland händer det att mötet med musik blir en vändpunkt och för mig var den här skivan en riktig ögonöppnare. Eller snarast var det dokumentärfilmen som gjorde mig till frälst U2-fan i februari 1989. Innan dess hade jag väldigt svårt att ta till mig av deras musik och var så nära ett anti-fan man kan vara. Ulle släpade med mig på bio i Karlskrona, jag föll handlöst för musiken och bandet och det blev inköp av LP-skivan som hörde till filmen.



Under min uppväxt kan jag inte riktigt minnas att mina föräldrar spelade särskilt mycket musik - i alla fall inte när brorsan och jag var hemma. Det fanns dock en hel del skivor att botanisera bland när jag tittade bortom Trazan och Banarne och andra barnskivor. Bl a  fanns skivor med Lill Lindfors, The Beatles, Edith Piaf, Elvis, Simon and Garfunkel och så den här pärlan - duon The Carpenters fjärde album A song for you från 1972.  Ett stiligt omslag till en skiva med melodier som tilltalade mig. Det som höll mig kvar och gjorde att jag lyssnade om och om igen som var nog Karen Carpenters röst. En unik stämma jag gärna återväder till. Sorgligt att sjukdom tog hennes liv alldeles för tidigt <3




Den här lilla charmiga och udda snutten avslutar A-sidan på skivan: 

Texten: 
We'll be right back
After we go to the bathroom

Streamingtjänster som lättåtkomligt erbjuder musik från all världens håll är en smått ofattbar tillgång för en som fick fånga musik genom inspelningar från tidigare nämnda Tracks eller andra musikprogram. Men jag tror att det finns en stor baksida. Utbudet bara sköljer över oss och det innebär både stress att välja ut musik och stress över all bra och intressant musik som bara väntar på att upptäckas. I alla fall kan jag känna det ibland.
När man hade sin fysiska LP-skiva och fokuserade på den blev det en tillfällig avgränsning och ett obrutet fokus på en artist i taget. Man satt med omslaget, följde med i texterna och man lyssnade klart på en låt eller en skiva. Ibland främst för att man inte orkade mösa sig iväg till skivspelaren för att byta låt ...
Det är lite sorgligt att albumtiden är förbi och att man nu mer fokuserar på enstaka låtar. Kanske finns det visst hopp då flera artister återigen vänt blicken åt LP-skivans format men jag har svårt att se att det kommer en ny storhetstid.
Jag är glad över att jag fått ta del av knastriga skivspelare, repor i skivor, trassliga kassettband och det förargliga klicket när ena sidan på kassettbandet tog slut mitt i en inspelning. I backspegeln hade det sin charm. Jag är dock lite gladare över smidigheten dagens teknik erbjuder och jag betalar gladeligen några kronor varje månad för att få tillgång till den enorma låtskatt världen bjuder på. 
Hela det här inlägget har sitt ursprung i en utmaning som då och då cirkulerar på FB. Nu handlade det om att man skulle lägga upp bilder på tio album som påverkat en. Detta skulle göras utan någon kommentar. UTAN KOMMENTAR! Det går ju inte för min del. Jag kan ju inte ens svara ett enkelt ja eller nej på en rak fråga.  Nej, då fick det bli ett inlägg på min försummade blogg istället. Hoppas det är godkänt Ulle ;-)
Tack om du läste ända hit och ännu mer tack om du lyssnade på några av klippen. Det är musik som gjort skillnad i mitt liv och som jag tycker väldigt mycket om.