Brukets stolthet

Eftersom jag arbetar och sedan några år också bor i Åtvidaberg så går det inte att undvika fotbollen ens om jag skulle vilja. ÅFF är en stor sak här nere. Så länge det går bra är det på gott men vid motgångar kan det bli lite väl gnälligt på sina håll.

I och med att skolan ligger granne med Kopparvallen och jag under några år varit arbetslagskollega med före coachen så har lagets framgång legat mig varmt om hjärtat. Jag har på lite håll följt hur de kämpat sig uppåt i seriesystemet och det var som nyblivna Åtvidsbor vi knatade ner till Gamla torget och sent på kvällen tog emot laget när de kom tillbaka efter att ha besegrat Vasalund med 0-1 på bortaplan. Firandet kom från hjärtat.

Även om jag endast varit på ett fåtal matcher så håller jag koll på hur det går och när det är hemmamatch brukar jag knata runt i trädgården och lyssna efter åskådarnas reaktioner. Det är inte så svårt att avgöra om det är en het chans, baklängesmål eller mål till rätt lag. Ganska charmigt tycker jag.

Förra året gjordes en riktigt kul peppvideo inför starten. Åtvids år. Den blev väldigt uppskattad men kunde tyvärr inte användas i samband med matcher - fel spelbolag hade lagt beslag på melodin. Det hindrade den dock inte från att spridas hej vilt i fotbollsvärlden - just nu har den ca 340 000 visningar på YouTube. Den tål att tittas på igen.

I år satsas det helt nytt och jag gillar resultatet. Återigen en produktion med glimten i ögat av Pellen Productions. Uppföljaren heter naturligtvis Åtvids år II. En lite rockigare version med många fyndiga detaljer. Sponsorer, kompisar till grabbarna i produktionsbolaget och blivande ÅFF-fans har alla bjudit till för att lyfta vårt lag. Nu ska bara grabbarna göra sitt på planen också!

Forza bruket! Eller som Plogo säger Forscha bruket!

Världens sötaste påskkärringar och mystiska paket

Sol, påskledigt från skolan och sol. Känns onekligen som lite tid att komma ikapp med tillvaron och mig själv. Jag som är ineffektiviteten personifierad behöver lite extra tid till det mesta och det är skönt att kunna ta sig den tiden.

Hemkommen från jobbet möttes jag av ett litet mysterium - på trappen står det en påse med ett våffeljärn och en kartong med en matberedare. Mycket skumt då jag inte alls kan påminna mig att jag skulle ha beställt något dylikt. Förmodligen skulle dessa till någon annan och hamnade fel. Hur eller hur så är det i nuläget lite oklart till vem. Hoppas det löser sig av sig självt så att det inte uppstår någon osämja mellan leverantör och mottagare. Jag har slängt ut en blänkare på Åtvids facebook-loppis och rådfrågat tre av världens sötaste påskkärringar - mer kan jag inte göra just nu.

Jag tycker det är mysigt både med busungar vid Halloween och vid påsk. Speciellt om de har ansträngt sig lite extra. Den lilla trojka jag fick besök av idag var bedårande och de hade gjort riktigt fina påskkort. I nuläget utgör detta kort husets samlade påskutsmyckning ... Får blir skärpning imorgon. Då ska de små kycklingarna fram!

Snö och vikande krafter.

Någon gång i höstas försökte jag intala mig själv att den här vintern nog inte skulle bli sådär snöig som 2009 och 2010 ... Nu kring vårdagjämningen konstaterar jag att jag hade fel. Det är som att ha en djup pool av snö över hela trädgården. I eftermiddags vadade jag ut till småfåglarna för att fylla på mat till dem. Vi skottar och skottar och förundras över hur produktiv den där naturens snömaskin är. Min längtan efter våren är stor men jag kan fortfarande inte låta bli att tycka att det är otroligt vackert när snön gnistrar i solen. En elev sa till mig idag att den rikliga snön nu var ett tecken på att det skulle bli en fin sommar. Jag väljer i nuläget att lita på honom.

När man känner sig orkeslös och ynklig är det skönt att via biorytmens kurvor få reda på att det är helt i sin ordning. Det är lite som att få en diagnos. Känner mig rent av lite upplivad av det och tydligen ska det bli bättre redan till helgen.

Vårsådd

Snön yr vilt i virvlar men som den sanna optimist jag är långt därinne så har jag förhoppningar om grönare tider. De små frön som fått gosa till sig i såjorden börjar nu titta upp och glädja min själ. Det återstår att se om jag kan hålla liv i dem men just nu fyller de redan en del av sitt syfte. En liten chiliplanta ska snart få bo i en lite större kruka och jag hoppas den ska fortsätta trivas.

Sol, laddade batterier och att vara vuxen

Den gångna helgen har varit skön och avkopplande på flera sätt. Solen har visat sig från den sida jag önskar så här års och sällskapet har varit på topp. Mentalt hade jag kanske behövt gå in lite mer i mig själv men jag har ändå sett till att få några stunder för mig själv. Vi tio tjejer som hängde i Västervik i helgen känner varandra sedan så lång tid tillbaka att vi inte behöver förställa oss utan kan vara oss själva. Det är en av fördelarna med att vara vuxen. Dessutom får man äta efterrätten först, lägga sig halv elva en lördag och man får ta en lång förmiddagspromenad när andra vill bada. Att vara omringad av människor som vill varandra väl är gott för själ och självförtroende.

Det absolut bästa med att bo på hotell är frukosten. Här kändes det personligt, ombonat och lite finurligt. Blåbärsshot var originellt och små croissanter blir jag lycklig av. Ge mig sedan grape, gott bröd och pålägg att äta till egenkomponerad müsli så förblir jag idel leende när jag greppar min fina tekopp. 

Svältfödd på sol ville jag inte tillbaka in för lite förmiddagsspaande. En rejäl promenad i solen ute på Gränsö lockade mer. Belöningen kom i form av värmande sol och vyer vackra för själen. En vallhund tränades i att samla fåren och en handfull fasaner struttade omkring bland träden. Inte något jag ser till vardags precis. Här är det hjortar och småfåglar för hela slanten.

Mina mentala batterier har fått en hygglig laddningsgrad så jag känner mig redo för ännu en veckas jobb.

Ibland biter varken segdragen vinter eller bananen på humöret

Idag tillbringade jag säkert 30 minuter ute i solen och då närmade jag mig det som skulle kunna kallas för trädgårdsarbete. Yes!

Det var helt tomt på ved inomhus jag fick bära in ett par famnar så att jag kan fortsätta mysa på kvällarna. Jag och jag förresten, katterna tycker också att det är mysigt medan sambon nästan alltid tycker att det är för varmt. Helst eftersom våra omtänksamma små missar gärna tar alla tillfällen i akt att agera filt åt honom. Vi har lite dålig pli på de små busarna så har de lagt sig i någon typ av blockerande ställning så sitter vi oftast kvar. Han tiger och lider in i det längsta (en mjukis) men ibland får jag förbarma mig och ta en tur ut till köket. Våra katter är aldrig svårflörtade när det gäller att äta torrfoder, så om någon närmar sig köket passar de oftast på att rusa dig för att vara på säkra sidan.

Fåglarna fick även påfyllning ute i äppelträdet, något som raskt skulle löna sig i form av tre fina gula fåglar av modell mindre vilka glatt smaskade i sig av diverse frön.

Så till trädgårdsarbetet - jag inspekterade de stackars slokande snödropparna samt plockade fram en del krukor och lite fler planteringskärl från boden. Under kvällen åkte sedan ytterligare några fröer ner i såjord. Jag ska göra mitt bästa för att förvalta de fröer min omtänksamma granne så frikostigt delade med sig av.

När himlen är strålande blå och solen värmer hoppar livet automatiskt upp några snäpp på positivitetsskalan. Då kan inte ens en flinande banan rå på mitt humör.



En av mina favoriter från årets festival

Mörker och ljus i en salig blandning

När jag sätter mig här och knattrar ner några rader är det alldeles mörkt ute. Det finns även en hel del jobbiga och tuffa saker att ta tag i - mestadels när det gäller mitt jobb. Arbetet på en så dynamisk arbetsplats som en skola är bjuder sällan på någon som helst slentrian. En anings obruten arbetsro är ofta för mycket att önska. När tålamodet och koncentrationen fått sina törnar under ett antal år behövs det inte så mycket för att bringa mig ur balans. Det mesta tar extra lång tid och arbetsuppgifter som kräver verklig tankemöda och många olika kontakter är många, ofta alltför många. Ändå kan jag fortfarande känna att jag är nöjd med mitt yrkesval. 

Det jag skulle önska är lite mer förståelse från beslutsfattare om hur vår och våra elevers verklighet ser ut. En vanlig arbetsdag innehåller otroligt många olika beslut, aktiviteter och samtal utöver det som har med min huvudsakliga syssla att göra. Livet och alla möten ger mig erfarenhet och hjälper mig att tackla olika situationer men ständigt ställs jag inför att hantera nya situationer. Jag måste ständigt visa en fingertoppskänsla beroende på person och situation.Det tar på krafterna. Genom åren har jag bl a kunna stöta och blöta detta med olika lärarstudenter och det är mycket genom att jag pratar om vad jag gör och förklarar varför som jag blir medveten om komplexiteten i läraryrket.

Så till ljuset. Det är ju trots allt ljust och ibland rent av soligt under dagarna. Det inger hopp. Känslan av att det kanske kommer en vår så småningom börjar infinna sig. Med detta kommer också en gnutta mer energi. Medges ska att den har sina dalar men jag klagar inte. Inte så högt i alla fall. Trädgårdsarbete är perfekt terapi för min del så jag hoppas plusgradernas armé tar sig samman och går till attack. Några frön har petats ner i jorden och här och var tittar det upp ett yrvaket litet skott. Små skott av lycka.

Katterna längtar också ut men just nu verkar de nöjda med att ligga inne och slöa. Precis som jag gillar de filtar och trötta matte fick i morse sällskap av lillkatten när det vankades liten sovmorgon. Då känns inte livet så himla dumt alls utan de mentala batterierna laddas allt en hel del. 

Avslutar med lite äkta vårmusik !