Trouble in Paradise

Bor man i hus har man inga sysselsättningsproblem. Ofta kommer akuta problem i gäng. De smyger sig på när man inte ont anande njuter av livet som villaägare (co-owner med banken). Små problem som belysning som gjort sitt blandas med trilskande värmepump och andra mystiska läckage.

Prövande för två husägare som  startade livet här på Violvägen med hundraårsregnet här i Åtvid. Var man med så minns man eländet. Alla änglar hade samlats för konferens just ovanför Åtvidaberg och roade sig med att tömma tunnor med vatten rakt ner under en timma. Naturfenomen är märkliga upplevelser. Vi följde raskt upp med två vargavintrar där det var så löjligt mycket snö att man mest ville lipa mitt uppe i allt skottade. Jag funderade rätt mycket på om det skulle vara sådär hela tiden att bo i hus.

Jag kan ibland stressa upp mig i onödan. Dumt. Det bästa sättet att angripa problem är att lösa dem ett i taget och att göra det lugnt och metodiskt.  Det gäller också att inse vilka problem jag kan lösa på egen hand, vilka problem min händige sambo kan lösa och vilka problem som kräver specialistkompetens. Däremellan ska man alltid unna sig en fika på altanen. Trassel eller inte, kan man njuta av sitt eget paradis så ska man.

Nu är en expert inringd, några mail skickade om annat strul, lampor är bytta och poolvattnet verkar ok - dock kallt än så länge. Penséer är återigen planterade - får se om någon hare eller hjort varit framme under natten igen och rivit upp dem. Det smakar förmodligen smaskens med nyplanterat. Köket är fortfarande kaos men luckorna är tvättade och nu kan vi börja måla lite. Små steg framåt är steg i rätt riktning.

Imorgon är det full fart på jobbet igen. Tiden till sommarlov och avslutning känns knapp men det är bara att ta en sak i taget. Stressen kommer objuden men jag ska försöka hålla den borta. Trädgårdsarbetet får mig att rensa hjärnan lite och att ladda om. Maskrosorna kan jag bara "hötta" åt lite men det finns mycket annat att sätta kratta och sekatör i. Växtkraften är otrolig!