Färdigutmanat men...

Mitt intensiva eller åtminstone dagliga (ska man räknas till flitig ska det nog skrivas om allt hela tiden...) bloggande den senast månaden har sitt ursprung i att man skulle utmana sig själv att göra något varje dag i trettio dagar. Ett sätt att hitta en god vana eller att bryta en dålig. Kanske just det som någon behöver för att ta sig i kragen och genomföra det där spännande projektet man fantiserat om. Jag gillar att skriva men har svårt att genomföra ett projekt eller en uppgift fullt ut. Framåt 70% är kurvan klart nedåtgående. Alltså var trettio dagars bloggande en bra och realistisk utmaning för mig. Inte så våghalsig precis men varför ska allt vara det.

Drömmar man inte tar tag i förblir drömmar. Sätter man upp ett mål och arbetar mot det så är chansen betydligt större att det blir som man önskar. Själv är jag dålig på att sätta ord på eller ens fundera över mina drömmar. Alltså har jag inte heller några vidare planer att följa. Dock är jag medveten om det och får ta konsekvenserna.

Projekt saknas det dock inte här hemma. Det kanske kan räknas som en sorts drömmar. Vi gör om och förändrar i vår egen takt för att vårt hus ska känna sig ompysslat och för att vi ska få det som vi vill. Det är en prioritering vi gör. Andra personer väljer andra sätt.

Att ha ett hem där jag trivs och en fantastisk person att dela mitt liv med är en ynnest. Att dela sitt liv med någon är en rätt hygglig utmaning :-)

Jag kommer att fortsätta skriva då och då. Tankar som kan bearbetas genom att bli til ord på en skärm råder det ingen brist på.

I natt somnar jag till ljudet av ett strilande regn som slår mot takfönstret. Lillkatten har lagt sig över mina ben och spinner förnöjt. Kanske drömmer även hon om framtida utmaningar. Trettio dagars jakt ligger nära till hands.