Skapa mening med bakslagen

Jag följer inspiratören och den mentala tränaren Olof Röhlander via hans veckovisa peptalk ”Din termos i gryningen”. Han sätter fingret på så mycket klokt och den här veckan var det extra klokt. I stället för att tro på ödet, en högre mening eller att man straffas för något ont man har gjort gäller det att skapa en egen mening med alla saker som sker. Jag tänker också så. När händelser går fel, när jag drabbas av grymheter, sorg eller när någon i min närhet får lida gäller det att inte fastna i frågan ”Varför?”. Ur sorgen lär jag mig medkänsla, respekt och ödmjukhet. Ur upplevelser som borrar sig in i själens olika sidor berikas mitt känsloliv och det förändrar och förstärker mig som människa. Det syns inte på mig men det ger mig en större och mer välsorterad inre verktygslåda. Välsorterad i betydelsen riklig snarare än bokstavligt välordnad.

Mitt yttre liv kan speglas och dokumenteras men den inre livsresan som blir en ännu viktigare del av tillvaron måste också få sin plats. Det yttre, materiella, livet kan tas ifrån mig men den inre upplevelsen är min – min att bära med mig, min att fortsätta bygga på. En klok gäst från Kenya sa idag att dans kan pågå inne i huvudet utan att man rör sig. När man sedan är i takt igen kan man fortsätta sin yttre dans. Precis så tror jag att det är.

En resa jag gör i mitt inre kan kännas nästintill lika verklig som en fysisk resa till en annan plats gör. Med lite fantasi, inlevelseförmåga och livserfarenhet går känslan att frammana och jag kan komma ut på andra sidan förändrad och förhoppningsvis lite klokare. Många saker i mitt liv kan jag ta kontroll över antingen genom att styra vad som ska hända eller genom att bestämma mig för hur jag ska hantera det som faktiskt skedde.

Livet pågår med alla tvära kast, krökar och återvändsgränder. Ibland råkar jag på härliga ting och ibland blir jag bara så glad över det lilla. Min lilla guddotter tyckte jag var lite tokig häromdagen när jag blev helt exalterad över en tulpanbukett hemma hos dem. I stället för att fortsätta sura över något så banalt som att hjortdjuren smaskat i sig alla mina tulpaner hemma i min trädgård så valde jag att vara glad över deras bukett.

Bakslag, sorger och bedrövelser drabbar oss alla hur vi än bär oss åt. Vi behöver alla hantera dem på olika sätt och kan alla behöva olika lång tid för det. Jag är inte rädd för att vara ledsen så länge jag känner att jag behöver det men att älta och plåga mig själv med att fundera ”Varför?” är inte något som tillför mitt liv särskilt mycket. 

Läs hela Olof Röhlanders inlägg här.