onsdag 20 april 2022

Min farbror Nisse

En av de första bilderna jag har sett på mig och min farbror är från min dopdag - den 15 maj 1973. En liten tösabit klädd i vitt med en rosa ros och så en stolt farbror. Det är en fin bild. Jag bläddrar i mitt minne och i album och processar att hans liv är slut. Tiden var knapp. Hoppet fanns vid sidan av vetskapen om att just det inte längre fanns. Vi möttes några få gånger den sista tiden och det var en ömsesidig glädje att mötas. Energin fanns där, minnen delades och samtiden analyserades. Kaffetåren var viktig. Jag är oändligt tacksam för dessa möten.




En annan bild visar mig, farmor och min farbror när jag lägger ett pussel. Jag tror det är julen -75. Några bitar visar röda stugor med vita knutar. Jag minns inte pusslet men just dessa bitar har blivit sparade i min källare. Jag har undrat vad de hörde till för pussel men då jag fann bilden löstes detta mysterium. Det är en länk till en annan tid. En tid när min trygga barndom formades och bilden visar att det var så självklart att min farbror var en del av den.



Högtider firades - födelsedagar, konfirmationer och examensdagar. Möten i Knybblan med olika delar av släkten. Kärleken till naturen och traktorer var stor och när jag skulle göra ett arbete om skogen fick jag självklart hjälp. När jag står vid vasken och ska hälla ut vatten tänker jag ofta på min farbror. Det kan låta konstigt men jag minns hur han var så noggrann på landet att man inte skulle hälla ut hett vatten i avloppet eftersom det gick rätt ut på baksidan av huset. Jag tar med mig den varsamheten med naturen.


Min farbror Nisse har alltid funnits där. En trygg vuxen i hela mitt liv. Han tog plats, han var bullrig men eftertänksam, intresserad och noggrann. Han ville väl. Han älskade språk och vi förenades i kärleken till ordet. Vi läste och skrev helt olika sorters texter men det var alltid intressant att lyssna till hans tankar. Jag beundrade hans kunskaper och engagemang. Nu har hans penna lagts ned och han finns inte mer. Tankar och ord finns bevarade men det är så mycket mer jag skulle vilja prata med honom om. Det gör ont i hjärtat och han fattas mig, han fattas oss alla. 











Inga kommentarer:

Skicka en kommentar