Identitet är något knepigt. Vem är jag och hur förändras min identitet genom livet? Jag väckte tankarna om det med mina elever men det fortsatte med att jag själv funderade lite extra över det. Hur ser andra på mig och vem vill jag vara, vem vill jag framstå som? Vem är jag?! Det är svårt att länka samman den elev jag var när jag började första klass med den som började sjuan, tog studenten, började jobba och nu står här med en ny sjua och har 25 år i arbetslivet med i livsbagaget. Jag vet att det är samma jag hela tiden men samtidigt är det så olika jag att det när jag tänker på det känns som helt olika personer. Det är självklart att alla våra erfarenheter formar oss. Möten med andra utvecklar oss och puttar livet i olika riktningar. Sorger bryter ner och bygger sedan en ny version av oss. Förhoppningsvis en starkare och något ödmjukare person med en rikedom bara livet kan ge oss.
Någon större åldersnojja har jag nog inte (bara att acceptera förfallet ;-) ) men att reflektera över vem jag är och vad jag vill göra är inte helt utan våndor. Det går inte att bortse från att 50 är en milstolpe. Det är en något mytisk siffra att ta sig an och det krävs några extra djupa andetag för att förstå att den siffran hör ihop med mig. De senaste veckorna har jag fått hjälp med att göra den här övergången på ett omtänksamt och fint sätt tillsammans med människor som betyder mycket för mig.
Pysselgänget förärade mig fina smycken vid vårt senaste restaurangbesök - det har gått så långt att vi inte pysslar ens med fika själva alla gånger nu. Förfall det också kanske eller bara ett sätt att stanna till och njuta lite av livet.
Mina fina vänner och kollegor på jobbet hade gått samman och ordnat världens bästa afternoon tea till onsdagens konferenstid. OMG! Allt fanns! Vilket jobb de gjort med vackert porslin, dekorationer, te i mängd - tom violte - scones, kakor, snittar, sylt, clotted cream och bubblor. Dessutom hade de lyckats hålla tyst allihop. Snyggt jobbat! (Jag kan också ha valt att inte snoka då ett klassrum var misstänkt stängt med provskylt utanför ... )Tänk att jag får hänga med dessa personer varje dag <3
Mätt i magen, med vikarieinstruktioner på plats i en nätosäker skola och en blomsterbukett från skolledningen stegade jag hemåt för att förbereda det sista inför min resa till London. Man kan tydligen inte fira sin 50-årsdag hemma framför brasan (eller det kan man väl men något annat ska man väl passa på att se när man nu får lite ledigt) så då tänkte jag att jag gärna skulle vilja befinna mig i London. En stad jag återvänder till om och om igen. Perfekt med en långhelg tillsammans med maken som var synnerligen medgörlig när det gällde resmålet. "Det är du som fyller år och då åker vi dit du vill". Torsdag till söndag skulle bli alldeles lagom för att få miljöombyte och hinna med några restauranger och aktiviteter. Bra plan!
Fortsättning följer ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar