lördag 10 februari 2018

Nördist javisst!


För mig är nörd mest ett positivt uttryck. Någon som har ett specialintresse och genom detta utvecklat hög kompetens inom ett område. Jag skulle vilja hitta nörden i mig och ha ETT sånt där stort intresse som man brinner för i alla lägen. 

En elev sa till mig för ett tag sedan något i stil med att: Jenny, du tycker ju om allt. Det märktes att hon verkligen klurat på det. Även om det finns en hel del jag inte gillar så hade hon så rätt. 

Jag gillar att resa, att vara hemma, netflixbingea (kan man skriva så), laga mat, baka, frossa i sega råttor, plocka svamp, klappa katten, färgkoda garderoben, läsa en bok, lyssna på en bok, ligga i hängmattan och titta på molnen, att hänga med vänner, att vara helt ensam, att skratta så det kniper i magen, att småle åt något bus jag tänker för mig själv, lyssna på Povel Ramel på repeat, att trampa runt på crosstrainern, att planera en resa (även om den nödvändigtvis inte blir av), att hjälpa någon bara för att jag kan, bläddra bland gamla foton och minnas, att längta, lyssna på en underhållande podd, se romantiskt dravel på tv, rensa ogräs (i måttliga mängder), lära mig nya saker, slöa en hel dag, ta ett varmt bad, köra bil och sjunga med i musiken som spelas, äta ost, värma mig vid brasan, hänga med min man, fota, gå in i vårt fina bibliotek på jobbet, hitta på överraskningar, åka tunnelbana, besöka en trevlig restaurang eller pub, samtala med människor, tänka tanken att jag om två veckor ska äta en god semla på Vetekatten.

Listan är oändlig.

Jag lever inget särskilt spännande liv med extravaganser men det finns mycket som gör livet gott och fokus hamnar oftast där. Kanske det är just det som är mitt nörderi.  Spretigt men samlat under en inställning till livet.







torsdag 8 juni 2017

Mental tankning

Det börjar dra mot kväll och läggdags för en synnerligen trött pedagog.  Då läser jag i senaste numret av Åtvidabergsplatsen (jag fortsätter att tänka på den lilla lokala tidningen som Klippet trots att den haft sitt nya namn ett bra tag) om vår lilla örtagård och känner att jag bara måste dit.

Det är med ojämna mellanrum jag besöker den välskötta oas som med varsam hand vårdas av ett gäng entusiaster. Ännu har inte den nya bebyggelsen trängt bort denna fina och viktiga plats. Det är jag tacksam över.  Att ta ett varv runt växterna, sitta ner en stund på en bänk och njuta av både doft och vy över blommor och Bysjön är som balsam för en stressad själ.

Jag får vara helt ostörd och bara njuter av kvällsluften och lugnet.









Promenaden fortsätter ner mot badplatsen. Jag håller lite avstånd till änderna som lagt sig till rätta på bryggan. De kan också behöva en stunds vila.




Den lilla hjorten eller rådjuret som står och betar inne i kohagen noterar min närvaro på långt håll och skuttar iväg. En förvirrad hoppetossehare rusar längs Sockenvägen och tar sin tillflykt in på en av tomterna.

Själv tar jag vägen genom dungen tillbaka hem. Själen har fått en dos påfyllning av det fina som finns alldeles på knuten intill den plats där jag bor. Nu orkar jag lite till.

tisdag 9 maj 2017

Omstart

Efter ett evigt förkylningselände har jag tvingat mig själv till vila. Latmasken finns alltid där men nu när jag äntligen hade kommit igång med någorlunda träning igen var jag faktiskt inte så sugen på att slippa undan. Den hattande våren som ständigt hinns ikapp av hösten och vintern har inte precis varit optimal för en snörvlande klenis. Både våren och min träning kan sammanfattas med ett enda ord: omstart!

Jag har funderat över det där ordet ett bra tag nu. Förmodligen är det ett chocktillstånd beroende på vad jag associerar det till eller mer precist hur långt tillbaka i tiden det ligger. Med långsamt stigande ålder (från 27 till kanske 27,5 de senaste 15 åren) känns det ändå konstigt hur tydligt minnet är. Jag hade tippat på max tio år men så visar det sig att Friidrotts-VM i Göteborg var 1995! 22 år sedan! Hur gick det till? Detta VM vars löpartävlingar mest präglades av just ordet "omstart". Startapparaturen var tydligen ny och inte riktigt intrimmad så den markerade tjuvstart hela tiden. Det blev rätt pinsamt för arrangörerna och för mig blev det ett minne som överskuggade alla prestationer. Men omstart blev det och till sist kunde loppen genomföras.

Min träningsiver (kom nu ihåg att det är min egen lilla nivå på träning jag pratar om - en garvad räv skulle bara flina) i kombination med vädret kan kanske liknas vid tjuvstarter och då har det blivit som det har blivit. Nu är det bara lite snörvel kvar och våren är i full gång ute runt Adelsnäs så nu satsar jag på en riktig start.

Morgonens något kylslagna tur belönade mig med både sol och vackra blommor. Jag tröttnar inte på naturens skådespel.

Dimman lättar

Äntligen fick jag se årets kungsängslilja - dock täckt i en skrud av rimfrost.







Väl hemma igen kunde jag lite nöjt konstatera att några av trädgårdens små tulpaner hade klarat sig undan hjortarnas kalas. En liten seger över naturen. Får se hur länge jag får njuta av den eller om det blir omstart där med. Livets små glädjeämnen finns där för den som vill ta del av dem. Godmorgon!




måndag 8 maj 2017

Skapa mening med bakslagen

Jag följer inspiratören och den mentala tränaren Olof Röhlander via hans veckovisa peptalk ”Din termos i gryningen”. Han sätter fingret på så mycket klokt och den här veckan var det extra klokt. I stället för att tro på ödet, en högre mening eller att man straffas för något ont man har gjort gäller det att skapa en egen mening med alla saker som sker. Jag tänker också så. När händelser går fel, när jag drabbas av grymheter, sorg eller när någon i min närhet får lida gäller det att inte fastna i frågan ”Varför?”. Ur sorgen lär jag mig medkänsla, respekt och ödmjukhet. Ur upplevelser som borrar sig in i själens olika sidor berikas mitt känsloliv och det förändrar och förstärker mig som människa. Det syns inte på mig men det ger mig en större och mer välsorterad inre verktygslåda. Välsorterad i betydelsen riklig snarare än bokstavligt välordnad.

Mitt yttre liv kan speglas och dokumenteras men den inre livsresan som blir en ännu viktigare del av tillvaron måste också få sin plats. Det yttre, materiella, livet kan tas ifrån mig men den inre upplevelsen är min – min att bära med mig, min att fortsätta bygga på. En klok gäst från Kenya sa idag att dans kan pågå inne i huvudet utan att man rör sig. När man sedan är i takt igen kan man fortsätta sin yttre dans. Precis så tror jag att det är.

En resa jag gör i mitt inre kan kännas nästintill lika verklig som en fysisk resa till en annan plats gör. Med lite fantasi, inlevelseförmåga och livserfarenhet går känslan att frammana och jag kan komma ut på andra sidan förändrad och förhoppningsvis lite klokare. Många saker i mitt liv kan jag ta kontroll över antingen genom att styra vad som ska hända eller genom att bestämma mig för hur jag ska hantera det som faktiskt skedde.

Livet pågår med alla tvära kast, krökar och återvändsgränder. Ibland råkar jag på härliga ting och ibland blir jag bara så glad över det lilla. Min lilla guddotter tyckte jag var lite tokig häromdagen när jag blev helt exalterad över en tulpanbukett hemma hos dem. I stället för att fortsätta sura över något så banalt som att hjortdjuren smaskat i sig alla mina tulpaner hemma i min trädgård så valde jag att vara glad över deras bukett.

Bakslag, sorger och bedrövelser drabbar oss alla hur vi än bär oss åt. Vi behöver alla hantera dem på olika sätt och kan alla behöva olika lång tid för det. Jag är inte rädd för att vara ledsen så länge jag känner att jag behöver det men att älta och plåga mig själv med att fundera ”Varför?” är inte något som tillför mitt liv särskilt mycket. 

Läs hela Olof Röhlanders inlägg här.