tisdag 9 maj 2017

Omstart

Efter ett evigt förkylningselände har jag tvingat mig själv till vila. Latmasken finns alltid där men nu när jag äntligen hade kommit igång med någorlunda träning igen var jag faktiskt inte så sugen på att slippa undan. Den hattande våren som ständigt hinns ikapp av hösten och vintern har inte precis varit optimal för en snörvlande klenis. Både våren och min träning kan sammanfattas med ett enda ord: omstart!

Jag har funderat över det där ordet ett bra tag nu. Förmodligen är det ett chocktillstånd beroende på vad jag associerar det till eller mer precist hur långt tillbaka i tiden det ligger. Med långsamt stigande ålder (från 27 till kanske 27,5 de senaste 15 åren) känns det ändå konstigt hur tydligt minnet är. Jag hade tippat på max tio år men så visar det sig att Friidrotts-VM i Göteborg var 1995! 22 år sedan! Hur gick det till? Detta VM vars löpartävlingar mest präglades av just ordet "omstart". Startapparaturen var tydligen ny och inte riktigt intrimmad så den markerade tjuvstart hela tiden. Det blev rätt pinsamt för arrangörerna och för mig blev det ett minne som överskuggade alla prestationer. Men omstart blev det och till sist kunde loppen genomföras.

Min träningsiver (kom nu ihåg att det är min egen lilla nivå på träning jag pratar om - en garvad räv skulle bara flina) i kombination med vädret kan kanske liknas vid tjuvstarter och då har det blivit som det har blivit. Nu är det bara lite snörvel kvar och våren är i full gång ute runt Adelsnäs så nu satsar jag på en riktig start.

Morgonens något kylslagna tur belönade mig med både sol och vackra blommor. Jag tröttnar inte på naturens skådespel.

Dimman lättar

Äntligen fick jag se årets kungsängslilja - dock täckt i en skrud av rimfrost.







Väl hemma igen kunde jag lite nöjt konstatera att några av trädgårdens små tulpaner hade klarat sig undan hjortarnas kalas. En liten seger över naturen. Får se hur länge jag får njuta av den eller om det blir omstart där med. Livets små glädjeämnen finns där för den som vill ta del av dem. Godmorgon!




måndag 8 maj 2017

Skapa mening med bakslagen

Jag följer inspiratören och den mentala tränaren Olof Röhlander via hans veckovisa peptalk ”Din termos i gryningen”. Han sätter fingret på så mycket klokt och den här veckan var det extra klokt. I stället för att tro på ödet, en högre mening eller att man straffas för något ont man har gjort gäller det att skapa en egen mening med alla saker som sker. Jag tänker också så. När händelser går fel, när jag drabbas av grymheter, sorg eller när någon i min närhet får lida gäller det att inte fastna i frågan ”Varför?”. Ur sorgen lär jag mig medkänsla, respekt och ödmjukhet. Ur upplevelser som borrar sig in i själens olika sidor berikas mitt känsloliv och det förändrar och förstärker mig som människa. Det syns inte på mig men det ger mig en större och mer välsorterad inre verktygslåda. Välsorterad i betydelsen riklig snarare än bokstavligt välordnad.

Mitt yttre liv kan speglas och dokumenteras men den inre livsresan som blir en ännu viktigare del av tillvaron måste också få sin plats. Det yttre, materiella, livet kan tas ifrån mig men den inre upplevelsen är min – min att bära med mig, min att fortsätta bygga på. En klok gäst från Kenya sa idag att dans kan pågå inne i huvudet utan att man rör sig. När man sedan är i takt igen kan man fortsätta sin yttre dans. Precis så tror jag att det är.

En resa jag gör i mitt inre kan kännas nästintill lika verklig som en fysisk resa till en annan plats gör. Med lite fantasi, inlevelseförmåga och livserfarenhet går känslan att frammana och jag kan komma ut på andra sidan förändrad och förhoppningsvis lite klokare. Många saker i mitt liv kan jag ta kontroll över antingen genom att styra vad som ska hända eller genom att bestämma mig för hur jag ska hantera det som faktiskt skedde.

Livet pågår med alla tvära kast, krökar och återvändsgränder. Ibland råkar jag på härliga ting och ibland blir jag bara så glad över det lilla. Min lilla guddotter tyckte jag var lite tokig häromdagen när jag blev helt exalterad över en tulpanbukett hemma hos dem. I stället för att fortsätta sura över något så banalt som att hjortdjuren smaskat i sig alla mina tulpaner hemma i min trädgård så valde jag att vara glad över deras bukett.

Bakslag, sorger och bedrövelser drabbar oss alla hur vi än bär oss åt. Vi behöver alla hantera dem på olika sätt och kan alla behöva olika lång tid för det. Jag är inte rädd för att vara ledsen så länge jag känner att jag behöver det men att älta och plåga mig själv med att fundera ”Varför?” är inte något som tillför mitt liv särskilt mycket. 

Läs hela Olof Röhlanders inlägg här.




Väderväxlingar – en spegling av skolan

Dagens väder påminde mig om något bekant. Isande vindar blandades med värmande solpustar. En blå himmel blev hastigt kolsvart. Solsken genomborrades av hagel – först lätt, sedan mer intensivt för att sluta i små, små pölar på backen. Allt i en enda vårlig röra. 

Vädret påminner mycket om hur en dag i skolans värld kan vara. Oftast mycket mer sol och värme än vad dagens väder bjudit oss på men de tvära kasten mellan olika situationer vi kan hamna i är desamma. En lektion kan utvecklas åt oväntade håll. Elever kan framkalla hagelstormar när något går dem emot men om man tillsammans tar sig igenom dem väntar lugn och mentalt solsken på andra sidan. 


Det oväntade och oberäkneliga är vår vardag. 


tisdag 11 april 2017

Morgonluft i parken

Väderrapporten lovade fint väder så trots lite taggtråd i halsen studsade jag upp släpade jag mig upp för att komma ut på min morgonpromenad. Utrustad med kameran och med mössan stadigt på skallen knatade jag iväg. Eftersom solen ännu inte riktigt letat sig upp belönades jag med en vacker rosaskimrande himmel redan i kanten av vår dunge.



Månen, som i natt var alldeles fyllig och rund, hade nu bäddat in sig bakom molnen. Redo att gå av nattskiftet och ägna sig åt slummer efter att har lämnat över till solen.




Templet är en av de mest avbildade byggnaderna här i Åtvidaberg. Jag tycker att den är en en vacker symbol som ståtar där invid Bysjön. Det är en samlingsplats likväl som ett landmärke och beroende på tidpunkt och årstid blir bilderna olika. Sedan 1800-talets början har det antikinspirerade rundtemplet stått där och man kan bara fantisera om alla möten som skett där och alla människor som har passerat.


Hägern hade nog blivit störd i sin vila vid bron av andra morgonpigga motionärer men både rådjur och hjortar var det full fart på. Några fångade jag på bild. Foton kan dock inte göra upplevelsen rättvisa. De kamoufleras effektivt av naturens färger och det är häftigt att först se en och sedan upptäcka fler och fler som vaksamt stirrar rakt på mig.






Jag älskar det böjande landskapet i parken och det behövs inte mycket för att min fantasi ska dra iväg mina tankar till den engelska landsbygden och valfritt deckaräventyr.






Blomsterprakten är här nu och det är lika fantastiskt varje år att få njuta av den gula matta som breder ut sig. Det här är bara början!




Solen steg med stor beslutsamhet upp även denna dag. Det är en otrolig styrka i att veta att solen omfamnar oss om och om igen. Det är svårare att ta till sig en mulen råkall dag då den lurar insvept bakom mörka, tunga moln men varje dag får vi ny energi och ännu en dag av livskraft. Gemensamt och enskilt får vi göra vårt bästa för att ta tillvara på den. Mörka krafter med misstänksamhet och ondska lurar och gör sig påminda, men hjälpta av solens ljus får vi förhoppningsvis fokus på det positiva och ser varandra som goda medmänniskor.