Mattes egen stalker

De senaste morgonpromenaderna har det varit riktigt skönt väder och även i morse värmde solens strålar. Promenaden blev dock lite annorlunda mot hur jag hade tänkt mig...

Båda våra katter är väldigt sociala. De är gärna med oss vad vi än pysslar med här hemma. Spanar in brädor som ska sågas och sitter gärna bredvid när man rensar ogräs. Vi kollar på TV ihop och de vaktar utanför toan eller duschen.

Eftersom min arbetsplats bara ligger några hundra meter hemifrån så blir det ofta en promenad dit. Detta kan ibland vara förenat med lite trassel då lillkatten gärna vill följa med. Det är ett himla ojande och så springer hon efter via grannarnas trädgårdar. Själv är jag måttligt förtjust i att hon närmar sig vägen och försöker locka henne hem igen. Dock är det inte alltid man har tid att ta en tur tillbaka.

I morse hände just detta när jag skulle ut på min kraftpromenad. Oj, oj, oj vad synd det var om henne. Ni hör ju själva vilket ynk...

Hon gav sig inte och till sist var vi nere vid vattnet vid "skiteka" och verkade inte alls ha några planer på att stanna eller vända trots att hela hon tyckte att det var läskigt att vara så långt hemifrån. Hela svansen var uppburrad. Ena valet var att gå hem med henne och det andra var att ta med henne i famnen. Jag valde det senare.

Hon var inte helt nöjd med att bli buren hela vägen men så fick det bli. Kossorna i hagen var jätteläskiga men annars varvades gnäll med en hel del nyfiket spanande.

Turen fick kortas något men fram till grindarna till Adelsnäs tog vi oss i all fall. Det var rätt mysigt med sällskap men det är inte helt optimalt med en bångstyrig katt i famnen. Jag kan inte påstå att jag rekommenderar det. Vi mötte en karl med sin hund och han tyckte det såg väldigt roligt ut. När vi väl närmade oss kända marker igen fick hon ta sig fram för egen maskin och då trippade hon glatt efter. 

Nu vilar hon ut i vardagsrummet och funderar säkert över nya små hyss.

God morgon!

Sol, sol, sol ... idag är det Kung Bores tårar som trillar

Det är nog så att den värme jag uppskattar allra mest är vårvärmen som råder i detta nu. När jag sitter i lä vid husknuten och bara njuter av stunden. Tjocktröjan kan hänga kvar på stolen medan jag lapar i mig solens strålar. Snön på trädäcket smälter till vatten i rask takt och ljudet när det rinner iväg är intensivt.

Talgoxen höll en fantastisk konsert förut, en duett med en annan liten gynnare. Vilken pipa en sådan där liten rackare har! En liten ekorre klättrade förut nerför en stam och iväg bland stenar och små spetar till buskar. Den såg ut att vara vid god vigör. Katterna balanserade på altanräcket och sträckte ut sig i solgasset. Lilla Singha smög på några kajor men för säkerhets skull jamade hon lite också så att hon inte skulle riskera att fånga någon ... Vi minns alltför väl historien med skatan från förra året. Den som släpades in genom kattluckan och som bara spelade död. Reprisen på den slipper jag gärna.

Vad gäller skator så tycker jag att de är väldigt vackra att se på med sin vita och blåsvartskimrande  fjäderdräkt. Det flög precis förbi en med vingarna sådär tjusigt utsträckta. De är underhållande att kika på när de styr med bobyggande och när de snackar med varandra. Däremot vill vi inte väldigt gärna ha deras boplats precis i närheten. Det blir ett sånt himla liv och deras bon kan vara enorma. Jag ser att de samlar pinnar så det är någon av grannarna som har blivit årets värd. När det finns så många träd i dungen och kring elljusspåret. Varför väljer man som skata att bygga där man både kommer att bli störd och med stor sannolikhet bortjagad? Det kan ju inte komma som någon nyhet för dem precis.

Mörker och ljus i en salig blandning

När jag sätter mig här och knattrar ner några rader är det alldeles mörkt ute. Det finns även en hel del jobbiga och tuffa saker att ta tag i - mestadels när det gäller mitt jobb. Arbetet på en så dynamisk arbetsplats som en skola är bjuder sällan på någon som helst slentrian. En anings obruten arbetsro är ofta för mycket att önska. När tålamodet och koncentrationen fått sina törnar under ett antal år behövs det inte så mycket för att bringa mig ur balans. Det mesta tar extra lång tid och arbetsuppgifter som kräver verklig tankemöda och många olika kontakter är många, ofta alltför många. Ändå kan jag fortfarande känna att jag är nöjd med mitt yrkesval. 

Det jag skulle önska är lite mer förståelse från beslutsfattare om hur vår och våra elevers verklighet ser ut. En vanlig arbetsdag innehåller otroligt många olika beslut, aktiviteter och samtal utöver det som har med min huvudsakliga syssla att göra. Livet och alla möten ger mig erfarenhet och hjälper mig att tackla olika situationer men ständigt ställs jag inför att hantera nya situationer. Jag måste ständigt visa en fingertoppskänsla beroende på person och situation.Det tar på krafterna. Genom åren har jag bl a kunna stöta och blöta detta med olika lärarstudenter och det är mycket genom att jag pratar om vad jag gör och förklarar varför som jag blir medveten om komplexiteten i läraryrket.

Så till ljuset. Det är ju trots allt ljust och ibland rent av soligt under dagarna. Det inger hopp. Känslan av att det kanske kommer en vår så småningom börjar infinna sig. Med detta kommer också en gnutta mer energi. Medges ska att den har sina dalar men jag klagar inte. Inte så högt i alla fall. Trädgårdsarbete är perfekt terapi för min del så jag hoppas plusgradernas armé tar sig samman och går till attack. Några frön har petats ner i jorden och här och var tittar det upp ett yrvaket litet skott. Små skott av lycka.

Katterna längtar också ut men just nu verkar de nöjda med att ligga inne och slöa. Precis som jag gillar de filtar och trötta matte fick i morse sällskap av lillkatten när det vankades liten sovmorgon. Då känns inte livet så himla dumt alls utan de mentala batterierna laddas allt en hel del. 

Avslutar med lite äkta vårmusik !

Längtan i en blick

Katterna längtar också. Det finns ingen som kan se lika ynklig ut som Saga när det är dåligt väder ute.  Singha gnäller högt och ljudligt på oss men just nu gäller det mest att få klättra upp överallt - upp på hyllor, garderober, kylskåp och gärna upp genom taket. Det är en konsekvens av att det är tråkigt att vara inne. För ute kan de ju inte vara när det är vinter eller dåligt väder, trots att luckan är öppen och de får göra som de vill. 

Ur våra katters synvinkel är det dåligt väder när det regnar, blåser, snöar eller är kallt. Vore jag katt skulle jag nog också sitta på fönsterbrädan och titta anklagande på min husse eller matte. Det hela speglar även min syn på tillvaron också just nu. Även om jag vet att det skulle göra mig gott med en promenad så inspirerar inte vädret precis. I alla fall inte idag. Jag tror jag ska ta mig ett snack med någon av katterna - jag kanske kan komma undan med att skylla vädret lite på dem ...

Kattfredag

Jag undrar ofta hur våra katters dagar ser ut nu på vintern och vi inte är hemma. Undrar om de verkligen sover hela tiden. 

Våra katter är otroligt sociala och ska vara med så fort vi gör någonting. Om det så är matlagning, snöskottning, snickrande eller hängning av tvätt så är de på plats och kollar in vad som ske. Gärna trampar de mitt bland skruvar och städredskap. Rensar vi ogräs så leker de gärna bland grönskan. Även våra tålmodiga grannar vittnar om sällskap vid pyssel i landen. Att leka med ogräs är tydligen populärt. Katterna gillar helt enkelt att vara med där det händer. 

Eftersom  vi saknar varje uns av energi  fredagen kommer  är det inte så underligt att även katterna intar någon typ av fredagskoma när vi gör det. De får sina ryck och springer runt och jagar varandra som tokar men så vips kan det vara intensiv sömn på programmet. Jag upphör inte att fascineras av dem.

Melodikrysset - en musikalisk frågelek

Så länge jag kan minnas har det lösts Melodikryss varje lördag. I början var det nog bara ett och annat svar jag kunde bidra med men med stigande ålder har jag nu nått så långt att det är jag som får hjälpa mamsen. Det hör till lördagstraditionerna att krysset ska lösas innan dagen och helgen kan ta fart ordentligt. När de sista tonerna klingat ut efter snabbgenomgången ljuder en telefonsignal antingen i Åtvid eller i Motala. Då måste vi stämma av så att allt är klart på båda håll.

Krysset har genom åren lösts via mobil, via dåliga radiomottagare, ute i trädgården, i bilar, på bussar men allra oftast i samband med sena frukostar eller andra förmiddagsbestyr. Ständigt får man hyssja på någon som stör just när ledtråden läses upp ... Här hemma får jag då och då tampas med lillkatten om vem som ska ha pennan ... Det är också populärt att lägga sig ovanpå tidningen. Ibland glömmer jag bort mig alldeles och fastnar med något helt annat eller rör till det så det är tur att det finns snabbgenomgångar. I en föränderlig tid är det skönt med något som består. Hoppas Eldeman håller på länge, länge. Han har en kul blandning mellan gammalt och nytt - mellan stenkakor och vad nu det senaste i digital väg kan heta. Det är inte alltid musik jag lyssnar på dagligdags men det är lite fint att få en fläkt av musik som flytt eller att få höra en märklig finsk version av ABBA. Det ger perspektiv på tillvaron.

Singha under 2011 - kunde ha varit idag ...

Katterna har brådis

En av de få äldre grandekorationer jag har.

När jag kom ner i morse för att äta frukost var det tydligt att katterna haft lattjolajban. Granen lutade betänkligt. Nog för att katters tidsuppfattning är lite sisådär men det är ett tag kvar tills tjugondag Knut 'tvingar' ut granen. Kanske ville de bara hjälpa matte med att skynda på våren lite. I så fall uppskattas det även om det är sådär lagom roligt att sopa barr efter några rusher där de två vildarna jagat varandra och genat under granen. 

Människodefinition: julprydnad
Kattdefinition: leksak

För att vara vilda galningar till katter så har de annars skött det här med julprydnader på ett fint sätt. ETT riktigt offer har vi haft men med tanke på rapporter från andra hem med katter så måste det ses som ett positivt resultat.