måndag 31 december 2012

Farfar

På väg hem från starten av jubileumsåret (Åtvidaberg 600 år) slog det mig att jag för fem år sedan firade nyår med min farfar. Efter ett jobbigt år var det skönt att kunna vända mig till honom och äta en mysig nyårsmiddag. Han var då nyligen fyllda 95 år men hade under året varit ett fint stöd för mig. Jag är så glad över att jag fick lära känna honom och att jag kunde vara ett stöd för honom under hans sista år. Lever vidare gör han i hjärtat på sina pöjka med familjer. 

Under de sista tio åren av hans liv ökade hans intresse för att pyssla med växter och han hade den där lilla extra touchen som gjorde att hans växter trivdes och blommade. Under en sommar fick mina balkongväxter vara på sommarlov hos honom och de har aldrig varit så fina som då. Kanske är det en del av det arvet jag vill förvalta i mina försök att ta hand om min trädgård. Vi får se hur det går farfar!

Vänskap

Tänk vad skönt det är med vänner. Människor som både funnits där länge och som kommer att finnas framöver. I teknikens tidevarv får man inte glömma de där viktiga och riktiga kramarna. De där gesterna som stärker självkänslan. Häromdagen fick jag en present som ligger helt i andan hur vi alla borde försöka leva. En gåva som får vara med mig vid årets fikapauser och påminna om ett viktigt förhållningssätt.

Snön ger möjligheter ... hoppas jag

Ett gammalt år ska läggas till handlingarna och ett nytt ska ta vid. Snart ska den där trean i åldern bytas ut mot en fyra. Hjälp! Nä, vad gör väl det. Jag tror på att man ska ta var dag för vad den har att erbjuda. Livet blir vad du väljer att göra det till. Ibland (ganska ofta) blir det kanske inte riktigt som man först hade tänkt sig. Det innebär besvikelser men också oanade möjligheter i det lilla. Livet är inte bara glädje hur som helst. För att uppskatta det goda måste det vägas mot jobbigare tider. 

Just nu kan det på ytan verka som om växtligheten har lite jobbigare tider ... men nere under ytan, under all snö och frusen jord ligger lökar och rötter och gosar sig och bara väntar på att få komma fram och spritta av vår och sommarglädje. Är det inte precis så med våra liv. Vi måste ta igen oss lite för att hitta kraft att få spritta till och verkligen kunna komma till vår rätt.

Jag börjar därför denna nyårsafton med att ta igen mig en del under dagen så jag orkar med att vara uppe till tolvslaget ... Tror jag ska drömma mig bort till sommaren och till riktiga tantblommor - pelargoner. 2013 ska bli året då jag och pelargonerna blommar ikapp.