Farfar

På väg hem från starten av jubileumsåret (Åtvidaberg 600 år) slog det mig att jag för fem år sedan firade nyår med min farfar. Efter ett jobbigt år var det skönt att kunna vända mig till honom och äta en mysig nyårsmiddag. Han var då nyligen fyllda 95 år men hade under året varit ett fint stöd för mig. Jag är så glad över att jag fick lära känna honom och att jag kunde vara ett stöd för honom under hans sista år. Lever vidare gör han i hjärtat på sina pöjka med familjer. 

Under de sista tio åren av hans liv ökade hans intresse för att pyssla med växter och han hade den där lilla extra touchen som gjorde att hans växter trivdes och blommade. Under en sommar fick mina balkongväxter vara på sommarlov hos honom och de har aldrig varit så fina som då. Kanske är det en del av det arvet jag vill förvalta i mina försök att ta hand om min trädgård. Vi får se hur det går farfar!