December, december

Nu när vi äntligen tagit oss igenom mörka, mörka november är julens och ljusets december här.

I skolans värld innebär december att man gör ett slags bokslut, samlar ihop, bedömer och sätter betyg - en process som kräver energi och eftertanke. Det jag lider av mest av på mitt jobb är bristen på tid till reflektion och utvärdering. Jag ska hela tiden planera för att komma vidare och den sammanhållna och ostörda tid jag behöver för att kunna fokusera saknas helt. Det blir en liten stund här och en liten stund där. Om jag har tur. I vår verksamhet händer det alltid så många "runtomkringsaker" som tar tid, energi och uppmärksamhet från det som är vårt huvudsakliga uppdrag att det ibland är ett under att lektioner ens kan genomföras med ett genomtänkt innehåll. När december är här blir det då ett digert arbete när det är dags att samla krafterna för att göra en helhetsbedömning av terminens insatser. Det blir inte direkt bättre av att mörkret slukat energi i samma takt som vattnet rinner ur en öppen kran.

Nu är betygen satta och det är bara en del kloka ord kvar att skriva till klasserna så jag kan känna att jag är någorlunda i fas och det är en härlig känsla. (Tänker absolut inte på kaoset på skrivbordet, alla uppgifter jag borde vara igång med att planera, all spännande och utvecklande fortbildning jag skulle vilja ägna mig åt, alla kloka utbildningsbloggar jag vill läsa, spännande dataprogram och hemsidor jag skulle vilja utforska och tänker framför allt inte på de kartonger jag fortfarande inte hunnit plocka upp sedan flytten i juni - jag har bara desperat rotat runt där i jakt på den där boken jag vet finns någonstans ...) För min egen hälsas skull måste jag prioritera och sluta ha dåligt samvete för allt jag tycker jag borde hinna med under min arbetsvecka. Jag hinner det jag hinner helt enkelt. Inte helt lätt men jag försöker i alla fall.

Efter flera års stressande har jag tydligt märkt att min förmåga att hålla många bollar i luften har försämrats kraftigt. Jag känner själv hur jag blir snurrig och irriterad när det blir för mycket så då är det bara att lyssna på kroppen. Jag trivs med mitt jobb och planerar att vara kvar länge än så då är det bara att backa och att hitta strategier för att orka. Fantastiska kollegor i stort och smått är en nödvändighet för att det ska fungera alls. Humor, ödmjukhet och självdistans är andra bra hjälpmedel.

Decembers ljus och julprydnader kommer som balsam på själen. Glittrande stjärnor och julgardiner tillsammans med tomtar från förr får mig att le och att tänka på tider som flytt och hjälper mig också att prioritera rätt. Att titta på gammelmoster Sagas små "Staffan-och-fålarna-fem-figurer" fyller mig med ömhet och tacksamhet att vara en del av historien. I lådan jag fick i arv bifogades en liten lapp med figurernas historia - trots ett ganska lågt pris fick de införskaffas en i taget då kassan var skral.

Moster Sagas figurer - ett kärt arv

I väntan på den riktiga granen har jag plockat fram min fina, lilla konstgjorda gran. Tårarna trillade nerför mina kinder när jag monterade upp den. Senast jag satte upp den var för två år sedan - hos min farfar. Då hade han bara en knapp vecka kvar att leva.

Farfar och jag på granjakt i Knybblan. Jag var rejält påpälsad med vinröd overall och gosig öronlappsmössa. Minns att vi fick parkera lååångt bort och pulsa genom snön.

Under planeringen av julens firande tänker jag mycket på jular som passerat genom livet. Jag hade lyckan att få fira nästan alla min barndoms jular tillsammans med både mormor, morfar, farmor och farfar. Vilken lyx! Jag har bara positiva minnen. Dofter, smaker känslor av spänning och förväntan. Det enda negativa skulle i så fall vara all denna väntan på julklappsutdelningen! Tur att vi försågs med julstrumpor redan på morgonen. Det hände att jag höll mig vaken ända tills mamma och pappa gick och lade sig framåt småtimmarna och redan då tog mig en liten tjuvtitt i vad årets strumpa hade att erbjuda. Trots fyllda fyrtio ser jag fortfarande fram emot den där strumpan!

Bjussar på några bilder från julen jag firade som 16-åring, 1989.

Härligt julpiffig i jeansskjorta, förmodad trikåkjol och käck julscarf. Pia i famnen och Lady på golvet.

Mamma fick en kokbok

Morfar visar upp årets kofta och farmor var allmänt julglad

Pappa fick en rakapparat - verkar som det var en lyckad present

Nu vänder det snart och mörkret får ge sig till förmån för ljuset. Kanske får vi så småningom lite lagom med snö också som ett vackert florsockertäcke.

Jag tar mitt positiva sinne till hjälp och blickar fram mot 2014. Ett år som ska fyllas med spännande händelser, glädje, sorg, ilska, nyfikenhet och allt det där som ingår i LIVET!

Doftminnen - en länk till människor och svunna tider

En av mina allra bästa vänner bloggar om parfymdofter och om uppbyggnaden av parfymens olika delar. Det är som poesi att läsa om alla essenser och doftkombinationer. Hon har verkligen näsa för det. Lägg därtill en skrivande talang så har du en njutbar blogg som tilltalar många sinnen. Läs den här.

I det senaste inlägget berör hon ämnet doftminnen och det sätter fart på en del tankar hos mig. Att känna dofter får mig att resa i tiden.

Dofter av luktsudd drar mig tillbaka till lågstadietiden. Vi samlade, bytte och luktade. Suddade gjorde vi inte så mycket. Nybryggt kaffe minner om somrar på landet eller barndomens tillställningar hos mor- och farföräldrar. Själv drack jag då saft i extra stora glas men det var mysiga tider när alla var glada och hade tid med varandra. Numera dricker jag själv kaffe och nu associerar jag doften med en stunds vila och trevlig samvaro samtidigt som jag tänker på människor jag inte längre kan dela kaffetåren med. Doften av pappkartong i frysen leder mig till de nalleglassar brorsan och jag fick av mormor. Vaniljglasspinnar överdragna med tunn choklad. Genom dofterna lever människor kvar hos mig. Doftminnen är oerhört starka och drar igång en tankeverksamhet som hos mig startar i positiva minnen men även gör mig lite ledsen ibland.

Doften av nybakta bullar är oslagbar. Brorsan brukade raka i sig en hel plåt med nygräddade snäckor när vi båda bodde hemma. Han hade också den egenheten att gilla frysta bullar. Måste undersöka om så fortfarande är fallet. En puttrande god gryta eller doften av ett riktigt gott vin är inte heller att leka med. Alla är de associerade med härliga smakupplevelser.

När sommaren närmar sig drar min längtan igång efter att sticka näsan i en blommande pion. Vilken doft att längta efter. En känsla jag återkommer till - igen och igen.

Nu går vi raskt mot tider där julens dofter tar över - apelsiner, nejlikor, pepparkakor och glögg. Farmors cederpepparkakor och goda bröd kommer jag aldrig att få till på samma sätt så dessa dofter finns bara lagrade i minnet. Tröstar mig med köpekakor och kryddbröd i stället.

Även dofter av mindre angenäma slag kan av mig associeras med trevliga upplevelser. Tunnelbanedoften förknippar jag så starkt med trevliga reseupplevelser att jag inte har så svårt att bortse från det obestridliga faktum att den är riktigt obehaglig. Hemsk rent av! Blöt hund och katt lär inte vara en doft som särdeles många människor uppskattar. Själv tycker jag att den är något som på ett positivt sätt förknippas med alla de yrväder vi haft under årens lopp och därför inte är något jag tänker på som obehagligt. Ett sista exempel får vara ost. Jag älskar ostar av alla de slag men är samtidigt den första att medge att det finns ostar vars doft nog egentligen ska betecknas som stank. Underligt att något som prövar ens doftsinne så starkt kan vara en sådan njutning för smaksinnet.

Hur som helst är dofter något som påverkar oss i olika riktningar - doftsinnet är ett sinne att vårda för att skapa länkar och nät i tillvaron.

Kaffetår vid Farfarsstugan i Övralid

Passerat puckeln ...

... på rockadernas tid. Den här gången i alla fall.

Köket börjar hitta sin ordning och garaget har blivit så fint. Tippen har fått sitt. Efter alla lass vi har kört ut dit skulle man kunna tro att det var lite glest på slängarfronten men icke. Vi kunde utan problem fylla en släpa till. Glömde en stackars solstol vars tyg blivit så sprött av att helt brutalt få spendera sommar efter sommar i sol och regn att en liten nätt 40+ visst råkade spräcka en söm vid en obetänksam planerad nersittning för att en stund att få njuta sensommarsolens värme. (Nu kan du andas ;-)) Ritsch, ratsch utan filibom. Det blir fler lass ... Det blir det alltid när man bor i hus.

Rockadernas tid

Det bästa jag vet är att titta på "bygg om" och "gör om"-relaterade program på tv. Det är så inspirerande (ibland konfunderande dock) att se hur byggare och inredare tar sig an olika projekt. Däremot är jag själv väldigt dålig på att visualisera möblering och att tänka ut stora projekt. Jag behöver några väldigt konkreta trådar att dra i innan jag får en bild av vad jag vill. Detta gör att jag ofta rent fysiskt måste flytta omkring på saker för att se hur det ska bli på plats. Det är tröttsamt. Och tungt.

Så länge jag kan minnas har jag ägnat mig åt att möblera om. När jag bodde hemma var det mitt eget rum det flyttades om i. Gärna sent på kvällen när jag borde sova. "Måste du göra det här nu" eller liknande kommentarer fick jag höra från hårt prövade föräldrar. Jag borde vara proffs vid det här laget men är så långt ifrån det man kan tänka sig. Tur min sambo har lite blick i alla fall.

Boende i hus innebär oändliga möjligheter till omflyttningar och allt eftersom det har renoverats har nya gluggar till ommöblering öppnats. Eftersom hemmet i princip blev fullt redan när vi flyttade in betyder dessa förändringar att en hel del rockader ägt rum. Var och en av dessa har försatt oss i stort kaos innan hygglig ordning åter bringats.

Nu är återigen "de stora rockadernas tid" här.  Garaget ska få efterlängtad ordning (råkade först skriva med två o ...) och i köket ska vi ändra en del förvaring och få upp hyllor. För att få plats med det där måste ditten flyttas och datten målas och dritten inhandlas ... Det ena hänger ihop med det andra.

Katterna måste inspektera varje nyinköp, varje kartong och delmoment under processens gång. Märkligt sociala rackare de där. Efter hårt arbete unnar de sig dock välbehövlig vila. Husse och matte följer deras exempel och tar allt igen sig lite också. Det finns gränser för hur många drag som kan göras under en dag!

Saga sussar sött i såväl sol som skugga

Stress i kubik

Skolårets början brukar alltid innebära en viss stress och en viss röra. Det hör till jobbet och är i princip oundvikligt i skolans värld. I år är det extremt på många sätt. Det är så många olika saker som ska ordnas. Jag tycker om att ha hygglig koll på saker. Detaljkontroll behöver jag inte ägna mig åt men hyfsad kontroll över grunderna är en förutsättning för att jag ska må bra. Stressen jag far mest illa av är när det blir för många saker på en gång som jag inte kan eller ska reda ut själv men som jag ändå får ta konsekvenserna av.

När jag känner så är det extra viktigt att skapa oaser av lugn och att försöka skilja arbete och fritid åt så mycket som möjligt. Då är det skönt med trädgårdsarbete, slappa med katterna eller att se en film eller en bra serie. När jag kommer hem är en kopp kaffe och dubbla avsnitt av Hem till gården - en perfekt övergång och ett bra sätt för mig att varva ner.

Jag tycker det är otroligt viktigt att vi alla är rädda om varandra och om oss själva. Hårt jobb och stress då och då är absolut inget farligt men vi behöver alla tid för återhämtning och reflektion. Jag är dålig på att prioritera och på att säga nej men jag arbetar på det. Det gäller att ta vara på den tillvaro vi har och att behålla perspektivet på vad som är viktigt. 

Trivseln med kollegor och elever gör att jag ändå mår bra i mitt arbete och att jag har roligt. Lugnet hemma skapar viss balans och hjälper mig också att njuta av det här som är livet. Hoppas du som läser det här också jobbar på att prioritera, att säga nej ibland och framför allt så hoppas jag att du tar vara på din tillvaro och gör det bästa av den.

Ros

Singha är en mycket bestämd katt - hon kan både slappa och säga nej

Stockros

Lunch från trädgårdens skafferi

Härlig är den känslan att kunna skörda precis just det man behöver för att fixa lunch.

Solen är framme, efter lunchen hägrar bad och det är ännu några dagars ledighet kvar.

Njuter av nuet!

Sommar i en skål

Vilken lyx att kunna gå ut i det daggvåta gräset (det har regnat en del men daggvått låter mer somrigt ... ) och plocka sig en skål med sommar. Hallon, smultron och några jordgubbar. Det blir precis den start som jag vill ha på en dag. Merparten har redan ätits upp men några av dem får hamna i en liten burk i frysen för att tjäna som minnen när mörkret ligger kompakt under vintermånadernas frukostar. Att öppna en burk och låta doftsinnet få leda mig mot allt vad sommarkänslor innebär kan vara precis den hjälp på traven som en mulen, seg morgon kan behöva.

Jag njuter även av att fylla på med blombuketter lite varstans i huset. Ett visst mått av frosseri måste vara helt ok att ägna sig åt. Trädgården lever sitt eget liv och jag gör bara vissa punktinsatser för att styra den nu under sommaren när den är som mest kraftfull.

Sommartid - trädgårdstid

Det växer så det knakar ute i trädgården. Nu har jag äntligen tid att gå och dona och fixa här och där. Hittills har det hört till såväl morgon- som kvällsrutiner att ta ett varv runt och dofta och spana.

Jag har inga märkvärdigheter i min trädgård utan uppskattar de små sakerna. Aklejorna har tre ställen där de får härja fritt och de gör de med besked.

Förra årets rosinköp har vaknat från sin (i mina ögon) döda tillvaro och jag ser fram emot att njuta av de röda rosorna så småningom. Den har fått en gul granne också. Samma längtan där. Vår gullregn lever nog sitt eget liv men just nu hänger de solgula, väldoftande klasarna som prydnader mot det gröna.

Mina irisar sträcker ståtligt på sig och är fantastiskt tjusiga där de står. En trojka som sticker ut till både form och färg.

Pionerna börjar titta fram och när jag kan äntligen sticka näsan i ett rosa virrvarr. Sann lycka i en liten pion. Alla borde få göra det!

Lavendel är en annan favorit och jag har många olika, både i kruka och på friland - gamla och unga. En liten buske tackade för sig efter vintern men när det gäller resten är växtkraften god. Det får nog bli några nya "lavendelgranater" i år med.

Vardagslyx är att kunna plocka lite sallad och färska kryddor till lunch och middag. Jag ser att både smultron och jordgubbar så sakteliga är på gång. Nyttigt att längta. Det smakar på något sätt så mycket bättre då.

Jädrar i en låda vad gubbsen kan rocka loss

Live är alltid en speciell upplevelse. Har man att göra med proffs så är det oftast en positiv sådan oavsett om det gäller teater, idrott eller musik.

För några veckor sedan hade jag förmånen att tillsammans med ett gäng andra få uppleva hårdrocksgruppen KISS live. Jag vet inte riktigt vilka förväntningar jag hade men från första tonen var jag helt med. Det var välregisserat men ändå lyste spelglädjen igenom. Vilka underhållare. De har turnerat och spelat i hela mitt liv och fortfarande håller de på. Imponerande. Underhåller och levererar gör de också.

De enda som inte verkade förstå det var de personer som var satta att recensera föreställningarna. Den ena på Friends arena och den andra på Sweden Rock Det är inte ofta jag klankar på andra men om jag gör det så har jag goda skäl. Jag ser ingen poäng i att bestämma mig innan för att vara elak och utgå från det. De recensenter (från våra två stora kvällstidningar) vilka av någon outgrundlig anledning fick uppdragen tycker jag mest synd om. De fick inte uppleva känslan av pur glädje. Känslan att det inte räckte att njuta, inte räckte att klappa med, utan känslan att det enda rätta var att njuta, klappa och hoppa på en gång. Känslan av att få en riktigt bra liveshow levererad tillsammans med en fantastisk publik.

Jag ser redan fram emot nästa konsert  i sommar. Då ska vi se om Iron Maiden också kan leverera så att en schlagertjej kan gå därifrån lycklig!

Violer till mor

Under min gymnasietid och några år efteråt var jag en av fem medlemmar i en exklusiv liten sammanslutning. Bertil Bo-klubben. Vi samlades hemma hos någon av oss, lyssnade en smula på Bertil Boo och hans vänner och åt en tre-rätters middag. Vi var två herrar och tre damer och i sann jämställdhetsanda turades vi om att ansvara för att våra smaklökar blev mer än nöjda. Jag minns flambering och egengjord bearnaise ... Det blev ett antal träffar och vi kämpade på för att ses i den här konstellationen under flera år. Nu är den lagd i träda sedan många år men det är fortfarande ett kärt minne för min del. 

Det började med en Ginzakatalog och en stor gemensam beställning därifrån. Jag minns att jag bl a köpte ett kassettband med kramgoa låtar av Björn Skifs. Välspelat! Hur vi halkade in på Bertil Boo minns jag inte riktigt men vi beställde även ett par skivor av honom. Den sjungande bonden från Åsa-Nisses filmer. Det började som en rolig grej och jag minns hur vi hånades av våra kompisar. Detta drev oss på något sätt mot att ha våra mysiga träffar med god mat, lite musik och mycket skratt. Hits som Det var på Capri vi mötte varandra, Hälsa dem därhemma och Gamle Svarten föregicks av genombrottet med inläggets namn - Violer till mor. 

Min sambo uttrycker vissa dubier om min musiksmak både nu och då och den här historien ger nog ytterligare anledningar för honom att le lite åt mig. Vi lärde oss i alla fall en del om Bertil och även om det inte är musik jag lyssnar till dagligdags så hade han en fin röst och jag har förstått att han var väldigt populär under sin tid som aktiv.

Violer har förföljt mig genom livet. Jag har alltid gillat violtabletter och nu bor jag på Violvägen. Man hittar violer lite här och där i vår trädgård och violer har fått namnge den här anspråkslösa bloggen. Lilla mamsen heter också Viola och på hennes sida är det lite av ett släktnamn. Därför passar det extra bra att skriva om detta på mors dag. Extra kram till dig mamma <3.

Rabarbertider

Årets första rabarberkräm har tillretts :-) Hopp finnes att den lilla plantan ska ge en del skörd. Jag pysslar om den väl och gläds åt de ännu späda stjälkarna.

Luktärtor - till minne av Alice

En trädgård ska tilltala alla sinnen. Det ska finnas färg, form, smaker och dofter. Jag vill blanda nytta och ätbart med ögonfröjd. Jag klarar mig bra utan vassa taggar men när det gäller rosor och krusbär så lider jag gärna lite ... Jag längtar efter att sticka ner näsan i en rosa, väldoftande pion och bara dofta på sommaren. Känslan att gå en tur och titta och dofta under sommarkvällarna är obetalbar. Att se den lilla, lilla blomman kravla sig fram och sträcka sina kronblad mot solen är en lyx som jag alltid har uppskattat. 

Under mina uppväxtår i Motala hade jag grannar som gärna delade med sig av både frukt och annan växtlighet. Speciellt mycket tyckte jag om att få plocka luktärtor hos Alice. Hon uppmanade mig alltid att förse mig så mycket som möjligt och det gjorde jag med stor glädje och tacksamhet. När jag flyttat hemifrån och var på besök var hon alltid noga med att påminna mig att jag skulle plocka mig en bukett innan jag gav mig av igen. Med åren blev det lättare och lättare för mig att kravla över det lite lätt rostiga staket som skilde våra tomter åt. Nu finns inte längre Alice där men minnet av hennes passion för luktärtor bär jag med mig. Jag gör mitt bästa för att vårda det arvet och i år provar jag en ny liten installation. I sann Ernst-anda har jag tagit tillvara de senaste tre årens granstammar och bundit samman dem. Planen är att sätta dit ytterligare några snören för att låta plantorna breda ut sig. Återkommer med rapport framöver om hur det utvecklar sig. 

De senaste tre årens granar får agera stöttor

Luktärtor på tillväxt

Lite grönare i rabatterna

Trädgårdens växtlighet börjar göra lite väsen av sig. Huvuddelen av det torra och vissna i trädgårdens rabatter är nu borta. Det tar en god stund att gå igenom de olika rabatterna även om det inte är några märkvärdigheter i vår trädgård. Men tid, det har jag. Nu får jag ta nya grepp och hyfsa till det lite mer. Varje sten ska vändas på så att det inte har hittat in någon liten snigel av det stygga slaget.

Under det bruna tittar små men ack så kraftfulla plantor upp. De har legat i startgroparna där nere under snön bra länge nu. Lite som när ett löparlopp ska sättas igång, lite som vid friidrotts-VM i Göteborg för ett antal år sedan (var visst 18 år sedan ...). Då, när såväl deltagare som åskådare fick lära sig vad omstart innebär. Det är som denna eviga väntan på snösmältningen har varit olidlig. Jag har fortfarande lite svårt att ta in att det är barmark. Ja, jag vet att det kan verka lite trögt men så är det.

Lönen njuter jag av i varje strå som tittar upp. Gräslöken ser frisk ut, de galna aklejorna kommer med full styrka och det verkar som om förra årets planta med jättevallmo har överlevt. Myntan kan man alltid lita på (jag håller den i herrans tukt och förmaning men älskar doften och smaken), vitlöken börjar titta upp och rabarbern verkar återigen vara pigg på att leverera sina mjälla stjälkar.

Vädret framöver verkar bli lite sisådär men det är bara att klä på sig så att man kan få en stunds äkta trädgårdsarbete varje dag. Handskar är tvättade, nyinköpta och nyfådda så nu ska jag klara mig hela säsongen. Likt en slagsmålssugen hockeyspelare (ja, det är visst hockey på tv:n) slängs dock ofta handskarna åt sidan så tvålkonsumtionen kommer att skjuta i höjden nu och fram till första frosten ... Tur jag varit i Ullared :-)

Trädgårdslycka!

Äntligen kan hela dagar spenderas ute i trädgården. Det är fortfarande blött i gräset och lite lera här och där. Hjortarna har klampat runt och lämnat sina märken och på sina ställen ser det för eländigt ut. Det är svårt att tänka sig att den här gråbruna massan med spretande och vissna kvistar kommer att bli grönare och grönare i takt med att värmen kommer. Nu ser jag små plantor och blommor titta fram och det finns hopp.

Mycket, mycket arbete ligger framför mig men det fyller mig med stor lycka.

Magin i en kopp te

A brew. A cuppa. A cup of tea.

När man känner sig hängig, trött, vill mysa lite, starta dagen lite lugnt och fint eller bara ta en paus. En kopp te passar i alla situationer. I min gamla Amnestygrupp var det te som gällde. Under alla år jag var med så hade vi bara en enda kaffedrickare. I pysselgänget är det te och i bokcirkelgänget är det också te som förgyller våra kvällar.


Alla borde ha riktigt fina tekoppar. Baljstora! Det är också viktigt att har många olika tesorter att välja på. Det finns något för varje smakriktning och tips på nya smaker tas gärna emot. Ett hekto te är en fin present. Det garanterar många sköna kvällar och en stunds värmande ro.

Förra året var vi på Ozzy and friends i Malmö. Det var en lätt surrealistisk upplevelse för en gammal schlagerräv som jag men en mycket positiv sådan. Ozzy själv är en uppenbarelse och en karaktär. Märklig man. Mellan några nummer smög det in en scenarbetare på scenen med vad som såg ut som en kopp med  rykande hett te på scen. Är man britt så är man. Te är rock'n roll.

Söker man på musik om te hittar man Have a Cuppa Tea med the Kinks. En låt med glimten i ögat. Ett försök till tolkning av texten hittar man i det här blogginlägget.


Annars har vi tedrickarnas tedrickare i den här serien där lösningen i varje situation är a brew.

Sol, sol, sol ... idag är det Kung Bores tårar som trillar

Det är nog så att den värme jag uppskattar allra mest är vårvärmen som råder i detta nu. När jag sitter i lä vid husknuten och bara njuter av stunden. Tjocktröjan kan hänga kvar på stolen medan jag lapar i mig solens strålar. Snön på trädäcket smälter till vatten i rask takt och ljudet när det rinner iväg är intensivt.

Talgoxen höll en fantastisk konsert förut, en duett med en annan liten gynnare. Vilken pipa en sådan där liten rackare har! En liten ekorre klättrade förut nerför en stam och iväg bland stenar och små spetar till buskar. Den såg ut att vara vid god vigör. Katterna balanserade på altanräcket och sträckte ut sig i solgasset. Lilla Singha smög på några kajor men för säkerhets skull jamade hon lite också så att hon inte skulle riskera att fånga någon ... Vi minns alltför väl historien med skatan från förra året. Den som släpades in genom kattluckan och som bara spelade död. Reprisen på den slipper jag gärna.

Vad gäller skator så tycker jag att de är väldigt vackra att se på med sin vita och blåsvartskimrande  fjäderdräkt. Det flög precis förbi en med vingarna sådär tjusigt utsträckta. De är underhållande att kika på när de styr med bobyggande och när de snackar med varandra. Däremot vill vi inte väldigt gärna ha deras boplats precis i närheten. Det blir ett sånt himla liv och deras bon kan vara enorma. Jag ser att de samlar pinnar så det är någon av grannarna som har blivit årets värd. När det finns så många träd i dungen och kring elljusspåret. Varför väljer man som skata att bygga där man både kommer att bli störd och med stor sannolikhet bortjagad? Det kan ju inte komma som någon nyhet för dem precis.

Grått, grått, grått - inte utan att man känner för lite gråt

När det gäller inredning är grått en riktig favorit. Jag uppskattar grått i alla nyanser och det är inte svårt att se hemma hos oss. Färgen funkar bra mot vitt, rött och svart liksom mot lila. Den inger ett lugn och är neutral utan att för den skull vara så ... vit ...

När det gäller väder är det precis tvärtom! Inte ett uns energi går att hämta i gråa skyar och icke-väder. Energin som laddades under påskens soliga dagar förbrukas nu i snabb takt. Det känns som om den rinner som sand ur en tratt. Jag får hoppas att den lagras som i ett timglas så att den vänder tillbaka och kan nyttjas i samband med sol och grönska.

Mina små odlingar fortsätter växa till sig och jag vattnar och pysslar om dem. Det är riktigt kul att se hur det tar sig.  Idag förbarmade jag mig även över en del krukväxter. En stackars kaktus hade försnillat större delen av den jord den en gång stod i. Med risk för små, små stickor i fingrarna såg jag till att den lille kraken fick jord i hela krukan så nu är i alla fall förutsättningarna något bättre.

Det är fortfarande väldigt vitt ute i trädgården men under soliga dagar smälter en hel del så framåt midsommar har vi nog barmark ...

Grå dysterhet måste bekämpas på bästa sätt och då är det brasa och filt som gäller. Jag kan ibland bli irriterad över att jag alltför ofta ganska snabbt försöker göra det bästa av en jobbig situation. Lite mer "tycka-synd-om" skulle jag allt kunna ägna mig åt. Fast det är skönt att inte fastna i ett ständigt ältade av elände eller trista grubblerier.

Så nu tänker jag njuta av att känna värmen av brasan samtidigt som jag skådar flammornas skådespel. Där snackar vi allt annat än grått!

Welcome to the jungle

En alldeles vanlig torsdag kan bjuda på snårigheter av olika slag.

Först var vi på banken. Det är alltid trevligt även om vi alltid går därifrån med saker att grunna på. Det är så många olika beslut att ta kring sparande, amorteringar, räntor och så det allra svåraste - pensionen. Det är verkligen en djungel med alla olika delar och hur man kan fördela och förvalta sina stackars ören. Tur vi har en bra bankman.

Djungel nummer två är en plats med många djur av allehanda slag. Jag brukar kalla den "Safariparken" och det är sträckan Åtvid - Bestorp. Det är mest hjortar men idag såg jag även två tranor som stod och åt ute på ett fält. När jag kör och det är ljust ute är det bara mysigt och ett härligt skådespel. Jag stannade flera gånger bara för att njuta av vyerna.  På vägen hem träffade jag på veckans andra grävling. Det var en ullig rackare och tack vare att vi båda var snabba (jag med min reaktionsförmåga och den på foten) kunde den fortsätta sina nattliga äventyr.

Lite suddiga men ändå ett tjusigt inslag ute på fältet

Onda rapporter om snö ... reagera som en vildvittra

Efter att ha njutit av veckans fina väder och nu i eftermiddags ha ägnat tid åt att tampas med den gigantiska snöhögen på altanen, väljer jag nu att ignorera rapporterna om snöfall. Jag säger som Astrid Lindgrens vildvittror "Syns inte - finns inte".  Jag tänker inte titta ut! Så det så. Inte imorgon heller om jag kan undvika det.

Dödens rosa påse

Glömde en liten detalj i mitt tidigare inlägg. En på minuskontot med den här solen.

När snön smälter och det finns vägar ner mot gräs och underjordiska gångar lyckas katterna hitta sina byten. De flesta levereras prydligt hem hit. Gärna på någon matta och i varierande skick. Vårens första hade en huvuddel som skulle ha kunnat platsa i vilket avsnitt av CSI eller Bones som helst. Inte kul. Resten av den stackars musen var dock i hyggligt skick - dock död.

För att piffa upp tillvaron lite får de sluta sina dagar i rosa små påsar. Påsar som under sommarhalvåret förbrukas i rask takt ...

Jag tror jag hejar på solen i alla fall!

Dödens rosa påse

Sol och framtidshopp

Många arbetsdagar är så intensiva att jag inte ens noterar vädret utanför fönstret. Under senhöst och vinter är det oftast mörkt både när jag tar mig till och från jobbet. Inte underligt att jag då känner mig fullkomligt dränerad på allt vad energi heter. Därför gläds jag lite extra när nya tider ligger framför mig. Framför oss alla.

På pluskontot finns saker som att jag:

• vaknar av mig själv på morgnarna och är inte helt förbi av trötthet
• kan se var jag går på isen fram till brevlådan när jag hämtar morgontidningen
• ser fina vyer på min väg till arbetet
• njuter av solen i nyllet när jag tar mig mellan de olika husen på skolgården
• knatar hemåt i sol  
• tänker att snart, snart kan eftermiddagskaffetåren avnjutas ute i trädgården

Det enda på minuskontot med sol och ljusare tider är att eleverna ibland blir bländade och att vi då måste fälla ner persiennerna. Vi brukar skämta om dessa vampyrdrag.

Den här tiden är lite som fredag eftermiddag. Då när man har hela helgen framför sig. Nu ligger hela våren, sommaren och hösten framför oss. Tid att vara ute, tid att njuta av väder och växtlighet. Tid att ladda energi. Snön ligger som ett tjockt täcke över hela trädgården men med solens allt mer värmande strålar finns det hopp om snar förändring!

Vampyrer och sol

Misstänker själv starkt att jag har vissa drag av vampyr i mig. Hur kan man annars förklara att jag, totalt undernärd på solsken, sitter inne med nerdragen mörkläggningsgardin och ser en halvdan vampyrrulle med Lincoln när påskvädret utanför är alldeles strålande. 

SKÄMMES OCH SKÄRPES!

Brukets stolthet

Eftersom jag arbetar och sedan några år också bor i Åtvidaberg så går det inte att undvika fotbollen ens om jag skulle vilja. ÅFF är en stor sak här nere. Så länge det går bra är det på gott men vid motgångar kan det bli lite väl gnälligt på sina håll.

I och med att skolan ligger granne med Kopparvallen och jag under några år varit arbetslagskollega med före coachen så har lagets framgång legat mig varmt om hjärtat. Jag har på lite håll följt hur de kämpat sig uppåt i seriesystemet och det var som nyblivna Åtvidsbor vi knatade ner till Gamla torget och sent på kvällen tog emot laget när de kom tillbaka efter att ha besegrat Vasalund med 0-1 på bortaplan. Firandet kom från hjärtat.

Även om jag endast varit på ett fåtal matcher så håller jag koll på hur det går och när det är hemmamatch brukar jag knata runt i trädgården och lyssna efter åskådarnas reaktioner. Det är inte så svårt att avgöra om det är en het chans, baklängesmål eller mål till rätt lag. Ganska charmigt tycker jag.

Förra året gjordes en riktigt kul peppvideo inför starten. Åtvids år. Den blev väldigt uppskattad men kunde tyvärr inte användas i samband med matcher - fel spelbolag hade lagt beslag på melodin. Det hindrade den dock inte från att spridas hej vilt i fotbollsvärlden - just nu har den ca 340 000 visningar på YouTube. Den tål att tittas på igen.

I år satsas det helt nytt och jag gillar resultatet. Återigen en produktion med glimten i ögat av Pellen Productions. Uppföljaren heter naturligtvis Åtvids år II. En lite rockigare version med många fyndiga detaljer. Sponsorer, kompisar till grabbarna i produktionsbolaget och blivande ÅFF-fans har alla bjudit till för att lyfta vårt lag. Nu ska bara grabbarna göra sitt på planen också!

Forza bruket! Eller som Plogo säger Forscha bruket!

Världens sötaste påskkärringar och mystiska paket

Sol, påskledigt från skolan och sol. Känns onekligen som lite tid att komma ikapp med tillvaron och mig själv. Jag som är ineffektiviteten personifierad behöver lite extra tid till det mesta och det är skönt att kunna ta sig den tiden.

Hemkommen från jobbet möttes jag av ett litet mysterium - på trappen står det en påse med ett våffeljärn och en kartong med en matberedare. Mycket skumt då jag inte alls kan påminna mig att jag skulle ha beställt något dylikt. Förmodligen skulle dessa till någon annan och hamnade fel. Hur eller hur så är det i nuläget lite oklart till vem. Hoppas det löser sig av sig självt så att det inte uppstår någon osämja mellan leverantör och mottagare. Jag har slängt ut en blänkare på Åtvids facebook-loppis och rådfrågat tre av världens sötaste påskkärringar - mer kan jag inte göra just nu.

Jag tycker det är mysigt både med busungar vid Halloween och vid påsk. Speciellt om de har ansträngt sig lite extra. Den lilla trojka jag fick besök av idag var bedårande och de hade gjort riktigt fina påskkort. I nuläget utgör detta kort husets samlade påskutsmyckning ... Får blir skärpning imorgon. Då ska de små kycklingarna fram!

Snö och vikande krafter.

Någon gång i höstas försökte jag intala mig själv att den här vintern nog inte skulle bli sådär snöig som 2009 och 2010 ... Nu kring vårdagjämningen konstaterar jag att jag hade fel. Det är som att ha en djup pool av snö över hela trädgården. I eftermiddags vadade jag ut till småfåglarna för att fylla på mat till dem. Vi skottar och skottar och förundras över hur produktiv den där naturens snömaskin är. Min längtan efter våren är stor men jag kan fortfarande inte låta bli att tycka att det är otroligt vackert när snön gnistrar i solen. En elev sa till mig idag att den rikliga snön nu var ett tecken på att det skulle bli en fin sommar. Jag väljer i nuläget att lita på honom.

När man känner sig orkeslös och ynklig är det skönt att via biorytmens kurvor få reda på att det är helt i sin ordning. Det är lite som att få en diagnos. Känner mig rent av lite upplivad av det och tydligen ska det bli bättre redan till helgen.

Vårsådd

Snön yr vilt i virvlar men som den sanna optimist jag är långt därinne så har jag förhoppningar om grönare tider. De små frön som fått gosa till sig i såjorden börjar nu titta upp och glädja min själ. Det återstår att se om jag kan hålla liv i dem men just nu fyller de redan en del av sitt syfte. En liten chiliplanta ska snart få bo i en lite större kruka och jag hoppas den ska fortsätta trivas.

Sol, laddade batterier och att vara vuxen

Den gångna helgen har varit skön och avkopplande på flera sätt. Solen har visat sig från den sida jag önskar så här års och sällskapet har varit på topp. Mentalt hade jag kanske behövt gå in lite mer i mig själv men jag har ändå sett till att få några stunder för mig själv. Vi tio tjejer som hängde i Västervik i helgen känner varandra sedan så lång tid tillbaka att vi inte behöver förställa oss utan kan vara oss själva. Det är en av fördelarna med att vara vuxen. Dessutom får man äta efterrätten först, lägga sig halv elva en lördag och man får ta en lång förmiddagspromenad när andra vill bada. Att vara omringad av människor som vill varandra väl är gott för själ och självförtroende.

Det absolut bästa med att bo på hotell är frukosten. Här kändes det personligt, ombonat och lite finurligt. Blåbärsshot var originellt och små croissanter blir jag lycklig av. Ge mig sedan grape, gott bröd och pålägg att äta till egenkomponerad müsli så förblir jag idel leende när jag greppar min fina tekopp. 

Svältfödd på sol ville jag inte tillbaka in för lite förmiddagsspaande. En rejäl promenad i solen ute på Gränsö lockade mer. Belöningen kom i form av värmande sol och vyer vackra för själen. En vallhund tränades i att samla fåren och en handfull fasaner struttade omkring bland träden. Inte något jag ser till vardags precis. Här är det hjortar och småfåglar för hela slanten.

Mina mentala batterier har fått en hygglig laddningsgrad så jag känner mig redo för ännu en veckas jobb.

Ibland biter varken segdragen vinter eller bananen på humöret

Idag tillbringade jag säkert 30 minuter ute i solen och då närmade jag mig det som skulle kunna kallas för trädgårdsarbete. Yes!

Det var helt tomt på ved inomhus jag fick bära in ett par famnar så att jag kan fortsätta mysa på kvällarna. Jag och jag förresten, katterna tycker också att det är mysigt medan sambon nästan alltid tycker att det är för varmt. Helst eftersom våra omtänksamma små missar gärna tar alla tillfällen i akt att agera filt åt honom. Vi har lite dålig pli på de små busarna så har de lagt sig i någon typ av blockerande ställning så sitter vi oftast kvar. Han tiger och lider in i det längsta (en mjukis) men ibland får jag förbarma mig och ta en tur ut till köket. Våra katter är aldrig svårflörtade när det gäller att äta torrfoder, så om någon närmar sig köket passar de oftast på att rusa dig för att vara på säkra sidan.

Fåglarna fick även påfyllning ute i äppelträdet, något som raskt skulle löna sig i form av tre fina gula fåglar av modell mindre vilka glatt smaskade i sig av diverse frön.

Så till trädgårdsarbetet - jag inspekterade de stackars slokande snödropparna samt plockade fram en del krukor och lite fler planteringskärl från boden. Under kvällen åkte sedan ytterligare några fröer ner i såjord. Jag ska göra mitt bästa för att förvalta de fröer min omtänksamma granne så frikostigt delade med sig av.

När himlen är strålande blå och solen värmer hoppar livet automatiskt upp några snäpp på positivitetsskalan. Då kan inte ens en flinande banan rå på mitt humör.



En av mina favoriter från årets festival

Mörker och ljus i en salig blandning

När jag sätter mig här och knattrar ner några rader är det alldeles mörkt ute. Det finns även en hel del jobbiga och tuffa saker att ta tag i - mestadels när det gäller mitt jobb. Arbetet på en så dynamisk arbetsplats som en skola är bjuder sällan på någon som helst slentrian. En anings obruten arbetsro är ofta för mycket att önska. När tålamodet och koncentrationen fått sina törnar under ett antal år behövs det inte så mycket för att bringa mig ur balans. Det mesta tar extra lång tid och arbetsuppgifter som kräver verklig tankemöda och många olika kontakter är många, ofta alltför många. Ändå kan jag fortfarande känna att jag är nöjd med mitt yrkesval. 

Det jag skulle önska är lite mer förståelse från beslutsfattare om hur vår och våra elevers verklighet ser ut. En vanlig arbetsdag innehåller otroligt många olika beslut, aktiviteter och samtal utöver det som har med min huvudsakliga syssla att göra. Livet och alla möten ger mig erfarenhet och hjälper mig att tackla olika situationer men ständigt ställs jag inför att hantera nya situationer. Jag måste ständigt visa en fingertoppskänsla beroende på person och situation.Det tar på krafterna. Genom åren har jag bl a kunna stöta och blöta detta med olika lärarstudenter och det är mycket genom att jag pratar om vad jag gör och förklarar varför som jag blir medveten om komplexiteten i läraryrket.

Så till ljuset. Det är ju trots allt ljust och ibland rent av soligt under dagarna. Det inger hopp. Känslan av att det kanske kommer en vår så småningom börjar infinna sig. Med detta kommer också en gnutta mer energi. Medges ska att den har sina dalar men jag klagar inte. Inte så högt i alla fall. Trädgårdsarbete är perfekt terapi för min del så jag hoppas plusgradernas armé tar sig samman och går till attack. Några frön har petats ner i jorden och här och var tittar det upp ett yrvaket litet skott. Små skott av lycka.

Katterna längtar också ut men just nu verkar de nöjda med att ligga inne och slöa. Precis som jag gillar de filtar och trötta matte fick i morse sällskap av lillkatten när det vankades liten sovmorgon. Då känns inte livet så himla dumt alls utan de mentala batterierna laddas allt en hel del. 

Avslutar med lite äkta vårmusik !

Längtan i en blick

Katterna längtar också. Det finns ingen som kan se lika ynklig ut som Saga när det är dåligt väder ute.  Singha gnäller högt och ljudligt på oss men just nu gäller det mest att få klättra upp överallt - upp på hyllor, garderober, kylskåp och gärna upp genom taket. Det är en konsekvens av att det är tråkigt att vara inne. För ute kan de ju inte vara när det är vinter eller dåligt väder, trots att luckan är öppen och de får göra som de vill. 

Ur våra katters synvinkel är det dåligt väder när det regnar, blåser, snöar eller är kallt. Vore jag katt skulle jag nog också sitta på fönsterbrädan och titta anklagande på min husse eller matte. Det hela speglar även min syn på tillvaron också just nu. Även om jag vet att det skulle göra mig gott med en promenad så inspirerar inte vädret precis. I alla fall inte idag. Jag tror jag ska ta mig ett snack med någon av katterna - jag kanske kan komma undan med att skylla vädret lite på dem ...

Pyssel och papp...

Även om jag gärna samlar på mig saker och har väldigt svårt med att slänga någonting alls så jobbar jag på det. Saker, lappar, biljetter är alla påminnelser om att jag är en del av livet och de hjälper mig att ta tillvara på det. Det är viktigt att leva i nuet och att njuta av livet när man är mitt i det, men utan blickar bakåt i min egen historia och blickar mot framtida projekt blir just nuet en sådan liten del. 

I vårt hem försöker jag (får jag) hålla mig till ett rum och då är det gästtoan som gäller. Där kan jag ha diverse pyngel, väldoftande tvålar och lavendelbuketter. Det senaste tillskottet är en flexibel anslagstavla där vackra bilder kan samlas, samsas, inspirera och hjälpa mig både att minnas och se framåt. Just nu minns jag resor, renovering, Frankrike, vacker konst och katter. Min älskade sambo är mitt i mitt liv där tillsammans med mig så det är klart att han ska ha en central plats.

Apropå minnen och pyssel så rekommenderar jag den här länken till Galenskaparnas pysselverkstad. Julpyssel men det funkar väl nu när det är så mycket snö :-)

Härligt med själsfränder

Efter att just ha njutit av en kopp grönt mangote kändes det som mitt i prick att läsa Saras tankar om te.  Hela mitt liv har vi varit en tedrickande familj (utom lillebror då ...) och utbudet nuförtiden är fantastiskt. Det finns något te som passar för varje smak och varje sinnestillstånd. Efter att länge ha varit i påsträsket är det nu nästan uteslutande lösteer som gäller. Teer från Kusmi är både snygga att förvara och goda att dricka. Efter julens träffar och presenter är det nu välfyllt i skåpet igen.

De senaste åren har jag lärt mig att uppskatta en daglig kopp kaffe men inte är det som te inte!

Ljuset återvänder

Tänka sig. Idag blev det en ganska lång arbetsdag men jag skådade ljuset! Det var dag och ljust när jag iförd termobrallor och full vintermundering traskade till jobbet och dag och ljust när jag många timmar senare återvände hemåt. Det piggar allt upp.

Att jag sedan hade en riktigt mysig kväll i goda pysselvänners lag blev en bra bonus. I brasans sken gjorde det inget att kvällen blev mörk och att minusgraderna blev fler och fler. 

Vintern håller krampaktigt sitt grepp men ljuset - det är på god väg!

Vinter för mig

För att vara en icke skidåkande människa så tycker jag rätt bra om vintern. Även om det inte är odlarläge så bjuder naturen själv på en hel del vackra former. Mitt i ekarnas område kan jag njuta av dessa magnifika trädkronor. Snön på vajande vippor eller mot röda bär blir konstverk och gnistrandet i luften blir som ett stillsamt fyrverkeri! Stora snökristaller bildar mönster och dekorationer vi bara har att njuta av.

Konsten att fylla år - på mitt sätt

Om alla helger kunde vara som den här så skulle jag gott tänka mig att fylla fyrtio några gånger till.

Bio med likasinnade entusiaster. Mat och umgänge med människor jag tycker om. Mycket lugn och ro och egentid och så fortsatt fika och umgänge med människor som betyder mycket för mig. 

Just nu känner jag mig på bra humör och funderar bara över hur jag ska kunna behålla den där känslan av lugn och glädje. Att ha gjort ett val att ha en lugn, bra helg och att ha lyckats med det fyller mig med tillförsikt. Det är möjligt att ta kontroll på ett bra sätt. (Visserligen underlättar det om sambon då tar kökstjänsten ...)

Det är nog lite som med trädgården. Bara det finns en grundstruktur att stötta sig mot så kan det finnas olika delar. Några med mer ordning, några med lite mer bångstyrigt innehåll och några rent nyttiga delar. Det gäller bara att hitta ett sätt att ta sig an de där delarna i olika delar och uppskatta dem för det de är.

I år ska jag lägga mer fokus på mig själv och mitt välmående och där ingår att människor och katter kring mig också ska må bra. Jag har förhoppningar om att även trädgården kommer att dra nytta av detta eftersom trädgårdsarbete är bland det bästa som finns för att pigga upp mig. Mina Garden Girl-brallor kommer att slitas på även i år!

Med smultron från Askeby

Njuter av solen

Min nya fina skyddsängel

På gränsen till ... Vadå?

Inte är det på gränsen till nervsammanbrott i alla fall!

Det där med år är egentligen inte mycket jag tänker på dagligdags. Efter gymnasietiden så har det nog mycket sällan betytt så mycket med år men det är klart att det här med fyrtio kanske borde vara lite speciellt. Det blir nog vad jag gör det till. Jag är tacksam för det jag har och för de människor  och katter som finns i min närhet. Jag är så lyckligt lottad på många sätt.

En kick i rätt riktning är helt klart min födelsedagspresent. En crosstrainer! Klockren. Den är riktigt fin, smidig och redan invigd. Den får bo i vardagsrummet tills vi har fått in lite rutiner. En fin investering i ett fortsatt bra liv.

Att ta tillvara på varje dag och göra någonting bra av den ur mitt perspektiv utifrån mina förutsättningar är en plan. Jag behöver nog påminna mig själv då och då bara. Förhoppningsvis påverkar de val jag gör även människor i min närhet på ett positivt sätt .

Ge hjärnan en chans

"Är det någon som vill ha en hjärna? Så gott som oanvänd" Repliken är hämtad från en av sketcherna Galenskaparna gjorde i sin show "Cyklar". Hela föreställningen och just den där repliken har fastnat i mitt minne och av någon konstig anledning använder jag den ofta. Konstig för att det känns som om min hjärna är allt annat än oanvänd just nu. Den går på högvarv hela tiden fast ändå på lite av ett sidospår och utan att vara intrimmad på fokus och struktur. Lovar dock att jag jobbar på det - jobbar på att ta en sak i taget.

Efter tips från uppmärksamma kollegor tittade jag idag på Vetenskapens värld och det första programmet av tre om just hjärnan. Det var intressant, roligt och lite irriterande. Jag blev stärkt i min strävan att försöka fokusera på en sak i taget. Just det där som är så svårt i mitt jobb där många kräver min hjälp och uppmärksamhet samtidigt och där jag själv låter mig distraheras allt för ofta.

Imorgon är en ny dag med nya möjligheter att utföra stordåd :-) Må det bli en dag av fokus!

Wienernougat - en länk i livet

Juletid har alltid varit chokladaskarnas tid. När jag var yngre var det kungligheter som prydde askarna och skänkte lite extra glans åt chokladen. Från min tidiga tonårstid minns jag särskilt en ask där locket var silvrigt och pryddes av en bild av en världskarta modell äldre. Otroligt vackert.

Gräddnougat var nog en favorit men med tiden har jag kommit att uppskatta mörkare choklad och jag är nu allätare - mycket praktiskt för då behöver jag inte stressa med att äta marsipan och olika likörer. 

Som jag minns det var besök hos farmor och farfar förknippade med Wienernougat, Romerska bågar eller en ask Noblesse. För några dagar sedan smaskades det på den här julens sista chokladask och då var det just Wienernougat vi kalasade på sambon och jag. Kände ett styng av saknad men mindes min lilla farmor med glädje.

Även farfars blomma är en länk till tider som varit

Kattfredag

Jag undrar ofta hur våra katters dagar ser ut nu på vintern och vi inte är hemma. Undrar om de verkligen sover hela tiden. 

Våra katter är otroligt sociala och ska vara med så fort vi gör någonting. Om det så är matlagning, snöskottning, snickrande eller hängning av tvätt så är de på plats och kollar in vad som ske. Gärna trampar de mitt bland skruvar och städredskap. Rensar vi ogräs så leker de gärna bland grönskan. Även våra tålmodiga grannar vittnar om sällskap vid pyssel i landen. Att leka med ogräs är tydligen populärt. Katterna gillar helt enkelt att vara med där det händer. 

Eftersom  vi saknar varje uns av energi  fredagen kommer  är det inte så underligt att även katterna intar någon typ av fredagskoma när vi gör det. De får sina ryck och springer runt och jagar varandra som tokar men så vips kan det vara intensiv sömn på programmet. Jag upphör inte att fascineras av dem.

Emmerdale

När det gäller en del saker är min sambo och jag väldigt olika. När det gäller inställningen till Emmerdale - Hem till gården blir det extra tydligt. Serien har funnits med hela mitt liv och då menar jag verkligen hela eftersom den började sändas i England på hösten året innan jag föddes. Sambon säger att jag nog är närmare 80 än 40 med tanke på min passion för serien. När jag blir överlycklig över mina traderafynd så skrattar han bara och fattar absolut ingenting. Den där inställningen möter man lite varstans med som tur är finns det andra som delar mitt intresse. Skönt med människor som förstår.

Från gran till vandrande pinne

När granen börjar anta såna här former är budskapet rätt tydligt. Väntar vi längre med att befria den från tillvaron i vardagsrummet kommer vi att ha vandrande pinnar överallt ...

Nollad och utmattad

Att jag överhuvud taget skulle nå ner till det där efterlängtade nollstrecket är helt otroligt. I tre dagar har jag klurat, tänkt, knattrat och scrollat. Helt slut är bara  förnamnet och ändå känner jag mig alldeles för pigg för att gå och lägga mig direkt. Det blir till att försöka varva ner lite först. Inte helt fel att göra det eftersom det fanns behov lite här och där att städa i ordning bland alla papper och filtar jag strött omkring mig hela helgen. Dessutom uppskattar  ju sambon att få några frukostmackor med sig när han åker till jobbet.

Servicen idag har varit kanon. Min käre sambo har servat med kaffe, choklad, matlagning, sladdar och rätt mycket kattvakt. Toppen. 

Imorgon startar jobbet igen. Morgondagen skulle få ägnas åt just omdömesskrivande men den behövs för min del till förberedelse och lite rensande band papper som dräller på fel ställen så kompensera mig för den här intensiva tiden får jag göra någon annan dag

Jag tror jag lyckades hålla fanan högt in i det sista. Om det är något som är konstigt är det tack och lov inte några svårigheter att rätta till det. Eleverna  är bra på att säga till om de inte fattar. 

Det är nu det mer handfasta arbetet startar - arbetet med att leda in och guida alla på en väg som leder dem mot målen där framme. En arbetsam väg men också en rolig och spännande väg. 

Allt utvärderande, bedömande och dokumenterande gör mitt arbete tungt och tidsödande. Tid och energi jag skulle vilja lägga på planering av spännande och roliga projekt måste läggas på formalia. Ibland undrar jag hur jag orkar. Ibland gör jag det inte - orkar alltså ...

Tur att de där eleverna finns så att mitt och alla mina kollegors jobb också blir världens bästa jobb! 

Vårterminen - here I come!

Melodikrysset - en musikalisk frågelek

Så länge jag kan minnas har det lösts Melodikryss varje lördag. I början var det nog bara ett och annat svar jag kunde bidra med men med stigande ålder har jag nu nått så långt att det är jag som får hjälpa mamsen. Det hör till lördagstraditionerna att krysset ska lösas innan dagen och helgen kan ta fart ordentligt. När de sista tonerna klingat ut efter snabbgenomgången ljuder en telefonsignal antingen i Åtvid eller i Motala. Då måste vi stämma av så att allt är klart på båda håll.

Krysset har genom åren lösts via mobil, via dåliga radiomottagare, ute i trädgården, i bilar, på bussar men allra oftast i samband med sena frukostar eller andra förmiddagsbestyr. Ständigt får man hyssja på någon som stör just när ledtråden läses upp ... Här hemma får jag då och då tampas med lillkatten om vem som ska ha pennan ... Det är också populärt att lägga sig ovanpå tidningen. Ibland glömmer jag bort mig alldeles och fastnar med något helt annat eller rör till det så det är tur att det finns snabbgenomgångar. I en föränderlig tid är det skönt med något som består. Hoppas Eldeman håller på länge, länge. Han har en kul blandning mellan gammalt och nytt - mellan stenkakor och vad nu det senaste i digital väg kan heta. Det är inte alltid musik jag lyssnar på dagligdags men det är lite fint att få en fläkt av musik som flytt eller att få höra en märklig finsk version av ABBA. Det ger perspektiv på tillvaron.

Singha under 2011 - kunde ha varit idag ...