Full fart från start

Rivstart är månne det enda sättet att dra igång en ny termin. Hur man än försöker förbereda sig så går det inte fullt ut. I skolans värld händer alltid oförutsedda saker. Oftast är det inga dramatiska händelser men de är alltid många. På väg att ordna något dyker det först upp ett nytt ärende följt av ännu ett och sedan rullar det på. Det är då inte säkert att det där första uppdraget blir kvar i minnet utan man får ta en ny tur och då med en lapp i högsta hugg. 

Tid för eftertanke och reflektion är helt klart en bristvara. Schemat kan se ut som om det finns några luckor men alla som arbetar i skolan vet att det bara är en pappersprodukt. När en dag har varit riktigt intensiv sjunker man ofta ner vid skrivbordet med tom blick och tankeverksamheten går ner på sparlåga. Särskilt påtagligt blir detta i början av ett nytt läsår och med en ny klass. Nu är det många nya rutiner som ska sättas och det tar kraft. Både av ungdomar och av vuxna.

Många vittnar i vuxen ålder om att högstadietiden var en tuff tid i livet. Själv tänker jag inte tillbaka min egen tid på det sättet även om det naturligtvis inte var problemfritt. Kanske har jag lagt de jobbiga upplevelserna bakom mig. Att växa upp är skratt och tårar medan man balanserar mellan barndom och ungdom. Om man får göra det i ett sammanhang där man känner sig uppskattad och trygg är det ändå hanterbart. Jag vet i alla fall att jag tyckte mycket om mina klasskamrater och att jag omgavs av trygga vuxna. Min egen familj och släkt, kamraters föräldrar och mina lärare har alla sin del i min tonårstid. 

Jag hoppas att min och alla mina kollegors närvaro i alla dessa ungdomars liv också kan bidra till någon slags trygghet och självkänsla för dem. Detta är nog den huvudsakliga anledningen till att jag valde lärarbanan. Alla bär vi vårt bagage genom livet. En del är tungt och annat lyfter oss. Framåt kommer vi oftast på egen hand men det är fint att kunna hjälpas åt och att känna att man inte behöver vara ensam.