Två versioner av en lördag

Lördag - den korta versionen:

• Sol
• Fenomenmagasinet
• Våfflor
• Kyrkogårdar
• Internationell matmarknad
• 50-årsfest

För att vara jag så är det en riktigt innehållsrik lördag redan i kortversionen. Nu tror jag inte att folk i gemen lever sitt liv i punktform. Jag gör det definitivt inte och det var full fart på tankarna hela dagen.

Lördag – den något längre versionen

Redan en dag med sol gör att dagen får en lite bättre start. Frukosten smakar bättre, kläderna behöver inte vara lika tjocka och man ser lite coolare ut när man kör bil iförd solglasögon ;-) När hösten närmar sig med bokstavliga stormsteg blir varje solig dag lite mera värd.

I Gamla Linköping har man återskapat en väldigt inbjudande miljö. Hela stadsdelen är en del av min uppväxt. Jag har många gånger strosat omkring längs gator och gränder. Både i trängsel under marknadsdagar och i min ensamhet då gårdar och gator legat öde. Bara att vara i miljön är en välgärning för själen.  Känslan av att tiden har stått still bidrar till lugnet.  Det i kombination med de olika hantverk som bedrivs i de olika byggnaderna. Den gemensamma nämnaren är produktion i liten skala av saker som tar lite tid. Det är en bra plats att ladda sina mentala batterier på och en bra plats att hinna ikapp sig själv och sina tankar. Lördagens besök var inget undantag.

Vi startade med några timmar på Fenomenmagasinet. Både jag och de två tvååringarna med tillhörande ömma mödrar hade stort utbyte av besöket. Alla kan få ut något på sin egen nivå. En liten filur kan dra och trycka och en stor filur kan lära sig hur en diskmaskin fungerar eller höra skillnad på ett friskt hjärta och ett hjärta med blåsljud eller andra problem. Fiskar och koraller i fantastiska färger kan trollbinda såväl liten som stor i långa stunder.  Alla tekniska uppfinningar inger respekt och väcker både nyfikenhet och intresse. All den teknik som underlättar vår vardag har börjat någonstans. Speciellt imponerad blev jag av det uppstoppade vargparet. Otroligt välgjort! Jag hade inte blivit förvånad alls om något av de ståtliga djuren hade tagit ett språng ut ur montern.

Någon som gärna hade tagit sig ut ur sitt terrarium var den nyfikne dabbagamen Atlas. En liten karaktär med tuff uppsyn. Med blicken intensivt fästad vid oss besökare såg han ut att ha helt andra planer än att bo kvar därinne.

Atlas

Något coolare var då panterkameleonten Pascal. Han spanade också men hans tankar tycktes mig aningen mer svårtolkade.

Pascal

Alldeles utanför Fenomenmagasinet kan man se en kolonilott med tillhörande liten stuga. Vilken koncentration av odlarglädje som ryms i alla koloniområden runt om i Sverige. Odlarglädje när den är som bäst. Här är min största fascination en kaprifol som vid den här tiden på året ser ut som en armé av helgalna morgonfrisyrer. Underbart!

Utflykter är aldrig riktigt kompletta om inte fika utgör en väsentlig del. Skogsturer utan samlarlycka är ok bara man får en kopp kaffe eller varm choklad. Aldrig smakar väl en korvmacka bättre än när man är på utflykt. Knappt har man kommit iväg förrän man funderar på den där bullen man stoppat ner i ryggsäcken. ”Nu skulle det väl smaka gott med lite fika”, är en fras man helt enkelt inte säger nej till. I Gamla Linköping är det fika med klass som gäller. Både vad gäller miljö och det man får på tallriken. I lördags blev det en för mig ny bekantskap i form av Våffelstugan. Sagolik innergård med en liten syrenberså, äppelträd och ett spaljerat päronträd. Våfflan överträffade mina förväntningar. En rejäl och frasig skapelse med grädde och hjortronsylt. Hur nyttig den var tror jag vi talar tyst om men oj, så god. Rekommenderas å det varmaste för den som tänker sig ha vägarna förbi. Det trevliga bemötandet fick vi som en bonus.

Placeringen av Cloettas butik är inte så dum faktiskt. Den miljön representerar en lite senare tid med sina snabbköpskassor så den kan allt vara lite i ena kanten. Många är det gånger man har stått i kö i den gamla Chokladboden i andra hörnet. Ibland var det riktigt trångt och lite stressigt då man skulle haspla ur sig vad man ville ha samtidigt som man spanade vad som fanns. Att handla över disk är lite exotiskt och det känns allt lite speciellt. Det finns en anledning till att jag gärna köper makens smörgåspålägg i charken på Ica här i Åtvid. Jag börjar misstänka att det har med åldern att göra för jag kommer på mig själv i både den ena och den andra affären att börja småsnacka med expediterna. Kanske är det en reaktion på att jag gillar det där mötet mellan människor. Rätt ofta ber jag om ursäkt för att jag står och stirrar ner i kortläsaren när jag ska betala. Det känns väldigt oartigt men det gäller tydligen att hänga med sin tid.

Efter att sötsugstarmen hade fått sitt blev det så dags för lite mer allvar. Smyckning av de dödas viloplatser stod på programmet. Trädgården tillät mig att ta med lite blomster för att göra fint och tankarna och de minnen jag har fick bli fokus för en stund. Den man bär i sitt hjärta finns kvar för alltid. Jag brukar tänka så som en tröst. Det är skönt att få stanna upp och låta sorgen ta plats en stund. Respekt för det som varit ger livet idag en mening. För att klara av att leva livet i nuet behöver i alla fall jag den grunden att stå på. Det är där jag finner en del av min trygghet och en del av min självkänsla. Även efter deras död kan de ge mig styrka och tröst.  Det är fortfarande så otroligt tomt utan min farfar. Tänk om jag kunde svänga förbi på Bockhornsvägen och ta en fika och prata lite. Snart har det gått fem år. Fem långa år.

Jag saknar alla jag mist men kyrkogårdens olika rum bjuder på ro. Det är platser som inbjuder till eftertanke. Oftast är man alldeles ensam och kan ta sig en tyst pratstund om de senaste uppdateringarna i livet. Tankarna kan resa runt och finna sin plats på rätt ställe. En kall dag med trängsel som kring Allhelgona är det ganska svårt att hitta just den stämning jag menar men en fin sommardag som i lördags är det väldigt rofyllt och ur sorgsenheten går det att utvinna både styrka och glädje.

Linköpings centrala delar var som förvandlade med den Internationella matmarknaden som höjdpunkt. Att förflyttas från land till land via både syn- och doftintryck är en intensiv upplevelse. Korvar, paellor och konfekt lockade stora skaror av människor. Currywursten tog mig rakt till en biergarten i München. Dränkta i chilisås och currykrydda mättade de en hungrig och lätt förvirrad turists mage tillsammans med en rejäl sejdel radler.  Alla brittiska marknadsstånd kastade mig mellan pubar i London, landsbygdsrestauranger på Irland och rundresor i Skottland. De olika franskspråkiga vagnarna retade både doft- och smaksinne. Från Provence med sina tvålar, via ostdiskar i Pau och Paris kastades jag runt i ett franskt flipperspel där minnesfragment från olika resor poppade upp. 

Mitt sikte var inställt på att få njuta av en frasig croissant och för fyra femmor nådde jag mitt mål i höjd med Åhléns. Att resa är till stor del en kulinarisk upplevelse så det är ett häftigt koncept med denna resande marknad. Om inte du kan komma ut i världen så kommer världen till dig. 

Att resa gör vi även genom att möta olika språk. Det är en nyckel till att komma närmare en kultur och ofta ett sätt att få personer att öppna sig. Kvällens 50-åring är gift med en fransyska och eftersom hennes föräldrar var på plats för att delta i firandet blev franska ett av kvällens språk. Då jag själv undervisar nybörjarfranska känner jag hur min egen nivå på språket ständigt naggas i kanten. Jag har alldeles för få tillfällen när mitt språk utmanas men kvällen skulle komma att bjuda på en rejäl dos. 

Bubblor för en 50-åring

Det är otroligt häftigt och utmanande att hamna i en konversation med någon vars kunskaper i ens eget språk eller i engelska är i princip obefintliga. För mig var det nyttigt men också svårt och frustrerande. När samtalsämnen rör sig kring bolån, friköpta tomter, svensk/fransk historia, pensioner, krig, julmarknader, sociala koder, valutor och samhällsutveckling känner jag verkligen att jag har en del brister. Men med två välvilligt inställda samtalsparter löser man det mesta. Det är så språk och kommunikation ska fungera när det är som bäst. Strategier med att förklara runt orden, påbörja meningar och något enstaka ord som faktiskt fick slås upp i en telefon. Häftigt med möten utan prestige.

Det här var några av alla de tankar som for genom mitt huvud under lördagen. Väldigt långt ifrån en uppräknande punktlista. Allt man gör eller i alla fall mycket av det jag gör sätter igång processer i hjärnan och tankarna tar sina egna vägar. Den minsta händelse kan få mig att minnas glada och sorgsna stunder. Med åren samlas en hel del minnen och man gör kopplingar till de mest skilda saker. Inte underligt att man är trött när nattvilan närmar sig.