tisdag 1 november 2016

En hjärtformad krans

Den första november har alltid varit ett speciellt datum för eftersom det är den dag min farfar föddes. 1912 – två år innan första världskriget och samma år som August Strindberg gick ur tiden – började lille Ivar sin bana här på jorden. Av de 99 år han levde fick jag vara en del de sista 38 åren.  Tänk vilken utveckling han fick vara med om under hela 1900-talet. Inte låg han på latsidan själv heller. Träbitar, blyertspennor eller penslar var ofta involverade i olika projekt.

Farfars födelsedag var alltid en dag då annat fick stå åt sidan. Särskilt viktigt blev de under de senare åren. Ibland firade vi stort och ibland lite mindre. Varje år efter hans död har jag begett mig ut till Lilla Aska för att minnas liten extra en stund. Så även denna dag. En hjärtformad krans av trädgårdens mossa fick göra farfar och farmor sällskap.


Om en dryg månad är det fem år sedan jag träffade honom för allra sista gången. Det är som en film jag kan spela upp i mitt huvud. Ett sorgligt men på samma gång ett fint minne. När jag tänker på det är det med stort ödmjukhet inför livet. Vi är så starka samtidigt som livet är det sköraste som finns. Idag tänker jag på det. 





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar