Efter ett evigt förkylningselände har jag tvingat mig själv till vila. Latmasken finns alltid där men nu när jag äntligen hade kommit igång med någorlunda träning igen var jag faktiskt inte så sugen på att slippa undan. Den hattande våren som ständigt hinns ikapp av hösten och vintern har inte precis varit optimal för en snörvlande klenis. Både våren och min träning kan sammanfattas med ett enda ord: omstart! Jag har funderat över det där ordet ett bra tag nu. Förmodligen är det ett chocktillstånd beroende på vad jag associerar det till eller mer precist hur långt tillbaka i tiden det ligger. Med långsamt stigande ålder (från 27 till kanske 27,5 de senaste 15 åren) känns det ändå konstigt hur tydligt minnet är. Jag hade tippat på max tio år men så visar det sig att Friidrotts-VM i Göteborg var 1995! 22 år sedan! Hur gick det till? Detta VM vars löpartävlingar mest präglades av just ordet "omstart". Startapparaturen var tydligen ny och inte riktigt intrimmad så den markerade tjuvstart hela tiden. Det blev rätt pinsamt för arrangörerna och för mig blev det ett minne som överskuggade alla prestationer. Men omstart blev det och till sist kunde loppen genomföras. Min träningsiver (kom nu ihåg att det är min egen lilla nivå på träning jag pratar om - en garvad räv skulle bara flina) i kombination med vädret kan kanske liknas vid tjuvstarter och då har det blivit som det har blivit. Nu är det bara lite snörvel kvar och våren är i full gång ute runt Adelsnäs så nu satsar jag på en riktig start. Morgonens något kylslagna tur belönade mig med både sol och vackra blommor. Jag tröttnar inte på naturens skådespel.
Dimman lättar
Äntligen fick jag se årets kungsängslilja - dock täckt i en skrud av rimfrost.
Väl hemma igen kunde jag lite nöjt konstatera att några av trädgårdens små tulpaner hade klarat sig undan hjortarnas kalas. En liten seger över naturen. Får se hur länge jag får njuta av den eller om det blir omstart där med. Livets små glädjeämnen finns där för den som vill ta del av dem. Godmorgon!
Väderrapporten lovade fint väder så trots lite taggtråd i halsen studsade jag upp släpade jag mig upp för att komma ut på min morgonpromenad. Utrustad med kameran och med mössan stadigt på skallen knatade jag iväg. Eftersom solen ännu inte riktigt letat sig upp belönades jag med en vacker rosaskimrande himmel redan i kanten av vår dunge.
Månen, som i natt var alldeles fyllig och rund, hade nu bäddat in sig bakom molnen. Redo att gå av nattskiftet och ägna sig åt slummer efter att har lämnat över till solen.
Templet är en av de mest avbildade byggnaderna här i Åtvidaberg. Jag tycker att den är en en vacker symbol som ståtar där invid Bysjön. Det är en samlingsplats likväl som ett landmärke och beroende på tidpunkt och årstid blir bilderna olika. Sedan 1800-talets början har det antikinspirerade rundtemplet stått där och man kan bara fantisera om alla möten som skett där och alla människor som har passerat.
Hägern hade nog blivit störd i sin vila vid bron av andra morgonpigga motionärer men både rådjur och hjortar var det full fart på. Några fångade jag på bild. Foton kan dock inte göra upplevelsen rättvisa. De kamoufleras effektivt av naturens färger och det är häftigt att först se en och sedan upptäcka fler och fler som vaksamt stirrar rakt på mig.
Jag älskar det böjande landskapet i parken och det behövs inte mycket för att min fantasi ska dra iväg mina tankar till den engelska landsbygden och valfritt deckaräventyr.
Blomsterprakten är här nu och det är lika fantastiskt varje år att få njuta av den gula matta som breder ut sig. Det här är bara början!
Solen steg med stor beslutsamhet upp även denna dag. Det är en otrolig styrka i att veta att solen omfamnar oss om och om igen. Det är svårare att ta till sig en mulen råkall dag då den lurar insvept bakom mörka, tunga moln men varje dag får vi ny energi och ännu en dag av livskraft. Gemensamt och enskilt får vi göra vårt bästa för att ta tillvara på den. Mörka krafter med misstänksamhet och ondska lurar och gör sig påminda, men hjälpta av solens ljus får vi förhoppningsvis fokus på det positiva och ser varandra som goda medmänniskor.
Måndag morgon är alltid en ny utmaning. Ny vecka att ta tag i med allt vad det gäller. Idag inleds ny schemaperiod på jobbet, det är första arbetsdagen med sommartid och så har jag hakat på en ny träningsutmaning med att göra sqauts, höftböjare och så den där rackarnas plankan - på morgonen. Ska bli spännande att se om jag håller ut - klart är att jag får slipa lite på tekniken. Lika bra att komma igång ordentligt med morgonpromenaderna också. Där får man verkligen lön för mödan för rackarns så vackert det är när man möter ljuset. Det var också det enda jag mötte på vägen runt udden. Om man inte räknar hägern (tror jag), hjorten, koltrasten och den döda paddan.
Mycket kan nog sägas om mig men någon naturlig morgonmänniska har jag aldrig varit. Under uppväxten var jag ständig nattuggla och oftast väldigt trött på morgnarna. Gymnasietiden igenom var det ständigt samma visa hemma. Väckarklockan ringde, jag stängde av. Mamma väckte mig, jag somnade om. Frukost i flygande fläng och alltid en halväten stackars macka som blev kvar. Ett under egentligen att jag lyckades vara i tid.
En del skolminnen bleknar medan vissa ord och händelser blir kvar. Ett ordspråk vi talade om på engelskan var "it's the early bird that catches the worm". Just då tror jag att bilden som framkallades i mitt huvud var anledningen till att uttrycket fastnade. Nu, när jag är något äldre, piggare och mycket visare, kan det hända att jag uppskattar de där tidiga timmarna på ett annat sätt.
Efter gymnasietiden hamnade jag under ett år mitt inne i centrala Paris. En ganska stor skillnad mot en uppväxt i Motala. Den största skillnaden var alla människor, den täta bebyggelsen och all trafik. En storstad sover aldrig helt men människorna som är ute förändras under dagen, kvällen och natten. Det nattliga mörkret lägger ett sammetsskimmer över tillvaron.
Under mina morgonpromenader i den franska huvudstaden upptäckte jag det fascinerande med att en stad vaknar. Gator spolas av, fönster putsas, leveranser ska fram, marknader förbereds, nya menyer ska skrivas upp. Sömndruckna människor ska till sina arbeten, hundar ska rastas och solen och ljuset ger kraft och energi åt ännu en ny dag. En dag då gårdagens sorger har blivit något lättare att uthärda, en dag då förhoppningarna om framtiden finns där. En blank dag med planer men utan något facit på hur den kommer att summeras när mörkret återigen kommer att lägga sig.
Att det skulle krävas en storstad för att jag skulle få upp ögonen för detta. Skyller det på mitt tonårsjag. Ibland tar det ett tag att lyfta blicken. Det är inte så märkvärdigt kanske men ändå något av det mest förunderliga jag vet. Var stad har sina rutiner precis som var familj har sina. Här på Violvägen hör katternas trampande (ibland utan men oftast med klor) till vår morgonritual. Har man tid och tur kan en liten kisse krypa ner tätt intill en timme och bara ligga där och snarka och spinna.
Förutom allt man ser så bjuder en vaknande stad också på dofter. Luften doftar annorlunda. Beroende på årstid så kan det vara alldeles krispigt eller så doftar det solvarmt. Har man tur går man förbi ett bageri och lockas handla en alldeles frasig fralla, baguette eller en croissant. Någon har en kopp kaffe som lockar mina tankar tillbaka till barndomen på landet. Doften av sommar och kaffedoft fyller mig med välbehag och lugn.
Bor man på landet eller mittemellan stad och landsbygd så kan dofterna den här årstiden dock vara något mindre angenäma ...
Även i det lilla samhället vaknar allt till liv igen efter nattens lugn. I morse skulle bilen in till verkstaden och jag gick upp för att köra bort den runt sjutiden. Promenaden hem igen är på halvannan timme och den fick mig att tänka på allt det här. Verkstadspersonalen hade varit igång en halvtimme innan jag kom och deras glada humör smittade av sig på mig. Jag kände en liten lust av att leva storstadsliv och vad är då mer passande än att ta en latte i näven "on-the-go". Sagt och gjort stegade jag in på macken och smuttade sedan förnöjt på min värmande dryck under resten av promenaden. Mötte människor på väg till jobb och konstaterade att företagen längs järnvägen var i full gång med sitt arbete. Informationstavlorna vid stationen vittnade om att tågen var i tid och att alla möjligheter låg öppna för att ta sig till Västervik för en solig dag där. Ett par tog en gemensam morgonpromenad i rask takt och en joggare i dito tempo startade dagen med att sträcka ut. Alla hälsade glatt. I de gamla industrikvarteren kunde jag kika in genom portar som var uppslagna. Verksamheten hade satt fart även där.
Hemmavid är det inte så mycket verksamhet precis. Katterna har hittat varsin vrå och sover så gott. De drömmer säkerligen om hyss och om fåglar. De lyckligt ovetande fåglarna kvittrar ännu så glatt och på lite avstånd hör jag granntuppens galande. Jag tror minsann det är en lycklig rackare. Klart han är - det är ju morgon och en ny dag med nya möjligheter!
