onsdag 24 oktober 2018

Samma himmel här som där

Ibland händer det att man får en bok i sin hand, en sån där bok som tar tag i en från allra första sidan och sen fortsätter att röra om i själ och tanke. Idag fick jag låna ännu en sån bok. Vilken ynnest.

Titeln hittar snabbaste vägen in i märgen på mig och jag har redan börjat gråta två gånger trots att jag bara tagit mig till det allra första uppslaget. Jag är en väldigt känslig människa och just ord har en förmåga att väcka något i mig. De går liksom rakt in och drar igång alla tankar på en gång - ibland direkt till hjärtetrakten utan att processas av hjärnan.

Samma himmel här som där. Smaka på den titeln och försök sedan påstå att den inte får dig att reagera. Omöjligt.

Många, många människor har fattat att den här klotformade platsen vi bor på är samma för oss alla och att vi tillsammans måste ta tillvara på den och varsamt vårda varandra. Alltför många andra människor har tyvärr den vanföreställningen att det går att handskas med planeten och planetens invånare lite hur som helst och att alla tankar på hänsyn och omtanke är överflödiga och onödiga. Att vi delar planeten och har den till låns under våra korta år finns inte i deras bild av världen.

Vi delar samma himmel, samma luft och vatten och bara titeln gör att jag blir så smärtsamt påmind om det.

Tyska Britta Teckentrup har skrivit och illustrerat denna pärla vars engelska originaltitel är Under the same sky - fin den också men den svenska översättningen som Lena Sjöberg står för är ett strå vassare för mig.

……….

Nu, en stund senare har jag läst de korta men rörande texterna och nog fortsätter tårarna att trilla ner för mina kinder. Kloka och eftertänksamma ord berör oss oavsett ålder och ursprung.


lördag 20 oktober 2018

Höstglöd eller snarare höstmörker

Jag är inte den snabbaste när det gäller vare sig aktuella inlägg (frågan är om mitt påbörjade inlägg om min fortsatta road trip från i somras någonsin kommer att publiceras) eller att fota i rätt tid. Ibland lyckas jag men jag är synnerligen ojämn. Höstens löv har nu sprakat så länge att de började ramla av innan jag masade mig ut på en liten fotopromenad. I eftermiddags blev det min morgonrunda runt Adelsnäs. Jag tröttnar aldrig på den turen. Oavsett årstid och hur ofta jag än går den (nu har det inte blivit så ofta tyvärr ...) tröttnar jag inte.

Njutit av färgprakten har jag dock hunnit göra ändå. Härligt när en årstid bjuder oss alla på en miljövänlig form av fyrverkeri. Jag kan inte se mig mätt på färgerna. Under mina promenader till jobbet har jag banat väg i lövhögarna och myst åt det prasslande ljudet av löv som virvlat runt.

Alla årstider har sin charm och när hösten kommer är det dags att ta fram både gosesockar och tjocktröja och krypa upp i soffan bland filtar och kuddar. Om jag kunde skulle jag stanna där till april och ägna mig åt läs- och filmmaraton. Nu kallar jobbet och även en del utflykter framöver så jag får klä mig efter väder och hålla i hatten så inte vinden ställer till något.

Då jag är gräsänka den här helgen känner jag mig inte så munter. Jag behöver verkligen tid att bara vara så det är egentligen inte synd om mig men jag tröstade mig ändå med att avbryta mitt köpstopp för en liten tur till Falerum. Klädhuset piggar alltid upp!  Främst var det nog vägen dit som fick mig på bättre humör. Det må vara en ganska smal väg där man får passa sig för vilt men den är ändå en fröjd för själen.

























tisdag 2 oktober 2018

Femtio nyanser av gröt – nu firar jag guld


En medelålders kvinna med fäbless för klänningar kan spinna loss lite väl mycket ibland. Det finns ju så mycket som är fint – blommor, färger, långt, kort. Från gymnasietidens jeans och tröja med en moder som bönade och bad sin dotter att kanske någon enstaka gång ”klä sig lite kvinnligt”, har jag gått från fredagskjol till att trivas bra i såväl klänning som kjol. Garderoben är välfylld men ändå frestade sommarens reor mig inte bara en utan ett par gånger för mycket. Lägg därtill inköp av nya glasögon och besök hos tandläkare - nödvändiga utgifter men ändå... Då fick jag till sist dra i bromsen. Gränsen var nådd.

Har man gjort bort sig får man göra bot. Det är väl så sen gammalt och vem är jag att slippa undan. Det blev min ingång till grötprojektet. Skämtade lite i augusti om att det nog skulle bli gröt framöver för min del som straff. Men så spann det iväg och började leva sitt eget liv.

Min första tanke var nog havregrynsgröt med en klick sylt eller mos och en skvätt mjölk. För det är väl så man äter gröt. Lätt att konstatera att jag inte var så insatt i denna komplexitet grötätandet utgör.

Under de femtio dagar mina dagar har startat med olika former av gröt har jag också pratat väldigt mycket gröt med många i min närhet.  Glada tillrop i korridoren har varvats med kommentarer och meddelanden på facebook. Många har kommit med sina bidrag om vad just de har i sin gröt. Det är så olika vilka favoriter de har men alla är generösa med idéer. Gröten är ett kärt ämne för många.

Jag har testat olika  gryn och grynblandningar, kokat i kastrull och i mikron. jag har tom lagat gröt i ugnen. Olika sorters ”overnight oats” har fått hänga i min kyl och jag har blandat med yoghurt, kesella, grädde, havremjölk och vanlig mjölk. Toppat har jag gjort med nötter, russin, tranbär, aprikoser, äpplen, päron, plommon, apelsiner, hallon, granatäppelkärnor, röda vinbär, kokos, pumpafrön och solrosfrön. Sylt är ingen bristvara här hemma så diverse varianter har hamnat som smaksättare. En gnutta sötma ska inte underskattas – honung, farinsocker, vaniljsocker piffar upp grynen. Jag har också testat med en klick smör. Både kanel och ingefära har använts som kryddor att dofta över. Glöm för allt i världen inte salt till grynen om du ska laga till dem i kastrull eller mikro. Undvik dock ”Melkersaltning”! Måttlighet är en dygd. Den mest udda varianten var nog att blanda med chokladpulver och att därtill ha citrusmarmelad. Smakade mycket bättre än det låter.

En alldeles ny och synnerligen angenäm bekantskap var bircher müsli. Tack Schweiz (och Christer) för den! Gryn får dra i kylen över natten i något syrligt t ex äppeljuice. Sen blandar man med lite nötter och yoghurt och toppar med lite frukt – torkad eller färsk. Oändligt med variationsmöjligheter. Jag som är synnerligen förtjust i müsli snappade raskt upp möjligheterna med denna grötiga frukostmat.

Gröt i grunden ser sådär aptitligt ut men lite piff gjorde att jag drogs in och att detta kom att bli ett projekt både för gom och för öga. En färgglad start på dagen ska verkligen inte underskattas. Det är dessutom mättande och något man kan klura lite på tills nästa frukost. När jag under en helgresa skulle befinna mig på hotell tänkte jag att det skulle behöva bli ett uppehåll. Icke så på Radison Blu Metropol i Helsingborg. Där stod det gröt på menyn så det var bara att be snällt så ordnades det fram en tallrik toppad med blåbär. Jag såg ingen annan som bad om grynröran så det var bra att jag fick dem att vara på tå lite. Hotellets frukostbuffé erbjöd dessutom stora möjligheter till variation av topping.

Det jag har tyckt bäst om är att skära ner syrlig frukt som äpple och blanda det med torkade bär och lite nötter. Något sött på toppen har också höjt smaken. Inte sylt utan bara en gnutta farinsocker. Vill man lyxa till det extra passar en skvätt grädde alldeles utmärkt.

Som med ganska mycket är det gäller mig har det en tendens att gå till överdrift. Grötbyttan med alla gryner och torkade bär svämmade snart över men nu har jag en arsenal att ösa ur och kan ta det som passar mig för stunden. För fortsätta äta gröt kommer jag att göra även om det inte kommer att synas mer i mitt sociala flöde.

Under dessa veckor har jag kanske inspirerat och roat några, andra har säkert tröttnat och känt som om de skrollat fram i evighetens gröt ;-) Nu får ni inspirera er själva – jag kommer söka vidare efter varianter och arbeta med repriser av favoriter.

Leve grötfrullen!









söndag 1 juli 2018

Road trip - den andra dagen


 Att ge sig ut på en morgonjogg/powerwalk är ett angenämt sätt för att utforska en ny närmiljö. När vädret och omgivningarna är så inbjudande som kring Torkel Jonsgård i Sibbarp är det inte svårt att komma upp ur sängen och dra på sig joggingskorna. Den där konditionen är det ju si och så med men jag kämpar på så sakteliga. Jag tänker fortsätta leva i illusionen att jag flyger fram på lätta steg. Lite motion och vackra vyer får jag på köpet.

Ena stigen hit och andra hagen dit - mer komplicerat än så behöver det inte vara.  Vilken härlig plats att leva på. Jag förstår att ägarna trivs. Åtminstone sommartid. Jag är glad att jag valde den här platsen att åka till och jag återvänder gärna. 






Bland åkrar och skog





På väg tillbaka till mitt B & B

Fåren i hagen gick det ingen nöd på

Väl tillbaka från min runda språkade jag med Mats som fixade med frukosten. Han tipsade om deras träningslada. Den ville jag såklart kolla in. Lite annat än vårt lilla träningsrum i källaren. De brukar ha en del träningsgrupper där men klockan sju en vanlig onsdag var jag alldeles ensam. Jag testade en del grejer men jag var rätt sugen på frukost så det blev inte en så lång stund.



Rosa hantlar


Det fanns en hel lada med träningsgrejer




Frukosten var förnämlig. Prydligt upplagt i kylen och bara att ta för sig. Brödet var alldeles nybakat. Det var ett annat par på plats och damen i sällskapet och jag frukosterade ihop och hade en trivsam stund i morgonsolen. Människor som gillar katter är generellt trevliga ;-) Jag var tom tvungen att "ta omgång" på frullen.

Den mysiga innergården som badade i sol när jag skulle äta frukost



Porslinet <3


Det blev inget GeKå:s igen. Jag tog i stället sikte på Värnamo via lite alternativa vägar. Samma GPS som ständigt tar mig till Ullared (... fast jag inte ens ska dit ...) visade sig vara riktigt bra på att ta mig därifrån också.
Stannade till för att fota landskapet

Passade på att svänga in på Skeppshults fabriksförsäljning. Har många gånger passerat men nu fick butiken besök. Det vara bara jag därinne men jag lyckades vara tydlig med min närvaro i och med att GPS:en i telefonen högt och tydligt talade om att den hade tappat sin GPS-signal. Det väckte munter min hos tjejen som jobbade där. Fick bjuda på den men för säkerhets skull drog jag av volymen. 

Klart jag shoppade lite här med!



När man fortsätter på något alternativa vägar kan det hända att man hamnar i Käringanäs. Inte en plats jag riktigt kan rekommendera men namnet var kul. Det var några hus och de satt faktiskt en liten tant framför ett av dem. Hon tittade synnerligen misstänksamt på mig när jag sakta rullade förbi i min lilla röda fara. Kanske var det hennes näs där jag kom och inkräktade ...

Metropolen ...

Mitt huvudmål med den här resan var att hälsa på min bror och hans familj utanför Värnamo. Onsdag lunch var jag så där. Sillunch (testade en ny variant - mitt nya, modiga jag vet tydligen inga gränser ...) och en hel massa skönt häng med fasters lille älskling. Jag fick även äran att köra åkgräsklippare. Det har jag aldrig haft möjligheten eller ens tanken på att göra så när Martin frågade sa jag instinktivt "JA!".  Jag blev biten direkt och det slutade med att jag klippte hela deras gräsmatta. Lycklig som en kalv på grönbete svängde jag runt, backade, startade om, höjde och sänkte klippmekanismen och duckade för gungor och buskar. Att det kunde vara så kul! Klar hinklistegrej som jag snott lite från sidan från min man. Han skulle bra gärna vilja ha en åkgräsklippare hit till Violvägen. DET kommer inte att ske men jag tar mig gärna en svängom hos brorsan igen.


OMG så kul! Fullt fokus!

Lille Konrad är en solstråle med bus och nyfikenhet i blick. Härligt att få leka lite med honom. Vi grävde i sandlådan och byggde kaktorn. När vi senare såg på fotbollen var han måttligt intresserad och ville hellre se på Babblarna. Faster försökte ha ett snack om att det var en historisk händelse med så stor seger bla bla bla men jag är tveksam om det gick fram helt och hållet ...

Sandlådehäng



Lilleman i sin nya, fina zebrakeps.



Dagen avslutades med en cykeltur till en närliggande sjö. En vacker plats att vara på och en vacker sjö att årets första dopp i. Laddning för själen. 



Jag kom inte många meter på min väg hem till Åtvid innan jag blev tvungen att stanna för att försöka ta in solen som började gå ner bakom träden. En dag som startade med solens uppgång bland de Halländska åkrarna skulle givetvis avlutas med stil. Bilder kan inte göra scenen rättvisa men den finns lagrad i mitt inre.

Solnedgång i Värnamo

En annan plats jag länge velat stanna på är Brahehus. Jag har passerat några gånger när solen går ner över Vättern och det är magi varje gång. Nu stannade jag till och gick över (eller snarast under eftersom det är tunnlar) till ruinen. Wow, bara wow!








Runt ettsnåret på natten var jag hemma igen efter min 40-timmarsresa. Fylld av intryck och känslor som efter en tvåveckorstur. Det enkla är för mig det märkvärdiga. Att ta in hur livet är. Att göra det bästa av det som blir. Att prata med människor - kända och okända.Att låta bli att prata med någon och bara lita till sig själv.  Att svänga till höger i stället för till vänster. Att låta saker ta den tid som krävs. 







onsdag 27 juni 2018

Road trip - en spontanare

När man har semester blir dagarna lite hur som helst ibland. Jag tyckte det var hög tid att besöka brorsan lille guldklimp igen så det ska jag göra - imorgon. För idag hade jag inga planer alls. 

Men så började det dra lite grand i Ullaredstarmen och raskt växte en lös plan fram. Jag kom på att det skulle vara en smart idé att slippa allt vad stress heter nu när det ändå är semester. Alltså bestämde jag mig för att boka någon form av övernattning i närheten av Ullared. När jag tittade runt var det ett ställe som fångade mitt intresse lite extra då jag läste på deras sida att det fanns en katt som kom och välkomnade gästerna. Jag slängde iväg en bokning till Torkel Jönsgårds B & B i Sibbarp. 

Lista skrevs, kläder hängdes fram och bilen packades. Jag tuffade ner genom Sverige och hittade rätt hela vägen trots en ny variant. GPS i kombination med en gnutta sunt förnuft är bra. 

Shoppingen gick synnerligen bra. Det mesta på listan kom med - kanske en, två grejer till. Max ...

Välkomnades fint (dock inte av katten) och fick komma till rätta en stund innan det fick bli en utflykt till Tvååker för att käka mat Det är en liten plats med cirka 2500 invånare en dryg mil ifrån Varberg. Det fanns några ställen att välja på men finns det ett ställe som heter "Korv me mos" så måste man gå dit och ta en korv med mos. Det rekommenderar jag även andra med kurrande magar att göra. Det var lite körigt där för bussen 652 gick förbi, det var full rush i luckan, en man hade glömt sin plånbok - det hade även hans fru gjort så de fick åka hem och hämta den och precis när jag hade ätit upp och skulle gå hörde jag att moset var slut. KA-TA-STROF. 


Vädret var inbjudande och timmen inte sen så jag tuffade på lite med min bil. Tog mig till kanten av Varberg och strosade i strandkanten och på klipporna. Funderade över om en mås skulle attackera mig eller om der var normalläge att låta eländig.  Kom fram till att det var normalläge. Åtminstone slapp jag attack. 

Träslövsläge kallade på mig så jag svängde ner dit. Så skönt att bara sitta i sanden en stund och sprätta med fötterna och njuta av vyn framför mig. Om man har svårt att vara i nuet så rekommenderar jag sand och lätt vågskvalp. En sol så sakta på väg ner är inte heller att förakta.  

Tillbaka på mitt boende välkomnades jag så av katten. Vilken charmig rackare. Vi kunde ha lekt hela kvällen. 

Dags för sängläge och jag plockade fram mina träningskläder som jag hoppas använda imorgon bitti. Då inser jag att resten av mina kläder - de där som jag så ordentligt hängde fram på en galge i morse - inte kom med på resan. Darn! Inte köpte jag några toppar alls heller ... Var så duktig och fokuserade på byxor. Så det får kanske bli ett raskt svep in imorgon med.  Ingick definitivt inte i min plan. Men jag är lösningsfokuserad så jag får offra mig en stund till och kräma ur det sista av den här omgången besök i det stoooora gula huset. 


Fina hästar i hagen 

Nyfikna fegisfår

Känn-dig-som-hemma-vardagsrummet

Måsen som eventuellt skulle anfalla




Det är något med sand

Något suddig bild kan bero på sand på linsen ...

Gosekatten var hemma

Lekfull liten rackare