Höstglöd eller snarare höstmörker

Jag är inte den snabbaste när det gäller vare sig aktuella inlägg (frågan är om mitt påbörjade inlägg om min fortsatta road trip från i somras någonsin kommer att publiceras) eller att fota i rätt tid. Ibland lyckas jag men jag är synnerligen ojämn. Höstens löv har nu sprakat så länge att de började ramla av innan jag masade mig ut på en liten fotopromenad. I eftermiddags blev det min morgonrunda runt Adelsnäs. Jag tröttnar aldrig på den turen. Oavsett årstid och hur ofta jag än går den (nu har det inte blivit så ofta tyvärr ...) tröttnar jag inte.

Njutit av färgprakten har jag dock hunnit göra ändå. Härligt när en årstid bjuder oss alla på en miljövänlig form av fyrverkeri. Jag kan inte se mig mätt på färgerna. Under mina promenader till jobbet har jag banat väg i lövhögarna och myst åt det prasslande ljudet av löv som virvlat runt.

Alla årstider har sin charm och när hösten kommer är det dags att ta fram både gosesockar och tjocktröja och krypa upp i soffan bland filtar och kuddar. Om jag kunde skulle jag stanna där till april och ägna mig åt läs- och filmmaraton. Nu kallar jobbet och även en del utflykter framöver så jag får klä mig efter väder och hålla i hatten så inte vinden ställer till något.

Då jag är gräsänka den här helgen känner jag mig inte så munter. Jag behöver verkligen tid att bara vara så det är egentligen inte synd om mig men jag tröstade mig ändå med att avbryta mitt köpstopp för en liten tur till Falerum. Klädhuset piggar alltid upp!  Främst var det nog vägen dit som fick mig på bättre humör. Det må vara en ganska smal väg där man får passa sig för vilt men den är ändå en fröjd för själen.