Ibland händer det att man får en bok i sin hand, en sån där bok som tar tag
i en från allra första sidan och sen fortsätter att röra om i själ och tanke.
Idag fick jag låna ännu en sån bok. Vilken ynnest.
Titeln hittar snabbaste vägen in i märgen på mig och jag har redan börjat
gråta två gånger trots att jag bara tagit mig till det allra första uppslaget.
Jag är en väldigt känslig människa och just ord har en förmåga att väcka något
i mig. De går liksom rakt in och drar igång alla tankar på en gång - ibland
direkt till hjärtetrakten utan att processas av hjärnan.
Samma himmel här som där. Smaka på den titeln och försök sedan
påstå att den inte får dig att reagera. Omöjligt.
Många, många människor har fattat att den här klotformade platsen vi bor på
är samma för oss alla och att vi tillsammans måste ta tillvara på den och
varsamt vårda varandra. Alltför många andra människor har tyvärr den
vanföreställningen att det går att handskas med planeten och planetens invånare
lite hur som helst och att alla tankar på hänsyn och omtanke är överflödiga och
onödiga. Att vi delar planeten och har den till låns under våra korta år finns
inte i deras bild av världen.
Vi delar samma himmel, samma luft och vatten och bara titeln gör att jag
blir så smärtsamt påmind om det.
Tyska Britta Teckentrup har skrivit och illustrerat denna pärla vars
engelska originaltitel är Under the same sky - fin den också men den
svenska översättningen som Lena Sjöberg står för är ett strå vassare för mig.
……….
Nu, en stund senare har jag läst de korta men rörande texterna och nog
fortsätter tårarna att trilla ner för mina kinder. Kloka och eftertänksamma ord
berör oss oavsett ålder och ursprung.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar