En del skolminnen bleknar medan vissa ord och händelser blir kvar. Ett ordspråk vi talade om på engelskan var "it's the early bird that catches the worm". Just då tror jag att bilden som framkallades i mitt huvud var anledningen till att uttrycket fastnade. Nu, när jag är något äldre, piggare och mycket visare, kan det hända att jag uppskattar de där tidiga timmarna på ett annat sätt.
 |
| The early bird gets the worm av Sheila Sund, CC(by) |
Efter gymnasietiden hamnade jag under ett år mitt inne i centrala Paris. En ganska stor skillnad mot en uppväxt i Motala. Den största skillnaden var alla människor, den täta bebyggelsen och all trafik. En storstad sover aldrig helt men människorna som är ute förändras under dagen, kvällen och natten. Det nattliga mörkret lägger ett sammetsskimmer över tillvaron.
Under mina morgonpromenader i den franska huvudstaden upptäckte jag det fascinerande med att en stad vaknar. Gator spolas av, fönster putsas, leveranser ska fram, marknader förbereds, nya menyer ska skrivas upp. Sömndruckna människor ska till sina arbeten, hundar ska rastas och solen och ljuset ger kraft och energi åt ännu en ny dag. En dag då gårdagens sorger har blivit något lättare att uthärda, en dag då förhoppningarna om framtiden finns där. En blank dag med planer men utan något facit på hur den kommer att summeras när mörkret återigen kommer att lägga sig.
Att det skulle krävas en storstad för att jag skulle få upp ögonen för detta. Skyller det på mitt tonårsjag. Ibland tar det ett tag att lyfta blicken. Det är inte så märkvärdigt kanske men ändå något av det mest förunderliga jag vet. Var stad har sina rutiner precis som var familj har sina. Här på Violvägen hör katternas trampande (ibland utan men oftast med klor) till vår morgonritual. Har man tid och tur kan en liten kisse krypa ner tätt intill en timme och bara ligga där och snarka och spinna.
Förutom allt man ser så bjuder en vaknande stad också på dofter. Luften doftar annorlunda. Beroende på årstid så kan det vara alldeles krispigt eller så doftar det solvarmt. Har man tur går man förbi ett bageri och lockas handla en alldeles frasig fralla, baguette eller en croissant. Någon har en kopp kaffe som lockar mina tankar tillbaka till barndomen på landet. Doften av sommar och kaffedoft fyller mig med välbehag och lugn.
Bor man på landet eller mittemellan stad och landsbygd så kan dofterna den här årstiden dock vara något mindre angenäma ...
Även i det lilla samhället vaknar allt till liv igen efter nattens lugn. I morse skulle bilen in till verkstaden och jag gick upp för att köra bort den runt sjutiden. Promenaden hem igen är på halvannan timme och den fick mig att tänka på allt det här. Verkstadspersonalen hade varit igång en halvtimme innan jag kom och deras glada humör smittade av sig på mig. Jag kände en liten lust av att leva storstadsliv och vad är då mer passande än att ta en latte i näven "on-the-go". Sagt och gjort stegade jag in på macken och smuttade sedan förnöjt på min värmande dryck under resten av promenaden. Mötte människor på väg till jobb och konstaterade att företagen längs järnvägen var i full gång med sitt arbete. Informationstavlorna vid stationen vittnade om att tågen var i tid och att alla möjligheter låg öppna för att ta sig till Västervik för en solig dag där. Ett par tog en gemensam morgonpromenad i rask takt och en joggare i dito tempo startade dagen med att sträcka ut. Alla hälsade glatt. I de gamla industrikvarteren kunde jag kika in genom portar som var uppslagna. Verksamheten hade satt fart även där.
Hemmavid är det inte så mycket verksamhet precis. Katterna har hittat varsin vrå och sover så gott. De drömmer säkerligen om hyss och om fåglar. De lyckligt ovetande fåglarna kvittrar ännu så glatt och på lite avstånd hör jag granntuppens galande. Jag tror minsann det är en lycklig rackare. Klart han är - det är ju morgon och en ny dag med nya möjligheter!
