Alla som känner mig vet att jag gillar blommor och katter. Eftersom jag redan har två katter och är alldeles nöjd med det (Saga är dock fortfarande missnöjd över nyförvärvet Singha som kom in i våra liv 2011 ...) är det på blomfronten (min) man får jobba för att glädja mitt sinne. Idag fick jag två rejäla buntar tulpaner - 50 stycken närmare bestämt. Göran hade tankarna på att slänga en så det skulle stämma med min ålder men det satte jag stopp för. Ett år hit eller dit spelar inte någon roll om nu åren skulle symboliseras av dessa fantastiska blommor.
Varje levnadsår är dock någonting värdefullt för mig. Livet fortsätter bjuda på utmaningar från alla håll. En del berör mig personligen eller personer som står mig väldigt nära. Annat rör bekanta eller människor jag inte träffar dagligen. Händelser i världen letar sig naturligtvis också in i mina tankar och påverkar mitt mående och i olika mån mitt sätt att ta mig an tillvaron.
Jag har (liksom många andra) en förmåga att ta ut olyckor i förskott. Jag oroar mig över framtiden och över saker jag inte ens kan påverka och ibland är det lite kämpigt att styra tankarna åt andra håll. Även om jag kan bli så trött på det ibland så behöver jag tillåta mig själv att vara en stund i eländestankarna för att sen kunna släppa dem och gå vidare. Livets ytterligheter gör att jag har lättare att vara tacksam över det som är bra. Och det är många saker!
Det är underligt att en liten elektronisk födelsedagshälsning kan betyda så mycket. Men det är en samlad fin kraft som sveper över en just en sån här dag som är ens födelsedag. Jag har tagit mig tid att tänka en stund på alla som har skrivit och det är gott att tänka att alla dessa personer har tänkt på mig en liten, liten stund idag i alla fall. Alla är personer jag gärna skulle ge en stor kram och personer jag tycker om. De har alla varit en del i att forma mig under olika tidsperioder. Kanske har jag också påverkat dem på olika sätt - på gott och kanske även på ont ;-)
Jag är en person med stort behov att vara för mig själv men jag uppskattar att hänga med vänner och delta i olika sociala aktiviteter då och då. Det är nog så att jag borde "räcka ut handen" lite oftare och tyvärr har blivit lite väl bekväm - undrar hur länge man kommer kunna skylla på det eländiga viruset ... Kan man få hoppas på lite förändring när 5:an ska längst fram i åldern?!
Livet tuffar på och det är jag ödmjukt tacksam för.
