Snö och vikande krafter.

Någon gång i höstas försökte jag intala mig själv att den här vintern nog inte skulle bli sådär snöig som 2009 och 2010 ... Nu kring vårdagjämningen konstaterar jag att jag hade fel. Det är som att ha en djup pool av snö över hela trädgården. I eftermiddags vadade jag ut till småfåglarna för att fylla på mat till dem. Vi skottar och skottar och förundras över hur produktiv den där naturens snömaskin är. Min längtan efter våren är stor men jag kan fortfarande inte låta bli att tycka att det är otroligt vackert när snön gnistrar i solen. En elev sa till mig idag att den rikliga snön nu var ett tecken på att det skulle bli en fin sommar. Jag väljer i nuläget att lita på honom.

När man känner sig orkeslös och ynklig är det skönt att via biorytmens kurvor få reda på att det är helt i sin ordning. Det är lite som att få en diagnos. Känner mig rent av lite upplivad av det och tydligen ska det bli bättre redan till helgen.