Trädgårdens växtlighet börjar göra lite väsen av sig. Huvuddelen av det torra och vissna i trädgårdens rabatter är nu borta. Det tar en god stund att gå igenom de olika rabatterna även om det inte är några märkvärdigheter i vår trädgård. Men tid, det har jag. Nu får jag ta nya grepp och hyfsa till det lite mer. Varje sten ska vändas på så att det inte har hittat in någon liten snigel av det stygga slaget.
Under det bruna tittar små men ack så kraftfulla plantor upp. De har legat i startgroparna där nere under snön bra länge nu. Lite som när ett löparlopp ska sättas igång, lite som vid friidrotts-VM i Göteborg för ett antal år sedan (var visst 18 år sedan ...). Då, när såväl deltagare som åskådare fick lära sig vad omstart innebär. Det är som denna eviga väntan på snösmältningen har varit olidlig. Jag har fortfarande lite svårt att ta in att det är barmark. Ja, jag vet att det kan verka lite trögt men så är det.
Lönen njuter jag av i varje strå som tittar upp. Gräslöken ser frisk ut, de galna aklejorna kommer med full styrka och det verkar som om förra årets planta med jättevallmo har överlevt. Myntan kan man alltid lita på (jag håller den i herrans tukt och förmaning men älskar doften och smaken), vitlöken börjar titta upp och rabarbern verkar återigen vara pigg på att leverera sina mjälla stjälkar.
Vädret framöver verkar bli lite sisådär men det är bara att klä på sig så att man kan få en stunds äkta trädgårdsarbete varje dag. Handskar är tvättade, nyinköpta och nyfådda så nu ska jag klara mig hela säsongen. Likt en slagsmålssugen hockeyspelare (ja, det är visst hockey på tv:n) slängs dock ofta handskarna åt sidan så tvålkonsumtionen kommer att skjuta i höjden nu och fram till första frosten ... Tur jag varit i Ullared :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar