torsdag 8 juni 2017

Mental tankning

Det börjar dra mot kväll och läggdags för en synnerligen trött pedagog.  Då läser jag i senaste numret av Åtvidabergsplatsen (jag fortsätter att tänka på den lilla lokala tidningen som Klippet trots att den haft sitt nya namn ett bra tag) om vår lilla örtagård och känner att jag bara måste dit.

Det är med ojämna mellanrum jag besöker den välskötta oas som med varsam hand vårdas av ett gäng entusiaster. Ännu har inte den nya bebyggelsen trängt bort denna fina och viktiga plats. Det är jag tacksam över.  Att ta ett varv runt växterna, sitta ner en stund på en bänk och njuta av både doft och vy över blommor och Bysjön är som balsam för en stressad själ.

Jag får vara helt ostörd och bara njuter av kvällsluften och lugnet.









Promenaden fortsätter ner mot badplatsen. Jag håller lite avstånd till änderna som lagt sig till rätta på bryggan. De kan också behöva en stunds vila.




Den lilla hjorten eller rådjuret som står och betar inne i kohagen noterar min närvaro på långt håll och skuttar iväg. En förvirrad hoppetossehare rusar längs Sockenvägen och tar sin tillflykt in på en av tomterna.

Själv tar jag vägen genom dungen tillbaka hem. Själen har fått en dos påfyllning av det fina som finns alldeles på knuten intill den plats där jag bor. Nu orkar jag lite till.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar