Böcker ligger mig otroligt varmt om hjärtat. Nya böcker som frasar när man öppnar dem. Enkla pocketböcker som suger åt sig mina tårar i berättelser som berör. Gamla och lite trasiga böcker som lästs om och om igen. Vackra böcker med foton som gör att man hisnar. Tunna böcker där författaren omsorgsfullt valt sina ord och tjocka, tjocka böcker där författaren skämmer bort oss med ord och tankar. Böcker som tar mig på en resa i tid och rum. Böcker som tröstar i tunga stunder. Böcker som lär mig om saker jag inte ens visste något om. Böcker som tar mig med på en resa till platser dit jag aldrig annars skulle komma.
Lästa, står de där i bokhyllan och får då och då min uppmärksamhet åter igen. Jag minns och känner.
Vi är många som cirklar kring och med böcker. Väljer, läser, samtalar och funderar. Tillsammans vidgar vi våra vyer och styr oss i tidigare otänkta riktningar. Gemenskapen grundar sig i en gemensam kärlek och det känns fint. Det behöver inte vara märkvärdigare än så.
Vid närmare eftertanke är det rätt märkvärdigt med läsning. Krumelurer som kallas bokstäver. Beroende på vilken ordning de kommer i och hur man delar upp dem så lockar de fram olika känslor. Förunderligt är kanske ett bättre ord. De får oss att kikna av skratt sådär så det bubblar och man inte kan vara tyst ens på bussen. De får också tårarna att rinna så häftigt att man inte ser resten av texten. Känslorna tar överhanden. Älskade krumelurer.
Det finns en sorg att veta att det kommer vara så oändligt många bra böcker som jag aldrig kommer att möta i mitt liv. Kloka tankar och öden jag inte kommer att få ta del av. Det stressar mig ibland. Så sansar jag mig och känner glädje för de böcker jag ändå hinner med att leva mig in i. Tänk så många böcker jag kommer att få läsa. Böcker som skrevs för länge sedan kommer att leta sig till min läsning. Böcker av människor som ännu inte fötts kommer att få mig att skratta, gråta, beröras. Längtan efter att möta dessa ord mellan omslag är stor.
söndag 18 januari 2015
måndag 5 januari 2015
Bröllop - på vårt sätt
När vi bestämde att vi skulle gifta oss valde vi också att göra det på vårt eget sätt. Vi bestämde redan i november att det skulle bli ett enkelt sommarbröllop. En borgerlig ceremoni i en fin miljö. Det skulle vara speciellt men inte uppstyltat på något sätt. Det skulle vara som vi är.
Vid en så aktningsvärd ålder som vi har nått så kan man också genomföra saker utan att tänka så mycket på vad andra ska tycka. Det finns alldeles för många människor som är viktiga i våra liv för att vi skulle kunna bjuda alla - men tro mig alla fanns med i våra hjärtan och tankar. Nu valde vi att ha vårt bröllop tillsammans med vår närmsta familj och ett par gemensamma vänner.
Oavsett hur liten tillställning man än ska ha så är det en hel del beslut som ska tas och saker som ska ordnas. Min käre make tyckte att han hade gjort grovjobbet när han friade där på trappen utanför mitt favoritmuseum i London och trodde han skulle slippa fler uppgifter. Resten kunde jag få ta ansvar för ... Nu blev det inte riktigt så utan han fick allt ta sin del av ansvaret. För två människor som verkligen lider av beslutsångest är det förunderligt att vi fick något bestämt alls.
Det första vi gjorde var att boka vigselförrättare och lokal för vigsel och middag. Det gick smidigt. Några telefonsamtal bara. Klädfrågan både sköts upp något och visade sig vara lite klurigare att lösa än vi hade räknat med.
Efter besök i ett stort antal klädaffärer (Göran var tålmodigt med inne i varenda en) blev det så lilla "tantaffären" i Linköping som trollade fram en fin klänning till mig. Den var inte alls som jag tänkt mig men det blev ändå så rätt. Tänk så bra det kan bli när man tar emot lite hjälp från människor som har som yrke att arbeta med kläder. Jag som har ganska dålig koll borde bli bättre på att be om hjälp.
Till makens linnekostym fick det mätas en hel del på hemmaplan och vi var minst sagt skeptiska till vad som egentligen skulle komma hem till oss. Vi lyckades över förväntan. En tjusig, välsittande sommarkostym levererades inom några få dagar. Jag är nog ändå mest fascinerad av att han inte såg det minsta lidande ut i den. Något han gärna gör när han är utanför bekvämlighetszonen "jeans och t-shirt".
I ett litet samhälle som Åtvidaberg så verkar verksamheterna ha kokats ner till gräddan. Tar man hjälp av de företag som finns på orten så blir man väl omhändertagen. Det är i alla fall min erfarenhet.
På Blomsterdesign har de verkligen magiska spön att trolla med. Jag var sent ute och väldigt öppen för att jag fick ta vad som fanns. Men när det väl kom till leverans så hade pålitliga Monica i samarbete med en leverantör lyckats hitta exakt rätt nyans. Riktigt cerise rosor. Imponerande!
Villan levererar alltid. Fantastisk mat och fin service. Så skönt att kunna bjuda sitt lilla sällskap på en fin miljö och en snyggt presenterad och mycket god måltid. När vädret inte riktigt inbjöd till utevistelse ordnades en fin inomhusmiljö där både gäster och brudpar kunde vara i lugn och ro utan att vare sig huttra eller bli blöta.
Sandelius är alltid pålitligt när det gäller godsaker. Traditionell bröllopstårta fick stå tillbaka när vi fastnade för två olika tårtor. Varför skulle man inte kunna ha det? Nä, just det. Vi som har tre olika tapeter i vardagsrummet kunde väl ha två olika tårtor till bröllopet.
Tilltugg kan man alltid få tag i på Ica. Smidigt, prisvärt och snyggt upplagt. Ingen gick hem hungrig i alla fall.
Vigsel, mat och sedan mingel på Violvägen. Katterna bidrog inte med några oönskade presenter utan var rätt söta där de sprang omkring med sina rosetter. Jag inbillar mig att det är en stor uppoffring för dem och att de inte alls är förtjusta i extra dinglande snören som deras matte knyter fast titt som tätt. Men om matte vill att katterna ska vara fina så ...
Cellospelande Ellen badade i poolen både en och två gånger och höll sig sysselsatt hela kvällen. Kan inte vara helt lätt när man är åtta och ett halvt och vuxna bara babblar.
Det blev en fin eftermiddag och kväll. En dag att ha i hjärtetrakten och att tänka tillbaka på. Det är en fin gemenskap jag är en del av. För det är jag mycket tacksam.
Vid en så aktningsvärd ålder som vi har nått så kan man också genomföra saker utan att tänka så mycket på vad andra ska tycka. Det finns alldeles för många människor som är viktiga i våra liv för att vi skulle kunna bjuda alla - men tro mig alla fanns med i våra hjärtan och tankar. Nu valde vi att ha vårt bröllop tillsammans med vår närmsta familj och ett par gemensamma vänner.
Oavsett hur liten tillställning man än ska ha så är det en hel del beslut som ska tas och saker som ska ordnas. Min käre make tyckte att han hade gjort grovjobbet när han friade där på trappen utanför mitt favoritmuseum i London och trodde han skulle slippa fler uppgifter. Resten kunde jag få ta ansvar för ... Nu blev det inte riktigt så utan han fick allt ta sin del av ansvaret. För två människor som verkligen lider av beslutsångest är det förunderligt att vi fick något bestämt alls.
Efter besök i ett stort antal klädaffärer (Göran var tålmodigt med inne i varenda en) blev det så lilla "tantaffären" i Linköping som trollade fram en fin klänning till mig. Den var inte alls som jag tänkt mig men det blev ändå så rätt. Tänk så bra det kan bli när man tar emot lite hjälp från människor som har som yrke att arbeta med kläder. Jag som har ganska dålig koll borde bli bättre på att be om hjälp.
Till makens linnekostym fick det mätas en hel del på hemmaplan och vi var minst sagt skeptiska till vad som egentligen skulle komma hem till oss. Vi lyckades över förväntan. En tjusig, välsittande sommarkostym levererades inom några få dagar. Jag är nog ändå mest fascinerad av att han inte såg det minsta lidande ut i den. Något han gärna gör när han är utanför bekvämlighetszonen "jeans och t-shirt".
 |
| foto Carl Donnér |
I ett litet samhälle som Åtvidaberg så verkar verksamheterna ha kokats ner till gräddan. Tar man hjälp av de företag som finns på orten så blir man väl omhändertagen. Det är i alla fall min erfarenhet.
På Blomsterdesign har de verkligen magiska spön att trolla med. Jag var sent ute och väldigt öppen för att jag fick ta vad som fanns. Men när det väl kom till leverans så hade pålitliga Monica i samarbete med en leverantör lyckats hitta exakt rätt nyans. Riktigt cerise rosor. Imponerande!
.jpg) |
| foto Carl Donnér |
Villan levererar alltid. Fantastisk mat och fin service. Så skönt att kunna bjuda sitt lilla sällskap på en fin miljö och en snyggt presenterad och mycket god måltid. När vädret inte riktigt inbjöd till utevistelse ordnades en fin inomhusmiljö där både gäster och brudpar kunde vara i lugn och ro utan att vare sig huttra eller bli blöta.
 |
| foto Carl Donnér |
Sandelius är alltid pålitligt när det gäller godsaker. Traditionell bröllopstårta fick stå tillbaka när vi fastnade för två olika tårtor. Varför skulle man inte kunna ha det? Nä, just det. Vi som har tre olika tapeter i vardagsrummet kunde väl ha två olika tårtor till bröllopet.
 |
| foto Emelie Vårdstedt |
Tilltugg kan man alltid få tag i på Ica. Smidigt, prisvärt och snyggt upplagt. Ingen gick hem hungrig i alla fall.
 |
| foto Emelie Vårdstedt |
Vigsel, mat och sedan mingel på Violvägen. Katterna bidrog inte med några oönskade presenter utan var rätt söta där de sprang omkring med sina rosetter. Jag inbillar mig att det är en stor uppoffring för dem och att de inte alls är förtjusta i extra dinglande snören som deras matte knyter fast titt som tätt. Men om matte vill att katterna ska vara fina så ...
 |
| Saga står ut när hon får lite extra gos ... |
 |
| ... men inte är hon glad inte. |
 |
| Inte heller Singha ser helt nöjd ut trots att hon är i en trygg famn |
Cellospelande Ellen badade i poolen både en och två gånger och höll sig sysselsatt hela kvällen. Kan inte vara helt lätt när man är åtta och ett halvt och vuxna bara babblar.
 |
| foto Emelie Vårdstedt |
Det blev en fin eftermiddag och kväll. En dag att ha i hjärtetrakten och att tänka tillbaka på. Det är en fin gemenskap jag är en del av. För det är jag mycket tacksam.
.JPG) |
| foto Oscar Vårdstedt |
 |
| foto Carl Donnér |
 |
| foto Emelie Vårdstedt |
 |
| foto Emelie Vårdstedt
P.S. En del bloggare har så bråttom med sina inlägg att de skriver innan någonting ens har hänt. Jag försöker med detta inlägg vara en motvikt till detta :-) Ett halvår är väl någon slags brytpunkt så jag fick rappa mig något ...
|
onsdag 20 augusti 2014
Skolstartstankar
För många är skolan en viktig plats. En plats för kunskap och möjlighet att gå vidare mot drömmar och mål man inte visste att man hade. En plats där man kan utvecklas, fråga, fråga om, göra och göra om med stöd av människor som vill en väl.
En skola erbjuder också ett socialt sammanhang. En plats att umgås, spegla sig i andra, skratta och gråta tillsammans. Somrar har sett olika ut. Begränsad ekonomi behöver inte betyda att man haft en torftig sommar. Kanske har det funnits tid att umgås, att se varandra och att vara tillsammans. Men när man träffas och jämför med andra kan det kanske sticka till i någons hjärta. Någon kan ha varit på äventyr i andra länder och besökt nya platser. Man får vara varsam med hur man ställer frågan om sommaren till eleverna. Jag tycker han fångar det på ett bra sätt så läs Kloka Micke Gunnarssons tankar.
Hur som helst så har vi alla en sommar full av erfarenheter i bagaget. Säkerligen både glada, härliga händelser och händelser vi helst hade sluppit vara med om.
På jobbet gör jag mitt bästa för att se mina elever. Ibland önskar jag att jag hade ett magiskt spö för att lösa upp knutar i ledsna hjärtan eller ändra på förutsättningar för en del elever. Ibland önskar jag det där spöet för egen del också. Vi är alla olika och har olika behov av umgänge. Det måste jag respektera men när man inte självvalt är ensam så skär det i en skolfrökens hjärta.
Jag är en person som gärna vill klara mig själv och jag har ett stort behov av att få vara för mig själv. Så jag kan förstå elever som är på samma sätt. Det jag innerligen hoppas är att de har någon som de kan anförtro sig åt, någon som lyssnar när tillvaron känns tung.
Den tacksamhet jag känner för att vara omringad av såna personer är stor. Människor som så självklart finns där, buffar på lite lagom och som bär mig. Jag önskar detta åt alla - liten som stor. Världen är en plats där vi alla måste hjälpas åt. Skolan är en del av världen och i det lilla måste vi också hjälpa varandra, bära varandra lite grand.
Höstterminen 2014 har startat, jag hoppas det blir en bra höst - en höst där vi alla drar vårt lilla strå till stacken för att hjälpa och lyfta de människor som finns i vår närhet
En skola erbjuder också ett socialt sammanhang. En plats att umgås, spegla sig i andra, skratta och gråta tillsammans. Somrar har sett olika ut. Begränsad ekonomi behöver inte betyda att man haft en torftig sommar. Kanske har det funnits tid att umgås, att se varandra och att vara tillsammans. Men när man träffas och jämför med andra kan det kanske sticka till i någons hjärta. Någon kan ha varit på äventyr i andra länder och besökt nya platser. Man får vara varsam med hur man ställer frågan om sommaren till eleverna. Jag tycker han fångar det på ett bra sätt så läs Kloka Micke Gunnarssons tankar.
Hur som helst så har vi alla en sommar full av erfarenheter i bagaget. Säkerligen både glada, härliga händelser och händelser vi helst hade sluppit vara med om.
På jobbet gör jag mitt bästa för att se mina elever. Ibland önskar jag att jag hade ett magiskt spö för att lösa upp knutar i ledsna hjärtan eller ändra på förutsättningar för en del elever. Ibland önskar jag det där spöet för egen del också. Vi är alla olika och har olika behov av umgänge. Det måste jag respektera men när man inte självvalt är ensam så skär det i en skolfrökens hjärta.
Jag är en person som gärna vill klara mig själv och jag har ett stort behov av att få vara för mig själv. Så jag kan förstå elever som är på samma sätt. Det jag innerligen hoppas är att de har någon som de kan anförtro sig åt, någon som lyssnar när tillvaron känns tung.
Den tacksamhet jag känner för att vara omringad av såna personer är stor. Människor som så självklart finns där, buffar på lite lagom och som bär mig. Jag önskar detta åt alla - liten som stor. Världen är en plats där vi alla måste hjälpas åt. Skolan är en del av världen och i det lilla måste vi också hjälpa varandra, bära varandra lite grand.
Höstterminen 2014 har startat, jag hoppas det blir en bra höst - en höst där vi alla drar vårt lilla strå till stacken för att hjälpa och lyfta de människor som finns i vår närhet
måndag 18 augusti 2014
Min man - mitt allt
Den senaste tiden har jag verkligen insett att jag lever med mannen i mitt liv. När livet prövar en människa på tuffast tänkbara sätt, prövas hela ens väsen.
Vilken trygghet och gemenskap jag känner. Tillsammans klarar vi allt.
Göran, jag älskar dig!
Vilken trygghet och gemenskap jag känner. Tillsammans klarar vi allt.
Göran, jag älskar dig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)