Mina vänner böckerna

Böcker ligger mig otroligt varmt om hjärtat. Nya böcker som frasar när man öppnar dem. Enkla pocketböcker som suger åt sig mina tårar i berättelser som berör. Gamla och lite trasiga böcker som lästs om och om igen. Vackra böcker med foton som gör att man hisnar. Tunna böcker där författaren omsorgsfullt valt sina ord och tjocka, tjocka böcker där författaren skämmer bort oss med ord och tankar. Böcker som tar mig på en resa i tid och rum. Böcker som tröstar i tunga stunder. Böcker som lär mig om saker jag inte ens visste något om. Böcker som tar mig med på en resa till platser dit jag aldrig annars skulle komma.

Lästa, står de där i bokhyllan och får då och då min uppmärksamhet åter igen. Jag minns och känner.

Vi är många som cirklar kring och med böcker. Väljer, läser, samtalar och funderar. Tillsammans vidgar vi våra vyer och styr oss i tidigare otänkta riktningar. Gemenskapen grundar sig i en gemensam kärlek och det känns fint. Det behöver inte vara märkvärdigare än så.

Vid närmare eftertanke är det rätt märkvärdigt med läsning. Krumelurer som kallas bokstäver. Beroende på vilken ordning de kommer i och hur man delar upp dem så lockar de fram olika känslor. Förunderligt är kanske ett bättre ord. De får oss att kikna av skratt sådär så det bubblar och man inte kan vara tyst ens på bussen. De får också tårarna att rinna så häftigt att man inte ser resten av texten. Känslorna tar överhanden. Älskade krumelurer.

Det finns en sorg att veta att det kommer vara så oändligt många bra böcker som jag aldrig kommer att möta i mitt liv. Kloka tankar och öden jag inte kommer att få ta del av. Det stressar mig ibland. Så sansar jag mig och känner glädje för de böcker jag ändå hinner med att leva mig in i. Tänk så många böcker jag kommer att få läsa. Böcker som skrevs för länge sedan kommer att leta sig till min läsning. Böcker av människor som ännu inte fötts kommer att få mig att skratta, gråta, beröras. Längtan efter att möta dessa ord mellan omslag är stor.