Dödspolare - en vän av rang

Vänskap kan se väldigt olika ut för människor. En del har nära vänner som man umgås med varje dag och delar allt med men för mig är vänskap även någonting annat. För mig är vänskap vetskapen om att det finns människor som står på min sida och som vill mig väl. Det är människor vars välgång jag bryr mig om och personer jag skulle ställa upp för om de på något sätt signalerar att de behöver hjälp. Det är människor som bär mina svårigheter tillsammans med mig och som jag vet finns där om jag skulle behöva. Jag är mycket av en "kan-själv-person" men har med åren insett att det är rätt skönt att kunna både be om och ibland bara få hjälp.

Att det finns människor som har känt mig länge är skönt. En del nya vänner går rakt in och kapar en tio, tjugo år och det känns då också som om man har känt varandra under en väldigt lång tid. Det tar inte energi utan ger mig både glädje och en hel del styrka. "I nöden prövas vännen" heter det och det är också genom att dela svårigheter med andra som man växer och tillsammans tar sig framåt.

Idag är det inte vilken dag som helst. Det är en av mina bästa vänners födelsedag. Vi bor nästan 30 mil ifrån varandra men har ändå lyckats skapa en stark vänskap mellan oss. Vi fann varandra under en språkresa till England för 30 år sedan, fortsatte att resa en del tillsammans under det tidiga 90-talet och via lovbesök, brev och telefonsamtal växte något starkt fram. För mig är det en styrka bara att veta att hon finns där.

Vi har båda gått igenom en hel del prövningar och mycket kan vi dela med varandra. Ibland delar vi mer, ibland mindre men vi finns där. Att kunna vara den man är och bara kunna köra på för att man känner varandra är befriande på något sätt.

Förra veckan firade vi med en gemensam resa till London. Vi återupplivade en del minnen men främst skapade vi ändå nya och hade ännu en fin resa tillsammans.

Livet bjuder på ständiga svackor och svårigheter men idag är mitt fokus på att det är så mycket lättare om man får gå igenom det med vänner vid sin sida. Vi kommer att fortsätta ställas inför utmaningar - en del små medan andra är större och tar längre tid. 3½ timmas bilresa mellan dödspolare är ändå bara en siffra. I själ och tanke är vi så mycket närmre.

Idag sjunger jag grattis, har den äran och tulipan för dig Ulle. Hoppas Blekinge bjuder dig på lika vackert väder som vi har här. Snart ses vi igen!

London - 90, nyfärgat hår

Tågluff - 91, München

Tågluff -91, Dover- Calais

Fullpackade, Tågluff-91, Frankrike

Språkresa -88, Paris

Fasanstigen, Nättraby (Tandborstvalsen)

Tågluff -91, London (I slutet av resan)

Tågluff-91, München (I början av resan)

Nördist javisst!

För mig är nörd mest ett positivt uttryck. Någon som har ett specialintresse och genom detta utvecklat hög kompetens inom ett område. Jag skulle vilja hitta nörden i mig och ha ETT sånt där stort intresse som man brinner för i alla lägen. 

En elev sa till mig för ett tag sedan något i stil med att: Jenny, du tycker ju om allt. Det märktes att hon verkligen klurat på det. Även om det finns en hel del jag inte gillar så hade hon så rätt. 

Jag gillar att resa, att vara hemma, netflixbingea (kan man skriva så), laga mat, baka, frossa i sega råttor, plocka svamp, klappa katten, färgkoda garderoben, läsa en bok, lyssna på en bok, ligga i hängmattan och titta på molnen, att hänga med vänner, att vara helt ensam, att skratta så det kniper i magen, att småle åt något bus jag tänker för mig själv, lyssna på Povel Ramel på repeat, att trampa runt på crosstrainern, att planera en resa (även om den nödvändigtvis inte blir av), att hjälpa någon bara för att jag kan, bläddra bland gamla foton och minnas, att längta, lyssna på en underhållande podd, se romantiskt dravel på tv, rensa ogräs (i måttliga mängder), lära mig nya saker, slöa en hel dag, ta ett varmt bad, köra bil och sjunga med i musiken som spelas, äta ost, värma mig vid brasan, hänga med min man, fota, gå in i vårt fina bibliotek på jobbet, hitta på överraskningar, åka tunnelbana, besöka en trevlig restaurang eller pub, samtala med människor, tänka tanken att jag om två veckor ska äta en god semla på Vetekatten.

Listan är oändlig.

Jag lever inget särskilt spännande liv med extravaganser men det finns mycket som gör livet gott och fokus hamnar oftast där. Kanske det är just det som är mitt nörderi.  Spretigt men samlat under en inställning till livet.

Mental tankning

Det börjar dra mot kväll och läggdags för en synnerligen trött pedagog.  Då läser jag i senaste numret av Åtvidabergsplatsen (jag fortsätter att tänka på den lilla lokala tidningen som Klippet trots att den haft sitt nya namn ett bra tag) om vår lilla örtagård och känner att jag bara måste dit.

Det är med ojämna mellanrum jag besöker den välskötta oas som med varsam hand vårdas av ett gäng entusiaster. Ännu har inte den nya bebyggelsen trängt bort denna fina och viktiga plats. Det är jag tacksam över.  Att ta ett varv runt växterna, sitta ner en stund på en bänk och njuta av både doft och vy över blommor och Bysjön är som balsam för en stressad själ.

Jag får vara helt ostörd och bara njuter av kvällsluften och lugnet.

Promenaden fortsätter ner mot badplatsen. Jag håller lite avstånd till änderna som lagt sig till rätta på bryggan. De kan också behöva en stunds vila.

Den lilla hjorten eller rådjuret som står och betar inne i kohagen noterar min närvaro på långt håll och skuttar iväg. En förvirrad hoppetossehare rusar längs Sockenvägen och tar sin tillflykt in på en av tomterna.

Själv tar jag vägen genom dungen tillbaka hem. Själen har fått en dos påfyllning av det fina som finns alldeles på knuten intill den plats där jag bor. Nu orkar jag lite till.

Omstart

Efter ett evigt förkylningselände har jag tvingat mig själv till vila. Latmasken finns alltid där men nu när jag äntligen hade kommit igång med någorlunda träning igen var jag faktiskt inte så sugen på att slippa undan. Den hattande våren som ständigt hinns ikapp av hösten och vintern har inte precis varit optimal för en snörvlande klenis. Både våren och min träning kan sammanfattas med ett enda ord: omstart!

Jag har funderat över det där ordet ett bra tag nu. Förmodligen är det ett chocktillstånd beroende på vad jag associerar det till eller mer precist hur långt tillbaka i tiden det ligger. Med långsamt stigande ålder (från 27 till kanske 27,5 de senaste 15 åren) känns det ändå konstigt hur tydligt minnet är. Jag hade tippat på max tio år men så visar det sig att Friidrotts-VM i Göteborg var 1995! 22 år sedan! Hur gick det till? Detta VM vars löpartävlingar mest präglades av just ordet "omstart". Startapparaturen var tydligen ny och inte riktigt intrimmad så den markerade tjuvstart hela tiden. Det blev rätt pinsamt för arrangörerna och för mig blev det ett minne som överskuggade alla prestationer. Men omstart blev det och till sist kunde loppen genomföras.

Min träningsiver (kom nu ihåg att det är min egen lilla nivå på träning jag pratar om - en garvad räv skulle bara flina) i kombination med vädret kan kanske liknas vid tjuvstarter och då har det blivit som det har blivit. Nu är det bara lite snörvel kvar och våren är i full gång ute runt Adelsnäs så nu satsar jag på en riktig start.

Morgonens något kylslagna tur belönade mig med både sol och vackra blommor. Jag tröttnar inte på naturens skådespel.

Dimman lättar

Äntligen fick jag se årets kungsängslilja - dock täckt i en skrud av rimfrost.

Väl hemma igen kunde jag lite nöjt konstatera att några av trädgårdens små tulpaner hade klarat sig undan hjortarnas kalas. En liten seger över naturen. Får se hur länge jag får njuta av den eller om det blir omstart där med. Livets små glädjeämnen finns där för den som vill ta del av dem. Godmorgon!