En alldeles vanlig dag på Violvägen

När jag kommer ner till köket på morgonen har de av någon konstig anledning förvandlats till en enda röra så jag börjar med att ta tag i detta. Fortsätter sedan med en skön frulle (glömde tiden på ägget så det blev lite sisådär) – tänker att det nog ska gå att sitta ute. Det är ju sommar. Solen lyser men så får vinden för sig att  friska i så jag drar mig snart inåt.

Spanar sedan in i diskmaskinen – den har trilskats lite – och inser att filtret är i STORT behov av rengöring. Urk! Dubbelurk!! Efter denna batalj kryper jag ner i soffan bredvid Singha med min bok och läser en stund. Hon har lagt sig på mina kuddar så vi får ligga skavfötters. Är dock så trött att jag snart följer kattens exempel och somnar. En timme!

Framåt lunch tar jag mig ett par lovar utomhus. Rensar lite ogräs och ägnar mig sedan åt att skörda. Smultronen är många och doftar fantastiskt, de röda vinbären lyser också intensivt rött och de hamnar i min bytta. En näve jordgubbar och dito hallon gör den röda samlingen komplett.  

Till sällskap har jag Leila Lindholms sommarprat. En givande stund att lyssna till hennes tankar. Hennes ord rör mig till tårar och eftertänksamhet. Inspiration får jag också så resten av dagen spenderas i köket.  Kolakakor, rulltårta, sylt, marmelad och saft letar sig ner i burkar och flaskor. Köket blir som vanligt kaos under arbetets gång. Även om jag bara gör någon enstaka burk av varje sort så blir det rörigt.

Sylt på hallon och nektarin

Numera fyllda med saft på rabarber och röda vinbär

Någonstans mitt i kommer Saga in med en fågel i munnen. Mäkta stolt. Maken gör sig redo att ta hand om offret men det visar sig att det bara är en fånge. Bestämt lyfter jag ut katt och byte och väl på altanen tappar Saga greppet och ”fri så som fågeln” blir en sanning. Trots att Saga springer sitt snabbaste är fågeln långt utom räckhåll. Vi tröstar med godis. En deppig katt är ingen höjdare.

Kökstjänsten fortsätter och även en middag hamnar på bordet medan krusbärsmarmeladen puttrar. Saft- och syltningsspåren städas bort och provsmakningen tar vid. Gott! Tackar Robin Paulsson och Sverker Olofsson för gott sällskap.

Provsmakning - gott!

Komposten får sitt och kvällens mördartur tar vid. De rackarns sniglarna modell spansk skog har börjat hitta hit så det gäller att hålla dem kort. En runda varje kväll. Sekatören i ena handen och en påse i andra. Jag är en fredlig människa men när det gäller de där sniglarna är det bara att lägga alla känslor åt sidan. Äckligt är det hur eller hur. Urk! Cirkeln är sluten ;-)

Nu stundar TV-kväll. En gammal Wallander och sen blir det välgjorda Wolf Hall.

Mattes egen stalker

De senaste morgonpromenaderna har det varit riktigt skönt väder och även i morse värmde solens strålar. Promenaden blev dock lite annorlunda mot hur jag hade tänkt mig...

Båda våra katter är väldigt sociala. De är gärna med oss vad vi än pysslar med här hemma. Spanar in brädor som ska sågas och sitter gärna bredvid när man rensar ogräs. Vi kollar på TV ihop och de vaktar utanför toan eller duschen.

Eftersom min arbetsplats bara ligger några hundra meter hemifrån så blir det ofta en promenad dit. Detta kan ibland vara förenat med lite trassel då lillkatten gärna vill följa med. Det är ett himla ojande och så springer hon efter via grannarnas trädgårdar. Själv är jag måttligt förtjust i att hon närmar sig vägen och försöker locka henne hem igen. Dock är det inte alltid man har tid att ta en tur tillbaka.

I morse hände just detta när jag skulle ut på min kraftpromenad. Oj, oj, oj vad synd det var om henne. Ni hör ju själva vilket ynk...

Hon gav sig inte och till sist var vi nere vid vattnet vid "skiteka" och verkade inte alls ha några planer på att stanna eller vända trots att hela hon tyckte att det var läskigt att vara så långt hemifrån. Hela svansen var uppburrad. Ena valet var att gå hem med henne och det andra var att ta med henne i famnen. Jag valde det senare.

Hon var inte helt nöjd med att bli buren hela vägen men så fick det bli. Kossorna i hagen var jätteläskiga men annars varvades gnäll med en hel del nyfiket spanande.

Turen fick kortas något men fram till grindarna till Adelsnäs tog vi oss i all fall. Det var rätt mysigt med sällskap men det är inte helt optimalt med en bångstyrig katt i famnen. Jag kan inte påstå att jag rekommenderar det. Vi mötte en karl med sin hund och han tyckte det såg väldigt roligt ut. När vi väl närmade oss kända marker igen fick hon ta sig fram för egen maskin och då trippade hon glatt efter. 

Nu vilar hon ut i vardagsrummet och funderar säkert över nya små hyss.

God morgon!

Hemska händelser i hagen

Morgon och ledigt men eftersom jag ändå vaknade tidigt passade jag på att dra på träningskläderna direkt för att ge mig ut på min kraftpromenad runt Adelsnäs. En del blåst men ändå strålande vackert och definitivt ingen trängsel på min väg.

De vackra nötkreaturen i första hagen låg fortfarande och vilade i en stor hög när jag hastade förbi. Nyfiket lyfte de dock huvuden och blickar mot mig. Undrar vad de tänkte? Åtminstone en av dem skulle visa sig ha synnerligen ohyfsade tankar. Jag tror det var den buse som på bilden är längst fram till höger.

Lite närmare Adelsnäs var de desto piggare. Ystra sprang några omkring medan andra var lite coolare och smaskade på frukostgräset.

Jag var tvungen att ta mig ut i det höga gräset ännu en gång för att spana in de vackra kungsängsliljorna. De börjar tyvärr vissna nu så vill man se dem får man rappa sig.  Att kika på dem är något jag ser fram emot varje maj sedan en kollega under en arla fågelexkursion för några år sedan gjorde mig uppmärksam på deras existens.

Inga dramatiska mördarscener runt udden men jag hade ju ovetande den ouppfostade ko-ungdomens tilltag kvar ...


Vid orangeriet bländades jag av solen. Fantastiskt. Den engelska parken är böljande och vacker och bjuder på en rikedom av framför allt olika träd.

Halvvägs genom allén mötte jag en karl som var ute på sin löprunda. Då fick även jag inspiration att öka tempot något så resten av turen blev det hyggligt joggingtempo. Det kändes ok och det höll nästan ända hem. Jag tappade lite i tempo när jag närmade mig hagen. 

Solen bländade mig lite så jag var inte riktigt säker först. Den stora massan låg fortfarande kvar och morgonlurade men en ungdom hade rest sig upp - på stället. Med svansen lyft tycktes det vara en strålande idé att utföra sin morgontoalett så att det skvätte på polarna. Inte en tanke på att kanske flytta sig några meter från gruppen. Själv blev jag häpen men passade på att säga ett par väl valda ord. Vi får väl se om de biter. Hoppas på bot och bättring till min nästa tur på måndag morgon. 

Jo då, jag kämpar på

Dags igen för en rask morgonpromenad. Solen var framme men så även blåsten. Brrr... Mötte några morgonpigga joggare och en yrvaken hundägare men annars var det mest jag och fåglarna ... och maskarna.

Även de här finingarna förgyllde min morgontur

Bevittnade en mordisk attack (eller en kärlekshandling) där en svart skogssnigel kastade sig över en stackars mask. Stannade inte för att se hur det gick men jag tror inte på någon lycklig upplösning. Livet vid Adelsnäs är hårt. 

Tack för glada och peppande tillrop - jag är glad över att läsa uppdateringarna i vår utmaningsgrupp. Alla gör på sitt sätt och pusslar för att få ihop det. Vi har vår coach gemensamt men annars är vi lite här och där i landet. Internet handlar definitivt inte bara om att bli stillasittande. Just nu väldigt mycket tvärtom. 28 dagar kvar nu :-)

God morgon!