De vackra nötkreaturen i första hagen låg fortfarande och vilade i en stor hög när jag hastade förbi. Nyfiket lyfte de dock huvuden och blickar mot mig. Undrar vad de tänkte? Åtminstone en av dem skulle visa sig ha synnerligen ohyfsade tankar. Jag tror det var den buse som på bilden är längst fram till höger.
Lite närmare Adelsnäs var de desto piggare. Ystra sprang några omkring medan andra var lite coolare och smaskade på frukostgräset.
Jag var tvungen att ta mig ut i det höga gräset ännu en gång för att spana in de vackra kungsängsliljorna. De börjar tyvärr vissna nu så vill man se dem får man rappa sig. Att kika på dem är något jag ser fram emot varje maj sedan en kollega under en arla fågelexkursion för några år sedan gjorde mig uppmärksam på deras existens.
Inga dramatiska mördarscener runt udden men jag hade ju ovetande den ouppfostade ko-ungdomens tilltag kvar ...
Vid orangeriet bländades jag av solen. Fantastiskt. Den engelska parken är böljande och vacker och bjuder på en rikedom av framför allt olika träd.
Halvvägs genom allén mötte jag en karl som var ute på sin löprunda. Då fick även jag inspiration att öka tempot något så resten av turen blev det hyggligt joggingtempo. Det kändes ok och det höll nästan ända hem. Jag tappade lite i tempo när jag närmade mig hagen.
Solen bländade mig lite så jag var inte riktigt säker först. Den stora massan låg fortfarande kvar och morgonlurade men en ungdom hade rest sig upp - på stället. Med svansen lyft tycktes det vara en strålande idé att utföra sin morgontoalett så att det skvätte på polarna. Inte en tanke på att kanske flytta sig några meter från gruppen. Själv blev jag häpen men passade på att säga ett par väl valda ord. Vi får väl se om de biter. Hoppas på bot och bättring till min nästa tur på måndag morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar