Mina sinnen och mitt minne del 3

En tidig morgon - ljudet av fåglarnas ystra morgonmelodier. Doften av morgondaggen och av den friska luften som virvlat runt hela natten då vi andra sussat djupt under våra täcken. Lite sol på det och vips är jag på altanen till Knybblan - farmors och farfars sommarställe. Av någon anledning är det alltid där jag hamnar oavsett vilken plats i världen jag än drar in morgonluften på. På landet blir alla ljud så tydliga, kanske är det därför jag associerar daggdoft och fågelsång med just den platsen. Det är något speciellt med barndomens somrar. Minnena är en bra bit över 30 år men det som fastnat i ens sinnen finns kvar och ligger så nära.

Ljuden finns där för den som lyssnar. Stövlar genom vått gräs, vattenskvalp från någon som tvättat ansikte och händer i ett tvättfat och nu sköljer ut vattnet bland träden. De jämna pumptagen från brunnen för det iskalla vattnet upp till ytan. Ljudet från skopan som tömmer lite vatten i ett glas till en törstig liten unge.

Efter timmars lek i skogen kunde man höra farmors tjoande vilket var signalen till alla att maten var redo. Ett tryggt välkomnande ljud. Aldrig gå längre bort än att man kunde höra farmors stämma. Alltid potatis till maten. Ljudet av hur potatisen rullande sköljdes i det emaljerade tvättfatet fyller mig också det med värme. Farmor hade snits. Själv får jag träna på snitsen men tvättfat och potatis det har jag. Sköljvattnet hamnade i syrenbuskarna.

Sommar och sol var paus. Paus var kaffe. Dripp, dropp. Kaffet tömdes på termos. Påtår och tretår. Kopparna var små. Sockret skulle i. Ibland sörplades det från fat. Doften och ljudet av kaffe som bryggs har alltid signalerat något hemtrevligt till mig. Avslappnad tid, helg, en stunds vila. Själv var jag 33 innan jag började uppskatta det som dryck. Innan var det bara minnen, känslor. Någon räknade mått, rågade, dryga ... Maskinen puttrade och någon droppe letade sig ner på kalasduken.

Det är förunderligt hur vi fungerar. Minnet är som ett nystan. Får du tag i rätt tråd kan du rulla upp många olika minnen och ta dig långt tillbaka. Ju mer du funderar desto mer kommer tillbaka. Visst finns där saker som gör ont och gör dig sorgsen. Dessa minnen är en viktig del som ger dig andra dimensioner i din tillvaro, De hjälper dig att lyfta de glada delarna ännu lite högre - de där minnena som bär dig framåt och uppåt. I sorgsna minnen vill jag inte vila men väl i minnen jag vårdar ömt.

Dofter, smaker och ljud påminner om människor jag mött och blir till känslor om hur jag upplever och lever mitt liv. De hjälper en ibland orolig själ att hitta lugn och balans. De små sakerna jag upplevt hjälper mig att ta tillvara på de små men viktiga saker jag upplever nu och kommer att uppleva i framtiden.

Träskoklädd med blommig kjol och röd plopptröja (har man pappa i reklambranschen så har man)