Mina sinnen och mitt minne, del 1

Dofter och smaker är som sinnenas fotobok. Man slungas fram och tillbaka mellan platser man besökt och åldrar som passerat. Jag är inget vidare på att beskriva eller särskilja dofter men när de drabbar mig så triggar de minnet i mig och jag förflyttas i tid och rum. Oftast är det positiva minnen men tanken på barndomens hostmedicin, med någon slags kemisk banansmak, kan fortfarande få mig att grina illa.

En del blommiga, lätt kemiska dofter får mig att återigen sitta i bänken i lågstadieklassrummet hos min fina fröken Marianne Waller. Luktsudden var populära, minst sagt, Vi bytte och samlade. Några var mest snygga medan andra faktiskt även fungerade som sudd. De flesta försvann medan andra blev kvar i någon låda. Jag hittade ett gäng när brorsan och jag röjde runt på Duvedalsgatan härom året. 

Rester av brorsans och min samling av sudd. Colan doftade gott en gång i tiden ...

Mitt fina pennskrin från min lågstadietid.

Minnena virvlar runt i klassrummet och i kapprummet utanför. Jag minns "Hej Matematik!" och hur vi ringade in element. Matteboken hade glada färger och hörnen klipptes allt eftersom det rättades. Jag minns hur jag såg fram emot att läsa om vikingatiden, vilket de gjorde i årskursen över oss. De hade bilder av rödmålade runor och ett tjusigt vikingaskepp på väggen. Det verkade så rasande spännande. Om det verkligen blev så spännande minns jag däremot inte. Förväntan och längtan var förmodligen större. 

Jag känner tyngden och kan nästan lyfta locket till min bänk och se bänkpappret och namnlapparna på de inslagna böckerna. Mönstret kan jag inte frammana men jag kan känna den lite sträva, vaxartade ytan på pappret som varje år fick utgöra bänkens botten. Den gröna flanellografen med dess bilder som lärde mig stj-ord som stjälk och stjärna står i klassrummet framme till höger. Jag ser den pedagogiska bokstavsplanschen där "w" var fotograferad i wellpapp. 

Klassens samlade alster av vårdikter

Min egen vårdikt. Kolla in den söta tussilagon uppe till höger.

Minns rasternas bus, schemat över vilken klass som hade fotbollsmålen och trygga skolvärdinnan Margit som höll koll på leksaker och lekar. Bro bro breja, hopprep, twist och hage. Många var de halskedjor och nycklar som kastades i rutorna på skolgårdens asfalt. Ibland fick man hoppa långt när rutorna var upptagna. 

När jag idag korsar skolgården, där eleverna i 4-6 har fullt upp med lekar och andra bestyr, funderar jag ofta över hur de kommer att tänka tillbaka på sin skoltid. De gungar, de smyger, spelar boll och klättrar över stockar och färgglada stora blobbar. De jagar varandra och viskar hemlisar. Tekniken gör sig påmind hos en del men när jag passerar dominerar lek och samvaro. Vilka dofter och tankar kommer att trigga deras minnen om 30 år?

Det skrevs en hel del små underliga berättelser och några skrivböcker har blivit kvar. För den modige avslutar jag med en riktigt otäck historia. Läs om du törs ...