Passivitet och tidsförskjutning

När det blir ett lite längre avbrott från jobbet inträder ofta den stora passiviteten. Det är som om all sömnbrist och inre stress ska repareras på en gång. Då blir det som en rejäl kortslutning och orken kommer tillbaka ungefär varannan dag - om jag har tur. Dock i små doser. 

I takt med intåget i arbetslivet har jag de senaste 15 åren fått ändra mig från att ha varit kvälls- och nattmänniska till att gå upp tidigt. Nu inte lika tidigt som sambon men ändå betydligt tidigare än önskat. Detta har också inneburit att kvällarna inte har kunnat bli så sena heller. När så ledigheten nalkas sker en för mig ganska stor förändring. Sena kvällar blir till sena morgnar och mattiderna ska vi inte prata om. Dags att börja vrida tillbaka lite så att jag har en chans att orka med nästa vecka när allt drar igång igen med buller och bång.

Ett mål jag ständigt strävar mot är balans. DET är svårt. Det vore bra om det inte gick åt så mycket energi under skolåret att jag var tvungen att ägna veckovis av ledigheten åt att försöka återfinna balansen. Något jag för övrigt inte gör i alla fall. Nåja - jag gör så gott jag kan och det är väl värt något.

Jag får jobba vidare på det där. Att skriva hjälper till att strukturera tankarna lite och så lär jag mig om teknik på samma gång. Multitasking på ett sätt som ger betydligt mer energi än det tar.